Av hälsoministeriet juridisk rådgivning; I det juridiska yttrandet riktat till generaldirektoratet för mödra- och barnhälsa och familjeplanering; ”Det gravida barnet; Eftersom den offentliga tjänstemannen som upptäcker graviditeten inte kan veta om offret är ett resultat av sexuellt beteende baserat på våld, hot, bedrägeri eller någon annan orsak som påverkar viljan eller grundad på samlag, fastställs det att gravida kvinnor enligt 18 år som inte har ett officiellt äktenskap ansöker om hälsoinstitutioner och organisationer. Det angavs att "vid anmälan till rättsliga enheter krävs."
2009, hälsoministeriet juridisk rådgivning; Han omvärderade frågan och ändrade uppfattning på grund av "när det gäller sjukvårdspersonalens säkerhet i praktiken och de negativa konsekvenserna av uppföljning av gravida kvinnor under 18 år, som tillhör riskgruppen gravida". Enligt denna uppfattning; "När gravida kvinnor under 18 år som inte har ett officiellt äktenskap ansöker till folkhälsoinstitutioner och organisationer, alla som inte fyllt 15 år (med eller utan samtycke) och de som har fyllt 15 år, om det finns våld, hot, bedrägeri eller något tecken som påverkar testamentet, uppgav han att han kommit fram till att "det borde rapporteras till de rättsliga myndigheterna." Den rättsmedicinska experten måste dock ta ställning till frågor som förekomsten av ett fysiskt och/eller psykiskt trauma, om barnet har en psykologisk och kognitiv intelligensnivå som är lämplig för hans ålder och om han kan försvara sig fysiskt och psykiskt mot denna faktor. . Samtidigt som den rättsmedicinska specialisten fattar detta beslut kan den rättsmedicinska specialisten också fatta ett beslut med ett multidisciplinärt och helhetsgrepp, efter yttrande från en barnpsykiater och vid behov barnkirurg och gynekolog, efter flera intervjuer och undersökningar Det faktum att läkare ta initiativ till att inte rapportera ett rättsmedicinskt fall genom att göra en så viktig utvärdering orsakar många medicinska och juridiska problem, såsom underlåtenhet att hantera ärendena enligt ett vetenskapligt förhållningssätt och algoritm, förlust av rättigheter, straffrihet för brottslingen och tidsförlust för curettage-alternativet, vilket resulterar i ytterligare förluster. Viktigast av allt kommer det att göra att barnmisshandel missas.
Å andra sidan är det inte bara läkarens skyldighet att rapportera barnmisshandel. I de fall socialsekreterare, sjuksköterskor, annan hälso- och sjukvårdspersonal, offentligt anställda som lärare, studievägledare eller till och med okvalificerade medborgare har kännedom om att ett brott har begåtts har de anmälningsskyldighet och om de underlåter att anmäla finns en straffrättslig påföljd. Den turkiska strafflagen är tydlig i denna fråga:
Brott att inte anmäla brottet
I artikel 278 i den turkiska strafflagen, underlåtenhet att rapportera ett pågående brott till de behöriga myndigheterna anses vara ett brott. har definierats.Ansvaret som anges i denna bestämmelse/vid bristande uppfyllelse gäller för alla, inte för någon yrkes- eller säkerhetsstyrka. Följaktligen är den som får reda på att ett brott begås och att dess verkställighet fortsätter att anmäla detta till brottsbekämpande myndigheter, åklagaren eller andra myndigheter som anges i lagen. TCK Artikel 278 – (1) En person som inte anmäler ett brott som begås till de behöriga myndigheterna straffas med fängelse i upp till ett år (2) En person som inte anmäler till de behöriga myndigheterna ett brott som har har begåtts, men vars konsekvenser fortfarande är möjliga att begränsa, straffas i enlighet med bestämmelsen i ovanstående stycke. (3) Om offret är ett barn under femton år, en person som är fysiskt eller psykiskt handikappad eller någon som inte kan försvara sig på grund av graviditet, är det straff som ska utdömas enligt ovanstående stycken. ökat med hälften.Den ålägger också både sina anställda och vårdpersonal en skyldighet att anmäla brottet. Frågan har sanktionerats genom en särskild lagreglering i ämnet. Av denna anledning är de skyldiga att rapportera detta till de behöriga myndigheterna om hälso- och sjukvårdspersonal, som kanske är offentliga tjänstemän eller inte, "får reda på" att ett brott har begåtts när de utfört sina uppgifter eller utövar sitt yrke. anmäla det, kan de straffas enligt artikel 279 eller 280 i den turkiska strafflagen, beroende på vad som är lämpligt:
Regleringen angående den offentliga tjänstemannens underlåtenhet att anmäla brottet ingår i artikel 279
strong>: (1) Han uppger att ett brott som kräver utredning och lagföring har begåtts för allmänhetens räkning i samband med hans tjänst. En offentlig tjänsteman som får kännedom om brottet och försummar att underrätta de behöriga myndigheterna eller dröjer med att göra detta, straffas med fängelse från sex månader till två år. (2) Om brottet har begåtts av en person som utför rättsvårdande uppgifter, höjs det straff som ska dömas ut enligt ovanstående stycke med hälften. Rättslig faktarapportering/anmälan måste göras till åklagaren eller de brottsbekämpande myndigheterna. En folkhälsotjänsteman har skyldighet att till behörig myndighet anmäla alla brott som kräver utredning och lagföring för allmänhetens räkning som han får kännedom om i samband med sina arbetsuppgifter. Den offentliga tjänstemannen har dock ingen sådan skyldighet för brott som grundar sig på klagomål. Vilka brott som är föremål för utredning och åtal genom klagomål framgår av aktuell straffbestämmelse. Till exempel, jakten på enkla fall av skada orsakad av vårdslöshet och kvalificerade fall som inte begås av medveten vårdslöshet beror på klagomålet.
Reglering angående vårdpersonal ( läkare, tandläkare, sjuksköterska etc.) Artikel 280 : (1) En hälso- och sjukvårdspersonal som inte rapporterar situationen till de behöriga myndigheterna eller dröjer med att göra det, trots att han stöter på en indikation på att ett brott har begåtts under utförande hans/hennes tjänst, bestraffas med fängelse i upp till ett år.(2) Hälsa Uttrycket "professionell" avser läkare, tandläkare, farmaceuter, barnmorskor, sjuksköterskor och andra personer som tillhandahåller hälso- och sjukvård.
Angående utförande av hälsoyrken, offentligt anställda är inblandade i brott som mord, avsiktlig skada, organhandel, barnmisshandel etc. , ska vårdpersonalen informera de behöriga myndigheterna. Om en offentlig tjänsteman eller sjukvårdspersonal är sen med att anmäla, kommer de ändå att anses ha begått brott. Lagen ger inte någon föreskrift om formen för anmälan. Anmälan kan göras på vilket sätt som helst.
Det vore dock lämpligt att göra anmälan skriftligen för att styrka att vårdpersonalen har fullgjort sin anmälningsskyldighet. Jakten på den som har begått brottet att inte anmäla brottet är inte beroende av klagomålet. När åklagaren får reda på brottet kommer han att utreda det ex officio. Dessutom, när brottet är relaterat till domstolsbyggnaden, kommer gärningsmannen inte att kunna dra nytta av det skydd som ges i lag nr 4483 och artikel 53/c i lag nr 2547. Med andra ord, oavsett om det omfattas av YÖK-lagen eller lag nr 4483, Om en vårdpersonal begår detta brott, även om han är en personal som omfattas av lagen, är åklagarmyndigheten behörig myndighet att utreda. Utredningen kommer att utföras av åklagaren utan att det behövs något administrativt tillståndsförfarande.
Som ett resultat är det ett mycket viktigt problem att 115 gravida barn sökte sig till sjukhuset i endast ett distrikt i Istanbul i årets första 5 månader. Det bör snarast säkerställas att dessa fall hanteras individuellt med ett effektivt och vetenskapligt tillvägagångssätt, mer effektiva storskaliga åtgärder vidtas mot problemet med barns graviditet, den fysiska och andliga utvecklingen och barnens hälsa skyddas, och både hälso- och sjukvårdspersonal och resten av samhället ökar medvetenheten om denna fråga.
Läs: 0
