Att sova med öppen mun hos barn bör kontrolleras för förekomst av 4 problem om det har funnits under en längre tid.
Prioriteringen är allergisk rinit, sedan adenoider, näskörtlar och tonsiller .
Näsallergi utvecklas i både näsa och näsa med tiden. Den förstorar både den nedre nasala concha och adenoidvävnaden i näshålan, som normalt finns hos varje barn, och stänger luftvägarna.< br />
Om halsmandlarna är tillräckligt stora för att komma i kontakt med varandra, stänger de också luftvägarna och kan orsaka sömn med öppen mun, snarkning och andnöd under sömnen.
Adenoider och tonsiller växer gradvis på grund av frekventa övre luftvägsinfektioner.
När adenoiden växer för mycket kan det också påverka öronen negativt. Det stör funktionen hos Eustachian-röret, som ger anslutningen mellan örat och näsan.
Eustachian-röret har två funktioner. Det tillåter luft att strömma in i mellanörat och låter vätskan som utsöndras i mellanörat strömma in i näsgångarna. När adenoiden växer stör den funktionen av Eustachian-kanalen och vätska ansamlas i mellanörat. Vätska som samlas i mellanörat kan med tiden orsaka hörselnedsättning och kollaps eller till och med vidhäftning i trumhinnan.
Om barnet som sover med öppen mun och snarkar inte har hörselnedsättning och inte upplever andnöd under sömnen, bör näsallergibehandling övervägas före operation.
Om det finns lindring hos barnet vars allergi avtar och besvären försvinner, löses problemet genom att följa antiallergisk behandling. utvärderas och operationen planeras.
Om det finns vätskeansamling i mellanörat och ingen förbättring sker trots behandling, öppnas vid samma operation ett litet fönster i membranet för att möjliggöra ventilation av öronen, rengöra den ansamlade vätskan med aspirator och ev. ett rör sätts in.
Läs: 0
