Varför kan vi inte få barn?

Infertilitet, eller allmänt känd som infertilitet, kan uppstå som ett resultat av att aldrig ha varit gravid innan, eller av att inte ha haft en ny graviditet efteråt, trots att en graviditet inträffade först. Ungefär 25 % av alla kvinnor kommer att drabbas av infertilitet någon gång i livet.
Åldern då kvinnor är mest fertila är runt 25 års ålder, och en signifikant minskning av denna fertilitet observeras, särskilt efter åldern 35. Den genomsnittliga chansen för ett par att uppnå graviditet under en 3-månadersperiod är 57 %, på 6 månader är denna frekvens 72 %, efter 1 år är den 85 % och efter 2 år är den 93 %. Med andra ord, särskilt för unga par, bör man inte ha bråttom.
För par yngre än 25 kan du vänta upp till 2 år med att påbörja infertilitetstester. För par över 30 år, som inte har en graviditet inom en period av 6 till 12 månader, beroende på situationen, kan anses tillräckligt för att påbörja infertilitetstester. Å andra sidan är det vid behandling av infertilitet nödvändigt att fortsätta ett behandlingsprotokoll i minst 6 månader. Dessutom, vad par framför allt behöver veta är att denna behandlingsprocess kräver tålamod.
Ålderns effekt på fertiliteten hos män är kontroversiell. Manlig produktivitet når sina högsta värden runt 35 års ålder och visar en betydande nedgång efter 45 års ålder. Men män som kan bli pappor är kända även i 80-årsåldern och denna fråga är inte lika viktig som den kvinnliga åldern.< br /> Manliga orsaker är 25-40 %, kvinnliga, 40-55 % på grund av båda, 10-15 % på grund av båda och 10-15 % på grund av oförklarade orsaker. Med andra ord är båda paren nästan lika ansvariga för infertilitet.Det är möjligt att avslöja några av orsakerna från början med en detaljerad intervju och undersökning med paret. Efter detta möte genomförs grundläggande tester:
Först och främst görs en spermieanalys och spermiogram för att utvärdera mannen, vilket är ett enkelt test. Efter cirka 2-5 dagars sexuell avhållsamhet ger mannen ett spermieprov genom onani och det utvärderas i laboratoriet enligt Världshälsoorganisationens kriterier. Spermiernas antal, rörlighet, livskraftshastighet och form undersöks. Det utreds om det finns inflammatoriska celler och om det finns något man kan göra med medicinsk behandling. �r.
I en spermieanalys som kan anses vara normal, enligt Världshälsoorganisationens kriterier, bör det finnas 20 miljoner spermier per milliliter, minst hälften av dem ska vara rörliga (levande), eller frekvensen av framåtgående spermier bör vara minst 25 % av alla spermier. Den måste vara minst 14 % och högre, och normala spermier måste färgas och utvärderas i detalj (Kruger Criteria).
Det bör inte glömmas bort. att det inte är lämpligt att diagnostisera manlig infertilitet med ett enda onormalt spermiogram.
Mäns spermieresultat kan fluktuera Vid avvikelse ska undersökningen upprepas minst 2 gånger med 4-6 veckors intervall.

 

Läs: 0

yodax