Tal är det viktigaste verktyget i kommunikation. Bebisar börjar först prata genom att babbla runt 2 månaders ålder. Bebisar börjar babbla runt 4-6 månaders ålder och säger ba, da. Omkring 9 månader börjar stavelser som ba -ba. Detta ses ofta som barnets tal, men alla barn runt om i världen börjar använda meningsfulla ord vid 1 års ålder genom att stava ba-ba. Medan han/hon har en skattkammare på 10 ord runt 1 års ålder, ökar detta snabbt och når 50 ord vid 18 månaders ålder. Under denna period lär sig barnet ord genom att upprepa dem (ekkolali). Detta är en helt normal utveckling. När barn når 2 års ålder kan de göra meningar på två ord. Runt 2 års ålder är ordförrådet ungefär 200-400. Vid 3 års ålder börjar barn göra meningar på tre ord.
Ovanstående utveckling kan skilja sig åt mellan barn.
De vanligaste orsakerna till talförseningar är;
- Normal språkfördröjning,
- Utvecklingsförseningar,
- Hörselnedsättning,
- Användning av mer än ett språk på hem,
- Brist på social stimulans,
- Överdriven tid spenderad på TV-dator-telefon,
- Autism,
- Selektiv mutism,
- Neurologiska problem som påverkar hjärnan
kan räknas.
Normal språkfördröjning beror på sen mognad av talcentret i hjärnan. Vid normal språkfördröjning talar barnet senare än sina kamrater, men när det börjar prata är det ingen skillnad från sina kamrater. Samma situation är vanlig hos anhöriga till barn med normal språkfördröjning. I vissa fall kan denna fördröjning pågå fram till skolåldern, men eftersom andra problem orsakar talförseningar bör situationen utvärderas av en specialist så snart som möjligt.
De andra två störningarna under talstörningar är: Verbal expressionsstörning (Expressive Language Disorder) och Mixed Language Perception-Verbal Expression Disorder (Receptiv språkstörning). Vid Verbal Expression Disorder upplever barnet problem med att tala (lite ordförråd, svårt att hitta ord, korta tal, svårt att uttrycka sig). Detektering av blandat språk-verbal I Expression Disorder finns det ett problem både med att uppfatta vad som sägs och att tala. Av denna anledning påverkas talet mer vid blandad språkuppfattning-verbal uttrycksstörning än vid verbala uttrycksstörningar. Prevalensen av dessa störningar i samhället är cirka 5 %. Även om denna frekvens är högre under förskoleperioden, minskar förekomsten med skolperioden.
I båda sjukdomarna är risken för att utveckla en inlärningsstörning under de senare perioderna mycket högre än för andra barn. Andra psykiatriska störningar som oftast åtföljer talstörningar är Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ångeststörningar, depressiva störningar och uppförandestörningar. 80 %av barn med talstörning förbättras när de når skolåldern, men den underliggande Attention Deficit Hyperactivity Disorder och inlärningsstörningar fortsätter. Det är därför deras behandling är mycket viktig.
En annan störning under namnet Talstörningar är fonologisk störning (artikulationsstörning). Barn med fonologiska störningar kan inte producera ljud korrekt jämfört med sina kamrater. De blandar ibland ihop ljuden (t.ex. d istället för b) och byter plats (t.ex. labb istället för honung) och uttalar dem ofullständigt. (t.ex. ba istället för far) ..). Fonologiska störningar gör det svårt för barn att bli förstådda av sina kamrater. Det är därför barn upplever problem som social tillbakadragenhet, introversion och att inte vilja gå i skolan. Eftersom hörselproblem och neurologiska problem ibland kan ligga bakom fonologiska störningar är det viktigt att utvärdera dessa fall. Förekomsten av fonologiska störningar i samhället varierar mellan 1-3 %.
Medan andelen är hög under förskoletiden, börjar den minska när skolan börjar. Fonologisk störning observeras mycket mer hos pojkar än hos flickor. Stamning, en annan talstörning, förklaras i avsnittet om stamning. Vid behandling av talstörningar är det viktigt att fastställa den bakomliggande orsaken och andra åtföljande psykiatriska störningar. Behandlingen inkluderar medicinsk behandling och talterapi vid behov.
Läs: 0
