Jag tror att när jag introducerades till matematik, det var då jag kände mig ensam... När jag värderade X och lämnade det ifred, insåg jag att när vissa saker värderas förändras de och man blir ensam... Livet var' så här när jag var liten. Om jag ramlade ner skulle min mamma säga att det inte var något fel och kyssa den smärtsamma delen. Jag tror att jag växte upp när min mammas kyssar tappade sin kraft!
När jag var liten installerades en kamin i husets enda uppvärmda rum, man kan kalla det en kamin, men för mig är det hypotenusan till vårt fyrkantiga rum, som står i det vackraste hörnet i vårt rum, där ett föremål som är föremål för förolämpningar finner mening, inte bara rummet utan också hjärtat. .Vem skulle tro att värmen i en kamin skulle överträffas av en kritik? Det försvinner...
Matematik, lämna mig bakom mig, allt hände på grund av dig. När jag pratade om kaminen skulle den värma oss och lysa upp vårt hem. Dagens barn känner inte till sambandet mellan spis och kastanjer, och de kunde inte heller veta om de kastanjerna som säljs på gatorna. Han var den svarta muraten i vårt hus, hjälten som värmde oss under kalla nätter. Vi brukade tävla med mina bröder. Vem kommer att äta mer ... Hur är det nu? Vi började skicka sms till varandra från separata rum. Ingen turkisk film har skrivit om en sådan separation. Vi fick inget lyckligt slut i alla fall. När jag var liten var jag också intresserad av naturvetenskap. Jag skulle lägga olika frukter på spisen, blanda deras dofter och skapa en naturlig rumsdoft. Vi skulle inte krångla till lätta parfymer som vi gör nu, bara för att lukten inte håller i sig i 3 dagar. Åh matte! 5 graders bikaketemperatur var aldrig lika med 1 ton kol. Vi var alltid medvetna om att du var en stor familj då. Vi träffades inte bara på helgdagar som vi gör nu. I själva verket kan vi inte träffas på helgdagar längre. Vi säger länge leve semestern och skriver under semesterbilderna på våra makar och vänner: "Trevlig helg". Var är då de gamla helgdagarna? Egentligen finns gamla högtider bara i mitt huvud. Annars lämnade de gamla ramadanerna detta landet genom att åka i vita minibussar Hej gamla ramadanerna! Jag är ledsen, i denna tid av konsumtion köpte vi din nya. Hur gammalt och gammalt... Ingenting kunde förbli gammalt i denna era. Varm sand, en underbar strand och sol. Adjö, min ungdoms helgdagar! Min farfar brukade berätta hela sin upplevelse runt spisen som en saga. Var min farfars samtal varma? Eller var det värmen som strålade från mitt ansikte och tittade på spisen till min kropp som värmde mig? Jag visste inte. Jag tror att den här tidsåldern vi lever i är sagornas tidevarv. Människor som fick tro på tomma drömmar... Men ändå var det ingen som gav så mycket glädje som berättelserna framför spisen. Lille prins, hör mig! Vuxna förstår oss. Den här gången tror de små dig inte ens! Allt kunde inte upplevas online som dagens generation. Det finns varken spis eller min farfar längre... Hjälp Archimedes! Upptäck vattnets flytkraft så att vattnet inuti vaxkakorna återhämtar sig och värms upp. Vi använde ingen nattlampa. För vi hade en kamin och den skulle lysa upp hela huset. Ljuden som kom från spisen lät som en vaggvisa. Det hördes ett visslande ljud från kannan på spisen. Man skulle kunna tro att yachtröret i militären!Som ni ser skulle vår fantasi utvecklas. Vi skulle berätta historier för oss själva och gå och sova. Är det så nu för tiden?Längtar efter sömn. Barn som ständigt leker och är intoleranta! Tack civilisationen! Du förändrade våra liv, men var försiktig, din enda kvarvarande tand är ruttet! åh! Jag kunde inte sluta säga det här. Sedan hände något och kaminen slutade värma. Trots att det inte var sommar än tog de bort kaminen från huset. Vem visste då att denna träfyllda superhjälte skulle göra våra liv vackra? Han tog det första slaget i civilisationskriget. Och de demonterade den. Han har ingen koppling till huset längre. Och huset blev aldrig så varmt igen... Jag tror att kaminen är våra hjärtans hem. När han lämnade byggde Tokyo en skyskrapa på marken han lämnade efter sig! Ingen satt tillsammans längre. De delade inte livet tillsammans. Vi var ensamma nu. De tog med sig något som heter honeycomb till vårt hus. Det såg dock inte ut som en spis. Vi var fria från kol, sot och smuts, men vi lämnades ensamma. Vi kom inte ens ihop för att värma upp. Husen växte sig större och rummen ökade. Det fanns en separat vaxkaka i varje rum och en annan ensamhet i varje rum. Vi samlades inte runt den som en spis. Alla drog sig tillbaka till sitt eget rum. Det blev inga fler familjesamtal. Det ersattes av internetchattar. Hjärtan var lika kalla som rummen! Vår familj har ersatts av tomma samtal. Vi berättade nu våra viktigaste hemligheter för andra istället för vår familj... Vi hade hundratals så kallade vänner i ett rum. Men samtalen värmde oss inte som de brukade. Skriken om att ingen förstår oss längre blev högre! Ja, farbror Peyami, du har rätt! Vi är ensamma. Nu lämna mig ifred matte ! Vi lämnades ensamma i rummen. Som ni vet var "ONE" verkligen det ensammaste numret!
Läs: 0
