Reaktiv anknytningsstörning ur en arbetsterapeuts perspektiv

Enligt DSM-5 betonar reaktiv anknytningsstörning att barns grundläggande känslomässiga behov ständigt tillgodoses på ett otillräckligt sätt av vårdgivare, och att det uppstår som ett resultat av social försummelse eller deprivation. Detta tillstånd, som förhindrar säker anknytning och upprättandet av en sund relation mellan primärvårdare, mödrar och fäder och barn, kan vara en livstid om den lämnas obehandlad och orsaka allvarliga problem för individer i det dagliga livet.

störning visar sig tydligt före fem års ålder. När vi tittar på grunden för störningen behöver vi undersöka denna situation mer i detalj eftersom vi talar om ett anknytningsproblem. Anknytning är en process som grundas under de första utvecklingsåren av barnet och föräldrarna som tar hand om honom/henne genom att röra, titta öga mot öga, kramas, ringa med kärleksfulla ord, och det är en situation som ger näring till hjärnan. Om man tittar på allt detta kan man se existensen av sinnessystemet mitt på ljusa dagen. Anknytning till föräldrar är ett av de grundläggande mänskliga behoven, och otrygg anknytning är oundviklig hos dem som upplever denna anknytning negativt i den tidiga perioden. Säker anknytning har djupgående effekter på mänsklig utveckling. Vid reaktiv anknytning kan man säga att eftersom ett djupt och permanent band inte kan etableras kan det leda till allvarliga konsekvenser om behandlingen inte påbörjas.

Det finns många orsaker till reaktiv anknytningsstörning. Det kan finnas många anledningar till försummelse. Men som arbetsterapeut, om jag skulle dela med mig av orsakerna jag oftast stöter på i den kliniska miljön; jag kan ge anledningar som att bli lämnad ensam,

  • Unga och oerfarna föräldrar,
  • Oönskad graviditet
  • När närvaron av dessa skäl får dig att tänka, kan ditt barn:

    Symtom som t.ex. Det tar inte lång tid att göra det heller. När du märker dessa symtom och konsulterar en specialist, kommer processerna relaterade till behandlingen att få dig att tänka. Du ska inte glömma att den viktigaste och oumbärliga delen av behandlingen handlar om att förbättra relationerna mellan barnet och mamman och pappan och göra dem friska. Sensorisk integration och anknytningsrelation är direkt proportionella mot varandra. Anknytningsproblem kan också orsaka sensoriska problem då de kan skapa skillnader i barns uppfattning om omvärlden. Med ett sensoriskt lek- och terapiprogram utarbetat i enlighet med barnets önskemål och behov blir det ett viktigt mål att införa lekar där mamma och pappa är delaktiga och att eliminera barnets uppfattning om ensamhet. Efter att nödvändiga utvärderingar gjorts av arbetsterapeuten bör frågan om hur vi ska inkludera familjen i detta område, oavsett barnets gränser, utredas. För att på ett mer effektivt sätt etablera grunderna för en trygg anknytning kommer psykologstöd att vara mycket nödvändigt i denna process och utbyte av idéer är oerhört viktigt.

    Under behandlingen bör barnet förhindras från att leka ensamt för långa timmar och så mycket som möjligt placera barnet i mer sociala miljöer. Vid behov bör stöd ges för att hjälpa barnet att gå till dagis eller dagis.

    Läs: 0

    yodax