Begreppet självmedkänsla är kärlekens band mellan en person och sig själv, och det är vår förmåga att rikta förståelse, villkorslös acceptans och mogen kärlek mot oss själva. Det innebär att visa sig själv det stöd, förståelse och medkänsla som man behöver, veta hur man försörjer sig själv i en svår stund och tysta rösten från den grymma, dömande delen inom sig själv. När vi märker en sida av oss själva som vi inte gillar, istället för att döma oss själva, försöker vi förstå den här sidan av oss själva och visa ett stödjande förhållningssätt. Självmedkänsla är att känna igen den situation vi befinner oss i med ett uppriktigt och uppriktigt förhållningssätt till oss själva, snarare än att ignorera eller undertrycka vår egen smärta. Att veta att smärta är en tillfällig gäst för oss och att den kommer att försvinna efter att ha varit värd för den ett tag, betyder det att acceptera att leva med sorgsna känslor ett tag och att kunna släppa smärtan och sorgen när det är dags med det nya visdom vi har lärt oss av smärta.
Det finns ett nära samband mellan medvetande och emotionell intelligens. Medvetande inkluderar begreppen att vara logisk, känslomässig och vis. Våra känslomässiga scheman är våra känslomässiga reaktioner i linje med den information vi trodde var sann utan att ifrågasätta i våra tidigare liv. Människor som agerar med ett känslomässigt schema försöker bara ha rätt och reagerar automatiskt. Eftersom han tror på riktigheten av denna information utan att ifrågasätta och tittar på händelserna han upplever endast från detta fönster. Automatiska reaktioner som ges utan att ifrågasätta är som autopiloter som används för att hålla flygplan på samma rutt. Svar från autopilot är också undvikande. Medan undvikande gör människor sjuka, är acceptans helande. Att vara beroende av smärta innebär att ständigt ha den i sinnet och göra den till ett hem bland tankarna i sinnet. Att vara ledsen, arg, skylla på innebär att hålla fast vid den väg vi känner. Acceptans innebär att vara förståelse, öppen och acceptera saker som de är. När acceptans växer fram, uppstår också en flexibel inställning till inre upplevelser. Negativa känslor försöker säga oss något. När du väl förstår vad de säger gör det lättare att acceptera att låta dem gå iväg. Motsatsen till att döma är att acceptera. Allt vi accepterar lämnar automatiskt sinnet efter ett tag. Men varje situation vi motsätter oss är permanent. Det är möjligt. Acceptans innebär att agera med känslor och försöka förstå känslornas språk. Att stå emot och ignorera känslor är som att segla mot vinden. Det gör de situationer vi undviker och fruktar permanent. Att acceptera innebär att förstå det förflutna som vi inte kan förändra och att inse och uppfatta budskapet det ger oss. Titta, se, fråga och acceptera! Aktiv acceptans innebär att acceptera de saker vi inte kan förändra, och det görs aktivt och medvetet. Vi bestämmer vårt öde med våra egna ord. Varje val som görs skapar en kedjereaktion. Att ta ansvar och göra val med det ansvaret innebär att sätta sig bakom ratten i livet. Att ifrågasätta och försöka förstå är det första steget mot en lösning och får oss att inse lösningen. Att internalisera problemen gör att problemen växer ytterligare. Även om vårt barndoms- och familjearv är den ödesdigra delen av vår livshistoria, ligger det i våra händer att skriva om en positiv berättelse.
Läs: 0
