En av de saker som styr våra liv är vår oro. Var och en av oss har olika bekymmer, men nästan alla av oss har ångest. En del av oss oroar sig för framtiden: Kommer jag att kunna hitta ett jobb efter avslutad skolgång? Vad händer om jag inte hittar det, vad ska jag göra, jag blir färdig, jag blir ruinerad. En del av oss har oro för skolan/arbetet: Kommer tentamen eller mötet att gå bra? Om inte, hur ska jag kompensera det? En del av oss har oro för vår hälsa: Jag har en fruktansvärd huvudvärk och den försvinner inte. Är det något dåligt på gång? Kan det vara något i min hjärna? Ångest över att förlora någon: Jag ringde min mamma och hon svarade inte i telefon. Jag undrar varför han inte öppnade den? Har något dåligt hänt? Hur kan jag leva utan det? Naturligtvis kan vi utöka listan över bekymmer mycket längre.
Basis för alla dessa exempel är ångest. Om du har märkt det är det alltid en ström av negativa tankar och att tänka på det värsta. Om det inte händer, om det inte händer, om det hände; det vill säga ”–se och –sa” s. Fundera inte på en hypotetisk situation. Det är därför ångest och rädsla är olika saker. Det är något verkligt med rädsla. Att till exempel generellt tänka på vad om man blir påkörd av en bil och är rädd är ångest. Det är dock rädslan du upplever när du ser en bil komma emot dig. Det finns en verklig fara och det är normalt att få panik. Du kanske har sett eller hört folk säga att de inte kan andas i trånga miljöer. När dessa människors ångestnivåer är intensiva kan de inte använda kollektivtrafiken och vill inte ens lämna huset. Faktum är att folk faktiskt inte gör någonting för att hindra honom från att andas. Testångest är en situation som upplevs särskilt under viktiga universitets- och jobbrelaterade tentor. En person som upplever provångest på en viss nivå förbereder sig inför tentan, blir motiverad och lyckas i slutändan. Till exempel, gör en person som säger, "Åh, jag klarar det, jag klarar det, tänk om jag inte kan göra det, strunt i det", anstränger sig för att förbereda sig inför provet? En person med intensiv tentaångest kanske inte förstår någonting när han studerar på grund av ångest, kan uppleva fysiska problem av psykiskt ursprung som att svimma före och under tentamen och kan ha svårt att komma ihåg, läsa och markera rätt samt att koncentrera sig. Kort sagt, han misslyckas faktiskt på grund av sin intensiva ångest.
Ångest skapar förändringar i hjärnan och kroppen. För tanken på ångest upplevs som en verklig fara i hjärnan. Skydda personen i hjärnan Det förändrar hur kroppen fungerar för träningsändamål: Ökad hjärtfrekvens, snabb andning, svettning, rodnad, frossa, frossa, muskelspänningar, domningar/stickningar, muntorrhet, stickningar, yrsel, smärta, rodnad i ansiktet, tryck över bröstet, magsmärtor.Det visar sig som illamående och kalla händer.
Bekymmerslösa människor är människor som ibland avundas i samhället, ibland kritiseras och utvärderas som en positiv eller negativ egenskap beroende på situationen. Deras antal är också mycket få. Att uppleva ångest i dagens liv är till viss del normalt. När ångest är på en normal nivå är det hjälpsamt och nödvändigt för oss att uppnå saker, överleva och skydda oss själva.
Men om ångesten tar över dig blir det en psykisk störning som påverkar ditt liv och din fysiska hälsa väldigt negativt. Ångestsyndrom, även känt som ångestsyndrom, är en sjukdom som kräver behandling och det finns olika typer. Utöver ångest har personer med ångestsyndrom även känslor av pessimism, spänning, spänning, hjälplöshet, otillräcklighet, irritabilitet och hopplöshet. De behöver hela tiden undvika situationer som orsakar ångest och organisera sina liv därefter. Till exempel kan personer med klaustrofobi inte använda hissar och ta trappan även till mycket höga våningar. De som inte kan gå uppför trappan går antingen inte alls eller går knappt in i hissen med en bekant person. Människor som är oroliga för sin hälsa besöker många läkare ständigt för att undvika att bli sjuka. När de blir sjuka tror de att de kommer att dö och får stor panik.
Det bör också noteras att fobier också är ångestsyndrom. Människor som måste göra långa landresor för att de har en flygfobi oroar sig för vad händer om planet kraschar. När sannolikheten för att ett flygplan kraschar jämförs med sannolikheten för en trafikolycka är sannolikheten för att ett flygplan kraschar fortfarande låg. Människor med ormfobi tål inte att se ormar eller titta på deras bilder, inte ens på tv. De allra flesta av dessa människor har aldrig stött på en riktig orm i sina liv, och sannolikheten att möta en är inte stor. När vi tittar på dess inverkan på livet är naturligtvis inte alla fobier likadana. Till exempel ångest i slutna rum, som vi kallar "Klaustrofobi", Ophidiofobi Det påverkar livet mer än ormfobin vi kallar bi. En annan punkt som behöver betonas är begreppet "panikattack", som har blivit flitigt nämnt i vårt samhälle. Panikattack är ett tillstånd som åtföljs av känslor av avskildhet från verkligheten som uppstår plötsligt utan någon anledning, som att inte kunna andas/kvävas, få en hjärtattack, dö eller att förlora förståndet. Det är ett ångestsyndrom och påverkar människor väldigt negativt. Att få en panikattack skrämmer människor, tröttar ut kroppen och gör dem rädda för att det ska hända igen eller när de är ute, på jobbet osv. De är oroliga för att det ska hända. Av dessa skäl finns det människor som måste sluta sina jobb, inte kan vara ensamma och inte kan utföra sina dagliga plikter. Obehandlad ångestsyndrom kommer också att försämra den fysiska hälsan.
Ångest finns i bakgrunden, en händelse som har upplevts, en situation/objekt etc. som kodats felaktigt eller negativt av sinnet. Det innehåller . Störning i hjärnans neurokemikalier (hormoner) kan ha inträffat. Att uppleva intensiv stress kan också visa sina psykologiska effekter genom ångest.
I de fall där ångesten gör sig intensivt påtaglig kommer det att vara bra att göra andningsövningar, försöka koncentrera sig på något annat och tro att det går över . Detta är dock tillfälliga lösningar. Ångestsyndrom är inte ett tillstånd som går över av sig själv. Du bör absolut ta hjälp av experter (psykiater och psykolog). Medicinering och psykoterapi är effektiva i behandlingen.
Läs: 0
