För 2400 år sedan sa Platon, en av historiens berömda tänkare, att livet var som att vara kedjad i en grotta och tvingas se skuggorna reflekteras på en stenmur. Detta är ämnet som Platon talar om i allegorin om grottan i den sjunde boken i sin bok The State, där han återupplivar drömmen om ett idealiskt samhälle genom att undersöka begreppen rättvisa, skönhet och verklighet.
Människorna som var fångna i grottan hörde ljuden utanför och såg deras skuggor och definierade dem efter sig själva.
En dag släpptes en av dem. Personen som släpptes försökte långsamt anpassa sig till omvärlden och omdefinierade vad han såg som annorlunda än de skuggor och dimensioner han brukade ge mening åt. Han såg den verkliga omfattningen av reflektionerna. Och han återvände till andra människor för att berätta detta.
Men andra människor trodde att han var dum och blind.
De trodde att sanningen var skuggor och reflektioner, och nöjde sig med det de bara visste. De kände stor ilska och hat mot personen som kom utifrån och accepterade aldrig vad de sa.
Ibland upplever vi just den här situationen. Det är därför vi har själviskhet, svartsjuka, agg och hat.
Vi kämpar alltid för att stanna i den där grottan där vi känner.
Vissa människor, vissa böcker, vissa platser kommer in i vår liv, som den som återvänder. De säger till oss: titta, var försiktig med det här, var försiktig med den här personen, annars kan de vara viktiga i ditt liv.
Men vi hyser också agg och känner till och med fientlighet mot dem. Men vem vet, kanske dessa människor eller de vi möter är mer kunniga än vi. Kanske ser de sanningen, men vi känner agg och hat för varje ögonblick vi inte kan se den.
Oavsett hur svårt det är att jämna ut det här och arbeta med det, är det här en fråga som måste lösas gjort och tänkt på.
Vi kanske inte har modet att gå ut ur grottan. Vi måste dock respektera de som kommer ut och någon gång måste vi lyssna på vad som sägs till oss.
Vi får inte glömma att okunnighet inte ger lycka, okunskap ger okunnighet.
Och på detta sätt skadar vi oss själva, vårt samhälle och vår familj... Och utan att ens inse det.
Läs: 0
