Autoimmun hepatit är en reumatisk leversjukdom som kan ses i alla åldrar, hos båda könen och i alla etniska grupper. Om den lämnas obehandlad kan den utvecklas till avancerad leverskada som kallas cirros och leda till döden.
Autoimmuna hepatitpatienter kanske inte har några besvär, men kan uppleva svaghet, allmän sjukdom, smärta i övre högra buken, utmattning, trötthet , viktminskning, De kan ha långvariga besvär som illamående, klåda, gulsot och ledvärk.
Autoimmuna hepatitpatienter kanske inte visar några kliniska fynd, eller så kan de uppvisa ett fynd som t.ex. leversvikt. Hos vissa patienter kan framskriden leverskada som kallas cirros ha inträffat vid tidpunkten för inläggningen. Det bör noteras att hos vissa patienter med akut autoimmun hepatit kan immunglobulinnivåerna vara normala och antikroppar som ANA och SMA kan vara negativa. Det bör vara känt att försenad diagnos och behandling hos sådana patienter kan orsaka avancerad leverskada.
Leverbiopsi bör utföras för att diagnostisera sjukdomen. Dessutom används antikroppar som ANA, SMA, SLA/LP, LKM-1, LC-1, LKM-3, p-ANCA, Ro52 i blodprov för att diagnostisera autoimmuna hepatitpatienter och bestämma undertyper av sjukdomen. Dessa antikroppar är initialt negativa och kan bli positiva under sjukdomsförloppet.
Om cirros utvecklas vid autoimmun hepatitsjukdom ökar risken för levercancer. Därför måste dessa patienter vara under noggrann kontroll för tidig diagnos och behandling av levercancer. Ultraljudskontroll var sjätte månad är lämplig för dessa patienter.
Autoimmuna hepatitpatienter kan ha andra leversjukdomar. AMA och kolangiografi bör planeras hos patienter med kolestatiska faktorer.
Det är känt att autoimmun hepatitsjukdom uppstår efter vissa virusinfektioner. Autoimmun hepatit bör hållas i åtanke i fall av långvarig hepatit efter virusinfektioner som hepatit A, EBV, HH-6 och mässling.
Autoimmun hepatit kan utvecklas efter användning av vissa mediciner och växtbaserade kosttillskott.
Patienter eller andra autoimmuna reumatiska sjukdomar är vanliga hos första gradens släktingar. Autoimmun hepatit; Hashimotos sjukdom� Det kan hittas tillsammans med sjukdomar som Graves sjukdom, vitiligo, reumatoid artrit, typ-1 diabetes, inflammatoriska tarmsjukdomar, psoriasis, SLE, celiaki, mononeurit, polymyosit, hemolytisk anemi och uveit.
Långtidspatienter med autoimmun hepatit som får immunsuppressiv behandling bör följas upp för hudcancer och ultraviolett skydd bör planeras.
Serum-IgG-nivåer hos patienter med autoimmun hepatit följer ett parallellt förlopp med sjukdomsaktivitet. För att kunna säga att patienterna har ett fullständigt biokemiskt välbefinnande måste AST-, ALT- och IgG-nivåerna i serum ligga inom normala gränser. Man bör inte glömma att även om de nämnda värdena är normala kan sjukdomsaktiviteten i levern fortfarande fortsätta.
Läs: 0
