Frågorna som kommer till oss handlar oftast om vad man ska göra efter eller när man upplever dagliga problem med barn. Vi bryr oss dock mer om processen innan problem uppstår och innan de inträffar. Eftersom varje barns beteende som vi ser under namnet "problem" speglar ett behov för oss. När dessa behov är tillgodosedda ser vi att kriser eller det mesta som kommer som ett problem försvinner.
Det är inte alltid lätt att se barnens behov. För detta måste föräldrar känna till och observera sina barn väl. Jag tror att de flesta mammor har dessa känslor. För att ta hand om en bebis som aldrig pratar är det nödvändigt att följa dessa känslor, se och ta emot signalerna och möta behovet. När bebisen växer tror vi att han alltid kommer att uttrycka sig till oss med ord. Men det är inte sanningen i saken.
Deras behov som lek, rörelse, kommunikation, "kvalitetstid" med föräldrarna, att äta och dricka, bada, sova, toalett, gå ut i det fria ska tillgodoses under dagen. Barnet kan klaga med "ilska attacker" över att hans mamma inte kan avvara tid för sig själv under dagen och kanske inte kan sätta ord på det. Eller så kanske han skickar en signal genom att "gråta åt allt" när han blir väldigt trött och inte kan inse det. Här faller jobbet på föräldern och föräldern ska kunna se hur deras barn reagerar när han är trött och hungrig eller att ett annat grundläggande behov döljs bakom den kris han upplever.
Ett barn som har problem med sina kamrater eller en lärare i skolan kan försöka lindra dagens stress genom att böja och skrika åt sin mamma eller pappa när han ser dem. Detta tyder på att barnet behöver uppleva känslan av att vara i ett säkert utrymme. Det är mycket värdefullt att låta honom uppleva den känslan utan att bli klandrad.
Ett av de bästa sätten att förebygga problem innan de inträffar är att skapa en rutin. Om lek, rörelse, tid med föräldrar läggs till rutinerna, och om barnet kan denna rutin, kan vi konstatera att ömsesidiga kriser och dagliga problem minskar, fäst kära förälder.
Läs: 0
