Under den medicinska specialiseringsundersökningen (TUS) var reaktionerna som jag fick av mina kollegor, främst för att jag valde psykiatrin, följande: "Ska du bli en galen läkare?". Detta var mitt första möte med stigma. Stigmatiserande uttryck som "galen doktor, är jag galen?, du är galen, du har blivit en Bakırköy, du är psykiskt sjuk, en galen person gråter varje dag" användes flitigt inte bara i läkarsamfundet utan även bland vårt folk.
Under min assistenttjänst fick jag ett nödsamtal klockan 03:00 på natten under mitt tjänstepass. Informationen som akutspecialisten gav var: "Det finns en schizofren patient på akuten, han kommer att föras in på akuten eftersom han har blindtarmsinflammation. Trots att patienten är händelselös kommer kirurgvännen att godkänna patientens sjukhusvistelse efter att du har ingripit ." Den kvinnliga patienten jag såg på akuten hade en 20-årig historia av schizofreni och var följsam med sin behandling, öppen för kommunikation och i ett psykiatriskt stabilt tillstånd. Ja! Han var också en person med schizofreni och hans blindtarm kunde spricka. Problemet låg inte hos patienten, utan hos kirurgvännens stigmatiserande tillvägagångssätt.
Stigma (stigmatisering) är en hänvisning som görs av andra medlemmar i samhället till en person som minskar hans/hennes värdighet, eftersom personen är betraktas utanför de "normala" normerna för det samhälle han lever i. En skamlig egenskap tillskrivs den stigmatiserade personen, utan någon grund i verkligheten, vilket ger honom/henne ett dåligt rykte.
Individer med psykiatriska störningar upplever allvarliga svårigheter att stigmatiseras. Både patienten och patientens anhöriga tvingas dölja de problem de upplever. När de stigmatiseras i samhället upplever de ett resultat som "ett steg upp till nio, aldrig ner till åtta", och även om de återhämtar sig kan de inte rädda sig från detta stigma.
Det grundläggande villkor för att förhindra stigmatisering är utbildning. När vår okunskap om sjukdomar minskar kommer sådana problem inte längre att upplevas av våra patienter och deras anhöriga. Det är möjligt att återta våra individer, som beskrevs som "byns galning, grannskapets galning" och förr var utestängda från samhället. Vi har trots allt människor med psykiatriska störningar som har nått många framgångar, och det kommer att bli många fler i framtiden, så länge de inte hindras av stigma.
Läs: 0
