Kubitalt tunnelsyndrom, definierat som nervkompression i armbågen, orsakar domningar och förlust av styrka i lillfingrar och ringfingrar på grund av kompression av ulnarnerven på armbågsnivå. Ulnarnerven följer strukturen som kallas medial epikondyl, som är belägen i den bakre och inre delen av armbågen. Som ett resultat av någon kompression som sker på denna nivå påverkas handen direkt.
Om något tryck på ulnarnerven, som ligger bredvid benet och är öppen för yttre tryck, når en nivå som stör nervens funktion; Domningar uppstår i armbåge, underarm, handled och fingrar. Känslan av domningar åtföljs av smärta och stickningar.
När armbågen böjs sträcks och komprimeras ulnarnerven genom att den trycks mot den mediala epikondylen, som egentligen är ett benigt utsprång. Cubitalt tunnelsyndrom är vanligt hos dem som sover med böjd armbåge och handen under huvudet, och hos dem som ständigt lutar sig på armbågen när de sitter vid bordet. Som ett resultat av konstant trauma tjocknar ligamenthöljet som omger nerven och om ledningskvaliteten hos nervfibrerna försämras uppstår symtom på cubital syndrom.
Cubitalt tunnelsyndrom uppstår på grund av eventuellt tryck på ulnarnerven . Det finns väldigt lite skyddande täckning över ulnarnerven, som ligger precis intill benet. Därför påverkar trycket som appliceras på detta område direkt nerven. Att ständigt luta sig mot armbågen medan du sitter vid kontoret/skrivbordet sätter press på nerven. Smärta kan uppstå på grund av detta tryck.
Om trauma eller tryck appliceras kontinuerligt kan en känsla av domningar uppstå tillsammans med smärtan och kan bli permanent. Om armbågen hålls böjd under lång tid tjocknar bindväven då trycket på nerven ökar.
Tillstånd som försämring av benstrukturen på grund av tidigare armbågsfraktur, svullnad, cysta eller förkalkning som komprimerar ulnarusnerven runt armbågen, kan leda till cubital tunnel syndrome kan spela en viktig roll. Det rekommenderas att personer med dessa typer av hälsoproblem inte böjer armbågarna under långa perioder. Personer som är benägna att få cubital tunnel syndrome kan ha problem med att prata i telefon under långa perioder, arbeta genom att hålla klaviaturen nära sig eller använda gitarr eller liknande musikinstrument under långa perioder. Det rekommenderas att människor undviker vanor som att sova med böjd armbåge på natten.
Huvudsymtomet på kubitalt tunnelsyndrom är smärta som åtföljs av domningar i handens lillfingrar och ringfingrar. Denna smärta och domningar som ses vid kubitalt tunnelsyndrom sträcker sig vanligtvis till insidan av armbågen. Att hålla armbågen böjd under perioden med smärta och domningar gör att smärtan blir allvarligare.
Cubital tunnel syndrome orsakar förlust av styrka och fingerfärdighet i patientens hand över tid. Därför börjar patienten med tiden ha svårt att ens plocka upp ett föremål från golvet och öppna dörren med nyckeln. I detta skede börjar de tunna musklerna i handen att tunnas ut. Denna förtunning kan lätt märkas genom att placera båda händerna sida vid sida. I avancerade fall blir patientens 4:e och 5:e fingrar helt böjda och har svårt att öppna dem.
Vid diagnosen cubital tunnel syndrome görs först en fysisk undersökning. Graden av sjukdomen bestäms genom sensorisk och muskelstyrka undersökning. Vissa fysiska undersökningstester utförs för att diagnostisera cubital tunnel syndrome. I det första av dessa tester görs tunna slag med fingertoppen på nerven i nivå med den kubitala tunneln. Om det blir elektricitet mot lillfingret vid dessa slag är resultatet positivt.
Vid ett annat test, flexionstestet, böjs armbågen hela vägen och handleden lyfts bakåt. Patienten hålls i denna position under en viss tid och om dåsighet känns efter 3 minuter har det betydelse för diagnosen cubital tunnel syndrome.Förutom fysiska undersökningar är EMG-testet som utförs av neurologer av stor betydelse. Området för nervkompression kan detekteras med EMG-testning. EMG är mycket vägledande för kirurger när det gäller interventionella/kirurgiska ingrepp.
I de fall nervskador är minimala tillämpas behandling med icke-kirurgiska metoder. Det är mycket viktigt för patienten att undvika att vila armbågen på det hårda underlaget under behandlingsprocessen. Av denna anledning bör patienten minimera vanan att ta stöd från armbågen. Under denna process kommer det att vara fördelaktigt för patienten att använda en skena när han sover på natten för att hålla armbågen rak.
Om symtomen är mycket allvarliga görs kirurgisk ingrepp. Även om de kirurgiska ingreppen kan variera, Vanligtvis, vid operation, flyttas ulnarusnerven till armbågens framsida (ulnarisnervens transposition) och därmed minimeras spänningar och tryck. Den mindre vanliga metoden bygger på principen att avlasta nerven genom att korrigera benutsprånget runt nerven.
Efter det kirurgiska ingreppet rekommenderas patienten att begränsa sina rörelser, samtidigt som domningar och stickningar i handen kan fortsätta i flera månader. Handterapi kan också vara fördelaktigt efter operation. Men i mycket svåra eller försenade fall kan det inte bli någon förbättring trots kirurgiskt ingrepp.
Läs: 0
