När föräldrar kommer för att få stöd med sina tonårsbarn är det den här frågan de ställer mig mest.
När jag jobbar med barn och unga över 7 år ser jag helst hela familjen vid första mötet. När vi bokar ett möte diskuterar vi naturligtvis detaljerna utifrån familjens förutsättningar och bestämmer processen med min assistent och ibland med mig.
Sättet som relationer börjar är en viktig faktor som styr hur de kommer att fortsätta. Därför är det väldigt viktigt hur du pratar med den unge som är lite mer medveten om situationen i åldern. Denna information kan dock vara falsk eller negativ information. Detta kan göra att unga människor, som generellt är mer motståndskraftiga mot terapi, inte ser fram emot terapiprocessen. Här kan föräldrar peka på sina barns svårigheter i det dagliga livet och uttrycka de problem de upplever i dessa frågor. Om föräldrar delar ansvaret i terapin genom att säga att terapi är ett stöd för både dem själva och deras barn, kan sannolikheten för att deras barn blir varma för terapin öka.
Ett exempel på tal;
“Vi inser att du har varit olycklig länge.../Vi har försökt lösa dessa problem länge.../Vi inser att du är upprörda, men vi kan tyvärr inte hjälpa dig tillräckligt. Det är därför vi vill få stöd från en expert i detta ämne. Detta stöd kommer att vara både för dig och för oss. Som föräldrar kan vi ha saker att göra/lära oss för att göra dig lyckligare/mer bekväm. Kanske måste vi lära oss om dem också.”
För mer detaljerad information om barnterapi kan du läsa artikeln med titeln "Hur börjar och fortsätter den psykologiska rådgivningsprocessen i tonåren" eller andra relaterade artiklar i min profil.
Läs: 0
