Coronavirus och barns psykiska hälsa

Coronavirusepidemin har drabbat nästan många länder i världen. Det viktigaste sättet att skydda oss mot denna epidemi är att stanna hemma. Under denna period stannade vi hemma, våra rutiner förändrades. Före epidemin hade barn en viss ordning under dagen. Att vakna på morgonen, mattider, gå till skolan, hemkomst från skolan och sovtider var i en viss ordning. Under denna period höll sig barn borta från skolan, sina vänner och lärare. Både förändringen i dagliga rutiner och osäkerheten kring epidemiprocessen påverkade familjer och barn negativt. Det är helt normalt att vara orolig för denna osäkerhet som orsakas av epidemiprocessen. Vår ångest är den mest grundläggande känslan som gör att vi kan överleva. Under denna epidemi vidtar vi vissa försiktighetsåtgärder av oro för att viruset ska överföras. För att skydda oss mot sjukdomar, för att minimera risken för kontaminering, tvätta händerna ofta, uppmärksamma socialt avstånd och inte gå ut om det inte är nödvändigt är de försiktighetsåtgärder vi vidtar på grund av vår oro. Men om vår ångest är mycket större än den borde vara kan det påverka vår psykiska hälsa negativt. Under denna period, om föräldrarnas reaktioner är för överdrivna och ett tillstånd av panik råder, är det oundvikligt att barnen inte kommer att påverkas. Eftersom barn lär sig genom att titta på sina föräldrars reaktioner och ge liknande svar. Om föräldrar får information från rätt källor blir det lättare för dem att hantera denna process. Familjer som ständigt läser artiklar om denna fråga på sociala medier kan öka deras ångest, vilket kan ha en inverkan på barnen. Oron sprider sig väldigt snabbt. Det kan vara lite svårare för förskolebarn att förstå och uttrycka denna epidemiprocess. I denna process bör det läras hur mycket barnet vet om detta ämne. I förskoletiden kan barn ha svårt att uttrycka sin oro verbalt. Bilder, teckningar och spel kan användas för att förstå barnet bättre. Om barnet uttrycker att han är rädd är det nödvändigt att försöka förstå sina känslor. Uttalanden som "Det finns inget att frukta, viruset kommer inte att skada oss, ingenting kommer att hända oss" bör undvikas. Det är viktigt att skapa en miljö där barnet kan ställa frågor bekvämt och att svara på de frågor han/hon ställer på ett sätt som han/hon förstår utifrån sin ålder utan att skrämma dem. Om barnet inte ställer frågor om denna fråga bör onödiga förklaringar om viruset undvikas. Under tonåren, unga människor Mannen kanske inte tar situationen på allvar. Han/hon kan motstå att stanna hemma och säga "ingenting kommer att hända mig". I ett sådant fall, istället för att bråka med den unge, vore det mer användbart att få den unges åsikter om denna epidemiprocess och skapa en samtalsmiljö tillsammans.

Läs: 0

yodax