3.1. SUBSTANSBEROENDE
Alkohol, tobak, heroin och många andra droger finns i vårt samhälle. Även om sjukdom, död, låg produktivitet och kriminalitet är förknippade med drogberoende, har det en övergripande omätbar känslomässig och social kostnad. Psykologer och psykiatriker definierar beroende som en neuropsykiatrisk störning som kännetecknas av en återkommande önskan att fortsätta ta drogen trots skadliga konsekvenser. (Goldstein och Volkow, 2002). Konkreta diagnostiska kriterier för missbruk (eller drogberoende (Camí J, Farré M 2003)) finns i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V) eller International Classification of Diseases and Related Health Problems (ICD-10) och används för att diagnostisera missbruk och
Beroende kan definieras som förlust av kontroll över droganvändning eller beteendet att söka och ta droger trots negativa konsekvenser (Nestler, 2001) en neuropsykiatrisk störning som kännetecknas av en återkommande sjukdom önskan att fortsätta ta droger (Goldstein & Volkow, 2002) Detta drogsökande beteende är förknippat med begär och förlust av kontroll (Shaffer et al., 1999) Beroende beror på narkotikamissbruk och kräver ofta upprepad drogexponering. är starkt påverkad av både en persons genetiska sammansättning och det psykologiska och sociala sammanhang som droganvändning förekommer i.
DSM-V – 2013 Generellt sett är diagnosen en missbruksstörning
Kriterium A: Utveckling av ett ämnesspecifikt syndrom på grund av nyligen intag av ett ämne.
Kriterium B: Förändringar av ämnets fysiologiska effekter på centrala nervsystemet
Kriterium C : Det substansspecifika syndromet orsakar kliniskt signifikant besvär eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga funktionsområden.
Kriterier D: Symtom som inte kan hänföras till ett medicinskt tillstånd och förklaras inte bättre av annan psykisk störning.
3.2. DIAGNOS AV SUBSTANSBEROENDE
I allmänhet kan ett drogberoende eller missbruksstörning diagnostiseras efter noggrann utvärdering av en klinisk psykolog, psykiater eller legitimerad alkohol- och drogrådgivare. Aktuella diagnostiska kriterier ingår i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V) (DSM V, 2013). Dessa inkluderar:
Tas i större mängder eller under längre tid än avsett;
En ihållande önskan eller misslyckad ansträngning att minska eller kontrollera användningen av drogen/substansen;
p>
Spenderat mycket tid på aktiviteter som är nödvändiga för att skaffa och använda droger/substanser eller för att återhämta sig från deras effekter;
Grån eller en stark önskan eller lust att använda drogen/substansen;
Repetitiv användning som resulterar i att viktiga rollförpliktelser inte uppfylls på jobbet, i skolan eller i hemmet;
Fortsatte att använda trots ihållande eller återkommande sociala eller interpersonella problem orsakade eller förvärrade av effekterna av droger;
p>
Indragande eller minskning av viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsaktiviteter på grund av drog-/missbruk;
Upprepad användning, även när det är fysiskt farligt;
p>Möjligen droginducerad eller förvärrad Fortsatt drog/missbruk trots kunskap om ett ihållande eller återkommande fysiskt eller psykiskt problem;
Tolerans, definierad av något av följande: (a) berusning eller behov av en markant ökad mängd av läkemedlet/substansen för att uppnå önskad effekt hörseln, (b) signifikant minskad effekt vid fortsatt användning av samma mängd läkemedel/substans;
Abstinens som manifesteras av någon av följande: (a) abstinenssyndrom som är karakteristiskt för drogen/substansen, (b) drogen/substansen, som tas för att lindra eller förhindra abstinensbesvär.
Dessa 11 kriterier inkluderar försämrad kontroll över substansen (kriterium 1-4) ), social funktionsnedsättning (kriterium 5-7), riskanvändning (kriterium 8-9) och farmakologiska som kriterier (kriterium 10-11) kan delas in i undergrupper. Det bör dock noteras att olika typer av läkemedel uppfyller olika uppsättningar av abstinenskriterier, och därför bör specifika diagnoser avse läkemedelsspecifika uppsättningar av abstinenskriterier.
AVSNITT 4
4.1. Missbruk och barndomstrauma
det finns gott om bevis (Kendler et al., 2000; Molnar et al., 2001; Nelson et al., 2006; Sinha, 2001, 2008). Exponering för stress under barndomen och tonåren kan förändra utvecklingen av hjärnregioner som är ansvariga för att reglera känslomässiga och beteendemässiga stressreaktioner, beslutsfattande, belöningsbeteenden och impulsivitet, inklusive den prefrontala cortex (Blanco et al., 2015; Heinrichs, 2005; McCrory et al. al., 2012; Sinha, 2008). Det kan också finnas interaktioner mellan barndomstrauma och brist på föräldra- eller socialt stöd, missanpassningsförmåga att hantera och dagliga stressnivåer som bidrar till drogberoende senare i livet (Sinha, 2001). Trauma som upplevts i vuxen ålder är också förknippat med risk för missbruk. Till exempel rapporterar kokainberoende individer betydligt fler typer av livstidstrauma jämfört med prover som är lämpliga för samhället (Afful et al., 2010). Dessutom visade studier (Miranda et al., 2002) att 60-70 % av kvinnorna som ingick i missbruksbehandling rapporterade en historia av partnervåld där substanser kunde användas som en copingmetod (Lincoln et al., 2006). Det finns dock solida bevis för ett samband mellan krigsrelaterat posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och efterföljande missbruk (Bremner et al., 1996; Davis och Wood, 1999; McFall et al., 1991; Seal et al. , 2012). Dessutom är samsjukligheten med PTSD och drogmissbruk extraordinärt hög (Brady et al., 2004), särskilt opioidberoende (Fareed et al., 2013). traumatisk händelse Som PTSD (American Psychiatric Association, 2013; Reddy, 2013) har bevisat kan kronisk stress utlösa kronisk stress, för vilken medicinering ofta används för att fly från plågsamma känslor och traumatiska minnen (Brady et al., 2004). Denna hypotes kan utvidgas till att omfatta traumaöverlevande som återhämtar sig från trauma utan en klinisk diagnos av PTSD och sedan börjar använda droger för att klara av icke-traumatisk ångest i det dagliga livet, vilket leder till en beroendecykel (Bremner et al., 1996; Charney). et al., 1993). ).
Läs: 0
