Ätstörningar kan definieras som extrema störningar i ohälsosamma tankar och beteenden gällande ätning, vikt och kroppsutseende. Huvuddraget hos ätstörningar är; Det är när en person upplever sig själv som överviktig, är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock, upplever ångest för detta, har en överdriven önskan att gå ner i vikt och har negativa känslor för sin kropp, och överätande följer med de negativa känslorna som han/hon orkar inte med. Enligt DSM-5 finns det tre grundläggande diagnostiska kategorier för ätstörningar: anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Ätstörningar börjar ofta i tonåren och ung vuxen ålder. Studier har funnit att förekomsten av ätstörningar är högre hos kvinnor än hos män, och att psykologiska faktorer som bristande självförtroende, missnöje med sin kropp, depressiv stämning, konstant oro och oförmåga att hantera problem på ett hälsosamt sätt orsaka ätstörningar.
Enligt DSM 5 finns det tre grundläggande egenskaper hos bulimia nervosa: Återkommande hetsätsattacker, återkommande ohälsosamma kompenserande balanserande beteenden för att förhindra viktökning och självutvärdering av ens kropp . För att uppfylla diagnosen måste hetsätning och olämpligt kompenserande beteende förekomma minst en gång i veckan under tre månader.
Enligt DSM 5 är de diagnostiska kriterierna för bulimia nervosa följande:
A. Återkommande hetsätningsattacker. En hetsätningsepisod kännetecknas av båda följande:
1. Att äta under en diskret tidsperiod (t.ex. en tvåtimmarsperiod) klart mer mat än de flesta människor skulle äta under en liknande tidsperiod under liknande omständigheter.
2. Under denna attack uppstår en känsla av förlorad kontroll över att äta (t.ex. känslan av att personen inte kan sluta äta, att han inte kan kontrollera vad eller hur mycket han äter).
B. Att delta i återkommande olämpliga kompenserande beteenden för att undvika viktökning, såsom självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel, diuretika eller andra mediciner, knappt ätande alls eller överdriven träning.
C. Det här är hetsätning beteenden och olämpliga kompenserande beteenden har båda förekommit i genomsnitt minst en gång i veckan i tre månader.
D. Självutvärdering påverkas i onödan av kroppsform och vikt.
E. Denna störning uppstår inte bara under perioder av anorexia nervosa.
Personen äter mycket mat som är obehagligt utom hans kontroll, äter mycket snabbt och i för stora mängder, äter trots att han inte är hungrig, och sedan känner skam och sorg på grund av detta ätbeteende. , kan känna skuld. Efter att ha ätit attacker kan de uppvisa olika beteenden som kallas kompensatoriskt beteende för att kompensera för hetsätning, som att kräkas själv, använda laxermedel, svälta sig själva eller träna överdrivet. De är rädda för att gå upp i vikt och uppvisar dessa kompenserande beteenden för att bli av med det fysiska obehag de känner.
Kroppsbild är ett begrepp som uttrycker en persons tankar, känslor och uppfattningar om sin egen kropp. Negativ kroppsuppfattning utvecklas när en person utvecklar känslan av att han inte har ett fysiskt utseende som uppfyller förväntningarna från hans familj, umgängeskrets och media. Att vara tillfreds med sin egen kropp och vara nöjd med sin egen kropp visar att personen har en positiv kroppsuppfattning. Om en person känner sig negativ om sin kropp när han tittar i spegeln, bryr sig för mycket om vad människor runt omkring honom tycker om hur han ser ut, tror att folk utvärderar hans utseende negativt och ofta utvärderar hans utseende, kan han ha en negativ kroppsbild . Människor som har vissa psykiska problem, särskilt de med ätstörningar, har negativa utvärderingar av sin egen kropp och har en intensiv oro över sitt kroppsutseende. De har en felaktig uppfattning om sina kroppar och ser sig själva som mycket tyngre än de faktiskt är. Deras självförtroende beror till stor del på deras vikt, och de anser att gå ner i vikt som en framgång.
Personen känner inte direkt dessa negativa känslor genom att äta för mycket efter de negativa känslor som han inte kan hantera och är omedveten om, och uttrycker lättnad. Vid denna typ av ätstörningar har personen problem med att äta. Den bakomliggande orsaken till dessa tankar och beteenden anses vara ett försök att få kontroll över sitt eget liv. Vid bulimi är känslan av tomhet i främsta rummet. Personen äter som för att fylla känslan av tomhet inombords och upprepar handlingen att äta impulsivt för att klara av det känslomässiga obehag han känner.
Vid ätstörningar som börjar dyka upp under tonåren är det nödvändigt att arbeta tillsammans i samarbete med familjen. Relationer inom familjen, anknytning, strikta regler inom familjen och perfektionism utvärderas och nödvändiga studier genomförs. Studier visar att familjerna till patienter med ätstörningar är mindre empatiska, mindre stödjande och har högre förväntningar på framgång, och familjeproblem och gräl, depression, ångest, alkoholism och eventuella ätstörningar är vanligare. Det har visat sig att ätstörningar, liksom många psykologiska problem, är mindre vanliga hos barn som känner sig älskade, stöttade och omhändertagna av sina föräldrar.
Målen under terapiprocessen är i första hand att säkerställa att personen skaffar sig ett hälsosamt och lämpligt ätbeteende, kräkningar, laxermedel osv. Syftet är att eliminera kompenserande/balanserande beteenden som att använda droger och att studera de bakomliggande orsakerna till ätstörningen, för att säkerställa utvecklingen av personens mekanism för att hantera negativa känslor. För att förhindra att denna störning återkommer bör huvudmålet i processen vara att först undersöka orsaken till personens kroppsuppfattningsstörningar och eliminera dessa problem med psykologiskt stöd. Låg självkänsla, självskadebeteende, perfektionistiska personlighetsdrag och känsla av tomhet tas också upp och förvrängningar i tankar och uppfattningar om kroppen försöker korrigeras. Om dessa problem inte elimineras kommer personen inte att få ett permanent tillfrisknande och ätstörningen kan återkomma.
I terapi ges den som lider av en ätstörning psykoedukation om dysfunktionellt tänkesätt och känslor. I terapin kan personens dysfunktionella tankar som skapar eller utlöser ett ohälsosamt ätbeteende förändras, personen kan känna igen sina positiva och negativa känslor och kunna uttrycka de känslor han/hon upplever och känner på lämpligt sätt. Studier genomförs för att utveckla en funktionell mekanism för att hantera sina negativa känslor och känslor, för att förändra hans/hennes negativa, förvrängda, orealistiska uppfattning om sin kropp, för att arbeta med hans/hennes självförtroende och motivation, och för att ta itu med personlighetsproblem.
Läs: 0
