Sköldkörteln utsöndrar två hormoner som kallas trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4), som reglerar många funktioner och ämnesomsättning i vår kropp. Hypotyreos är en vanlig sjukdom i samhället, särskilt hos kvinnor, som ofta orsakas av otillräcklig produktion av dessa hormoner, och sällan av deras ineffektivitet i vävnaderna. Den vanligaste orsaken är Hashimotos sjukdom, som orsakas av vårt immunförsvars uppfattning av sköldkörteln som främmande och producerar antikroppar som blockerar dess funktion. Genetiska faktorer är till stor del ansvariga för uppkomsten av sjukdomen, så det är inte en sjukdom som kan förebyggas. Men efter dess uppkomst är det möjligt att sakta ner dess förlopp och hålla sig borta från de negativa effekterna av hypotyreos genom att reglera de bristfälliga hormonnivåerna. Jodbrist är också en av orsakerna till hypotyreos. Dessutom kan exponering för överdriven jod hos individer med en predisposition blockera organisering, vilket är ett av stegen i produktionen av sköldkörtelhormon, och kan orsaka en minskning av hormonproduktionen och frisättningen i blodet och orsaka tillfällig hypotyreos (Wolff-Chaikoff-effekten) . Övergående hypotyreos kan ses i vissa stadier av en sjukdom som kallas subakut tyreoidit. Utöver dessa är tyreoidektomi, olika läkemedel, strålbehandling mot halsregionen, radioaktiv jodbehandling, hypofystumörer bland orsakerna till hypotyreos.
De vanligaste fynden av hypotyreos är; trötthet, frossa, trötthet och ökat sömnbehov, förstoppning, torr hud, håravfall, fördjupning av rösten, muskelsmärtor, ödem runt ögonen och händer och fötter, viktökning, förändringar i blodtryck och puls, förändringar i blodfetter profil. Efter att orsaken till sjukdomen har fastställts kan alla fynd försvinna med lämplig behandling. På grund av de metabola effekterna av hypotyreos blir nutritionen viktigare förutom behandling med sköldkörtelhormonläkemedel.
IODär det viktigaste näringsämnet för normal sköldkörtelfunktion. Dess brist och överskott orsakar båda negativa effekter i form av hypotyreos. I vårt land tillsattes 1994 50-70 mg/kg kaliumjodid eller 25-40 mg/kg kaliumjodat till bordssalt enligt "Turkish Food Codex Table and Food Industry Salt Communiqué" inom "Jodbristsjukdomar och salt Jodiseringsprogram". r. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att mängden jod i kosten är 90 µg/dag för 0-5 år, 120 µg/dag för 6-12 år, 150 µg/dag för vuxna över 12 år, 250 µg/dag för gravida och ammande kvinnor. För individer som har en naturlig och balanserad kost och inte använder för mycket salt, är daglig mat och regelbunden användning av jodiserat bordssalt tillräckligt för hypotyreos. Jodintaget bör inte vara för lite eller för mycket. För att bestämma jodintag bör orsaken till hypotyreos fastställas. Om orsaken är jodbrist, bör jodintaget ökas och Hashimotos sjukdom bör begränsas.
JÄRN-brist kan också orsaka en minskning av sköldkörtelhormonsyntesen genom att minska vissa enzymaktiviteter (TPO) i sköldkörtelceller. Hos personer med hypotyreos bör järnnivån i blodet kontrolleras och behandlas om den är bristfällig, och järnintaget med kosten bör vara på en adekvat nivå.
SELEN är en viktig faktor för kroppen. Förutom antioxidant, antiinflammatoriska effekter, deltar den i strukturen av vissa proteiner som spelar en roll i syntesen av sköldkörtelhormon. Det finns publikationer som rapporterar ett samband mellan selenbrist och hypotyreos och autoimmun tyreoidit (Hashimato hst. etc.). I en studie utförd på individer med Hashimotos sjukdom visade det sig att selentillskott kan sänka antikroppsnivåerna. Högt intag av selen är giftigt. Av denna anledning rekommenderas att tillsätta selenrika livsmedel till kosten, och om detta inte är möjligt rekommenderas 50-100 µg/dag selentillskott. Efter 2-3 månaders användning av läkemedel som innehåller detta tilläggsmineral krävs en 1 månads paus för att förhindra ackumulering och toxicitet. Livsmedel rik på selen; skaldjur, rött och vitt kött, fullkorn och lite oljefrön. På grund av den höga jodhalten i fisk och skaldjur bör man vara försiktig så att man inte konsumerar det för mycket (1-2 dagar i veckan). Sardiner, kalkon, kyckling, solrosfrön, torkade bönor, linser, cashewnötter, svamp, spenat, valnötter, lammlever och ägg är livsmedel som är rika på selen. Det finns en intoleranssjukdom och dess samband med andra autoimmuna sjukdomar som Hashimotos sjukdom har rapporterats att vara frekvent. bulle Dessutom, hos individer med hypotyreos, observeras en förbättring av sköldkörtelfunktioner och en minskning av antikroppsnivåer med en strikt glutenfri diet. Det är känt att glutenfri kost förhindrar utvecklingen av andra autoimmuna sjukdomar, särskilt hos dem med celiaki, ökning eller fetma. Viktminskning har en positiv effekt på sköldkörtelfunktionen. Studier har rapporterat att sköldkörtelfunktionen kan förbättras upp till normala gränser hos hypotyreospatienter med viktkontroll. Regelbunden träning ger stora fördelar i detta avseende. Träning och en balanserad kost är mycket viktiga för att reglera insulinresistens, metabolt syndrom och negativa förändringar i lipidprofilen, som ofta förekommer vid hypotyreos. Vid tillstånd där sköldkörtelhormonnivåerna når normala gränser med behandling normaliseras vanligtvis lipidprofilen. Det är dock mycket viktigt att stödja den med en kost och motion som är låg i animaliskt fett. Det bör noteras att intaget av mättat fett bör vara mindre än 10% av energin, kolhydratkvoten i kosten bör vara i intervallet 45-55%, intaget av enkelt socker bör vara mindre än 10% av totala energiintaget, och intaget av kostfiber bör ökas. I motsats till vad som förväntas vid hypotyreos, är en ökning av blodtrycket fortfarande ett vanligt tillstånd. I kombination med hyperlipidemi och metabolt syndrom kan denna situation, som utgör en risk för hjärt-kärlsjukdomar, förbättras med sköldkörtelhormonersättning. Rik på grönsaker och frukt, protein, fiber, magnesium, kalcium och kalium; En diet med låg natrium, fett och kolesterol är effektiv för att reglera blodtrycket. Under denna process bör serumelektrolytnivåerna också övervakas regelbundet.
INSULINRESISTANS: Det är kroppens biologiska okänslighet för insulin. Insulinresistens med låga nivåer av sköldkörtelhormon Eftersom de två tillstånden är förknippade med viktökning är de parametrar som ökar och triggar effekten av varandra. Dessutom kan ökade blodsockernivåer eller insulinresistens ses vid hypotyreos på grund av sköldkörtelhormonernas effekter på glukosanvändning och insulinkänslighet. Under behandlingsprocessen rekommenderas det att hålla en lämplig kroppsvikt, begränsa mättade fetter och kolhydrater i kosten och skapa en kost rik på grönsaker, frukt och fullkornsprodukter.
OMEGA 3 : Den har funktioner som att minska inflammation, stödja produktionen av sköldkörtelhormon och skydda sköldkörteln mot vävnadsskador. Det har också en skyddande effekt mot hjärt-kärlsjukdomar, vilket är en av de ökade riskfaktorerna hos individer med hypotyreos. Brist på omega-3-intag minskar utsöndringen av sköldkörtelhormon och försämrar normala hjärnfunktioner som minne och kognitivt tänkande. Fisk och skaldjur är en viktig matkälla som innehåller balanserade mängder jod, selen och omega 3. Man bör dock se till att inte överdriva det. Förutom fisk och skaldjur är linfrö och valnötter också viktiga källor till omega 3.
D-VITAMIN: Låga D-vitaminnivåer är förknippade med en ökad risk för hypertyreos och förlust av bentäthet. Vitamin D absorberas mest från källor som lax, sardiner, äggulor, mjölk och svamp.
ZINK: Zink är också ett spårmineral som krävs för syntesen av sköldkörtelhormon. Zinkbrist bidrar till manifestationen av symtom som torr hud, håravfall, depression, domningar och kramper, som ofta ses vid hypotyreos. Ekologiska ägg, skaldjur, särskilt lax, zucchini och chiafrön, samt spenat och mandel är viktiga källor till zink. Det hjälper till att omvandla T4 till T3, normaliserar TSH (sköldkörtelstimulerande hormon) och hjälper sköldkörtelns jodupptag. De rikaste källorna till vitamin A är morötter, sötpotatis, zucchini, spenat och mörkgröna bladgrönsaker.
E-VITAMIN: Det bidrar till att normalisera immunsvaret vid autoimmun tyreoidit genom att minska oxidativ stress. Rå mandel, mangold, spenat, avokado, oliver och gröna bladgrönsaker är rika på vitamin E.
VITAMINER: Det kan direkt påverka sköldkörtelfunktionerna. Vitamin B6 har funktioner som att minska symtom på hypotyreos och stödja produktionen av sköldkörtelhormon. Det är också effektivt för att reglera immunsvaret vid autoimmuna sköldkörtelsjukdomar. Att äta mat rik på B-komplexa vitaminer kan hjälpa till att minska symtom på hypotyreos. Vitamin B12 kan också vara fördelaktigt när det gäller gastrointestinala besvär av hypotyreos och fynd som glömska och domningar. Paprika, spenat, rött kött, pistagenötter, ägg, lax och tonfisk är rika livsmedel när det gäller B-komplex vitaminer. Det är en byggsten i produktionen. Det spelar också en viktig roll i hjärnans och immunsystemets funktion. I studier utförda på hypotyreospatienter med symtom på depression, trötthet och nedsatt immunitet var tyrosintillskott effektivt för att höja nivåerna av sköldkörtelhormon och reglera neurologiska funktioner. Bönor, kalkonkött, havre, kyckling, ägg och ost innehåller hög tyrosinhalt.
C-VITAMIN: Hos individer med sköldkörtelsjukdom har C-vitaminets antioxidanteffekt effekter som t.ex. minska vävnadsskador och sakta ner sjukdomsförloppet. Således är det fördelaktigt för att förhindra minskningen av sköldkörtelhormonnivåer. C-vitamin ökar också upptaget av sköldkörtelhormonläkemedel genom att skapa en sur miljö i magen. De bästa källorna till vitamin C; paprika, jordgubbe, citron, broccoli, grapefrukt, apelsin och kiwi. Det är också fördelaktigt att ta C-vitamintillskott.
SLUTSATS OCH REKOMMENDATIONER
v Undvik överdriven konsumtion av grönsaker som t.ex. , broccoli, kålrot, blomkål, sojabönor och rädisor.
v Skaldjur tiro
Läs: 0
