Att få ansvarsmedvetenhet

"Om en av länkarna lossnar går hela kedjan av."

Många föräldrar vill att deras barn ska vara barn som kan agera med självförtroende, fatta egna beslut och lätt övervinna problemen de råka ut för. De värden som förvärvats i enlighet med attityder inom familjen från tidig ålder kan inte betraktas oberoende av varandra, som vagnarna på ett tåg. Bristen på ansvarskänsla, en av dessa värderingar, är ett av de vanligaste problemen idag.

Ansvar; Det är individens förmåga att utföra och utföra uppgifter som är anpassade till hans/hennes ålder, kön och utvecklingsnivå. Med tanke på de svårigheter som även vi vuxna upplever då och då med att uppfylla vårt ansvar, är det nödvändigt att ha den nödvändiga lyhördheten och medvetenheten i våra förväntningar på våra barn.

Ansvar och tålamod... Två värderingar ​som inte kan hållas åtskilda från varandra. Familjer tänker så här: "Ja, mitt barn kanske inte har utvecklat en känsla av ansvar och följaktligen är hans självförtroende mycket låg. Gör något så blir det bättre omedelbart...” Jag tycker att den här situationen är lika orealistisk som uttalandet av någon som går till en dietist med en önskan om att gå ner i vikt och säger: ”Rör vid mig din trollstav så lämnar jag rummet slank ner. ” Vi talar om en situation där barnet lär sig och börjar få erfarenhet från födseln. Därför kräver nödvändiga förändringar och värdeförvärv en viss process.

FAMILIEROLL I ATT SKAPA ANSVAR

Värden som respekt, ärlighet, tålamod, ansvar … Det syftar till att utbilda barn effektivt. Det tas dock inte med i beräkningen att den viktigaste utbildningsinstitution där frön till dessa värderingar sås är hemmet och barnets familj är den första pedagogen. Det är inte att underskatta att barn i en viss ålder (6-7 år) behöver lära sig att äta, byta kläder och ta på och ta av sig skorna under skollivet.

Medveten föräldrar anpassar sig till sina barns utvecklingsnivåer.Om de följer vad de kan vid vilken ålder och agerar stödjande i detta avseende kommer barnet att ha förmågan att möta de social-personliga behov som han/hon borde ha förvärvat i skollivet. Han börjar med kunskap och överför sin energi till situationer där han verkligen behöver lära sig.

Här skulle det vara lämpligt att fokusera på den utökade familjen förutom föräldrarna. Den nya generationens föräldrar lär sig mer om sina barn genom att använda tekniska möjligheter mer effektivt. Därför kan de bättre veta hur de ska bete sig i vilka situationer. Vi har också dyrbara familjeäldste som kallar sig farfar, mormor, mormor. Enligt dem; Barnet får inte höra nej, barnet gråter inte, vill barnet bli matat så får det mat, barnet tas med vad det vill, vill barnet inte sova så sover det inte... Även om dessa fraser kan kompenseras på ett sätt under kortvariga familjebesök, kan denna situation bli svårare, särskilt i de fall där mamman arbetar och familjens äldre är vårdgivaren. Om familjeäldste kunde anpassa graden av känslighet de visar sina barnbarn i enlighet med barnens utvecklingsnivåer, skulle barnens beteende förbättras positivt. Det viktiga här är att individerna runt barnet (föräldrar, familjeäldste, etc.) har liknande attityder gentemot barnet.

Familjen övar för att utveckla ansvarskänslan:

FÖRSKOLINSTITUTIONERNAS ROLL ATT SKAFTA ANSVAR

Vikten av förskoleundervisning, som varje barn måste få minst ett år innan de går vidare till grundskolan, blir allt större och mer förstådd dag för dag. På senare tid har särskilt föräldrar varit i färd med att arbeta tillsammans, och barn har fått denna utbildning. Det gör att de kan bekanta sig med barn tidigare.

           Om du har möjlighet att observera de första månaderna av förskoleutbildningsinstitutioner, stöter vi vanligtvis på följande scener:

yodax