När dammsugaren startade klättrade min 3-åriga dotter hastigt upp på soffan och tog en position hon trodde var säker för henne själv. Detta beteende var en situation som hade pågått oavbrutet i 2-3 månader och jag blev lite förvånad över det. Medan jag undrade vad som kunde hända utan att få panik upplevde jag en annan överraskande händelse. Som barnpsykiater tänkte jag att jag skulle dela denna situation med dig. En kväll, när jag lekte med min lego med min dotter, stoppade hon plötsligt spelet, reste sig från marken, gick tillbaka till sätet hon trodde var säkert för sig själv och började vänta. Innan jag hann säga "Vad är på gång, vad har hänt nu", sa han: "Sopbilen åker förbi" och tillade: "Han kommer inte att äta upp mig, mamma >" och tittade på mig med ögonen och letade efter hjälp. Han tittade. Vid det tillfället; "Ja, vi upplevde samma barndomsrädslor som alla barn går igenom" tänkte jag för mig själv. Det visar sig att min lille har undvikit den miljön i 2-3 månader, rädd att dammsugaren eller sopbilen ska komma och äta upp honom.
Rädsla är en känsla som finns under barnets utvecklingsprocess. Från 6 månader kan ett barn utveckla rädsla för främmande föremål, platser och människor. Utan primärvårdare (oftast mamma och pappa) reagerar barnet på olika miljöer. Han närmar sig nya bekantskaper och bekanta gråtande och ringer sin mamma. Detta är ett resultat av den naturliga utvecklingsprocessen. Vår babys uppfattning om miljön har ökat och han har börjat utvärdera bekanta-obekanta klassificeringar. Att känna sig alienerad och undvika separation från föräldrar fortsätter till 2 års ålder.
Barn i förskoleåldern (1-7 år) kan inte skilja mellan verklighet och fantasi eftersom de är i det konkreta tänkandet skede. Eftersom abstrakta tankeprocesser inte utvecklas, utvärderar de händelser ur ett konkret perspektiv. De tenderar att skapa och tro orealistiska scenarier. Även om det kan verka väldigt roligt för oss, kan ett 3-årigt barn uppleva extrem rädsla för att sopbilen kan äta upp honom/henne, att dammsugaren kan suga in honom/henne och att när han/hon sitter på toaletten och den spolas kan han/hon gå vilse i den.
Barn mellan 2 och 5 år. från förälder till De börjar utveckla andra rädslor än separation och övergivande. Dessa rädslor; Den är riktad mot olika djur, höga ljud och mörker.
Föräldrars plikt i utvecklingsperiodens rädsla är att uppfatta dessa rädslor naturligt och inte fokusera på dessa rädslor. Det är viktigt att lyssna på barnets rädsla på ett enkelt och tydligt språk och ge det beskedet att han är säker. I det här fallet får barnet beskedet från föräldrarnas reaktioner att deras rädsla är ogrundad. Tvärtom, till exempel, om föräldrar fokuserar på dessa rädslor,"det finns ingenting, om du är väldigt rädd, stanna hos mig..." Deras reaktioner kan lämna olika frågor i barnens medvetande. Till exempel barn; Han/hon kanske tänker: "Titta, min mamma/pappa bryr sig också om den här rädslan, så något riktigt hemskt är på gång." Om vårt barn är mörkrädd när det går och lägger sig på kvällen ska en ljus lampa vara tänd och han/hon ska få sova i sitt rum. Om föremålet för rädsla är ett djur; Föräldrar kan hantera denna rädsla genom att köpa leksaker till sina barn. Samtidigt kommer barn noggrant att observera och lära sig föräldrarnas blyghet mot djuren som möter i miljön; Denna situation kan få rädslor att övergå från naturlig rädsla till patologisk rädsla (fobier).
I grundskoleåldern kan barnet möta utvecklingsmässigt olika rädslor. Dessa rädslor är riktade mot abstrakta begrepp som föräldrars död eller förnedring i skolan. För att hantera rädslan under denna period blir barnets tidigare liv och föräldrarnas attityder viktiga. Grundskoleåldern är den period då barnets abstrakta tankeförmåga utvecklas och socialisering och individualisering får betydelse. Under denna period tenderar barnet att bevisa sin personlighet och identitet för omgivningen och att flytta från sina föräldrar. Den ansvarstagande förmåga som föräldrar har gett under tidigare perioder kommer att stödja och påskynda barnets individualisering. Naturligtvis är rädslor för det sociala livet i denna nya period naturliga.
Önskar dig dagar med mindre rädsla.
&nb sp; Expert Dr. FİGEN KARACEYLAN ÇAKMAKCI
Specialist inom barn- och ungdomspsykiatri
Läs: 0
