A.DIAGNOS
Vid diagnos är alla liknande procedurer som hittills etablerats inom andra discipliner giltiga.
När vi är specialiserade på lingual ortodonti, är den primära patientgruppen vi fokuserar på. på är vuxna patienter vars utveckling har slutförts. Diagnostiska insatser kommer definitivt att krävas. I detta avseende är hjälp av en parodontläkare (specialist på tandköttsbehandling), protesläkare (protesspecialist) och käkkirurg oundviklig. Dessutom är de histologiska förändringar som ses i huvud- och halsregionen hos vuxna patienter i förhållande till ålder en fråga som inte bör ignoreras. Under ortodontisk behandling tar den vävnadsanpassning som krävs för att ortodontisk rörelse ska ske efter kraften som appliceras på den vuxna tanden cirka tre månader. Det faktum att denna anpassning är mycket långsammare än den som ses hos ungdomar beror på den vuxna benstrukturen med få trabeculae och låg blodtillförsel och därför näring. I detta avseende bör behandlingsmetoden för fallet vara lingual (baksidan av tänderna) ), labial (framtill på tänderna), rörlig eller vilken som helst Att avgöra om det är på en annan väg är en fråga som bör betonas efter genomgången inom alla dessa olika discipliner.
Även om behandlingsplanen utformas enligt den initiala diagnos, fördelarna, begränsningarna med de olika behandlingsmetoder som ska användas, patientens preferenser och naturligtvis tids- och kostnadsfaktorer påverkar också planen.De faktorer som kan betraktas som tids- och kostnadsfaktorer kan listas enligt följande:
a. Den initiala detaljerade frågefasen, diagnos, konsultation och behandlingsplanering kräver ytterligare i genomsnitt 30 - 45 minuter
jämfört med patienten som ska genomgå konventionell behandling.
b. Laboratorieprocedurer och upplägg kommer att öka både tid och kostnader.
c. Patienten kan behöva använda konventionella blygdläppar under avslutningsfasen.
d. För ett detaljerat, önskat resultat kan det vara nödvändigt att ytterligare använda transparent plack.
Alla dessa ovan nämnda faktorer kommer att öka tid och behandlingskostnader för ortodontist och hans team med 30 - 50 % jämfört med konventionella metoder.
B.BEHANDLINGSPLANERING
För att kunna skapa en definitiv behandlingsplan och få resultat nära resultatet av traditionella (tändernas framsida) applikationer på slutet av behandlingen. För att veta detta är det nödvändigt att behärska de aspekter av lingual mekanoterapi som skiljer sig från konventionella metoder, och att ha tillräcklig aktuell kunskap och tillräcklig klinisk erfarenhet i detta ämne.
Först och främst, som i alla ortodontiska fall, är tillståndet av gingiva och omgivande vävnader bör noggrant utvärderas. Denna utvärdering är av större betydelse hos vuxna patienter med språkteknik. Parodontiststöd kan krävas i vilket skede som helst av behandlingen.
Återigen, hos vuxna är sannolikheten att stöta på stora restaureringar och protesarbete mycket högre. De självhäftande materialen som används kan endast fästa på uppruggad emalj, plastytor och vissa typer av porslin. Av denna anledning bör patienten med lingualteknik utvärderas ur ett protetiskt perspektiv och befintliga metallporslinskronor eller andra metalliska restaureringar i munnen bör ersättas med tillfälliga plastkronor som inte förhindrar lingual bindning.
Behandling är kontraindicerad i fall med många tandförluster och många brorestaureringar.
En regel. Faktum är att i fall som kommer att orsaka många tekniska problem när de behandlas med labialtekniken (tändernas främre yta), kommer dessa problem att växa exponentiellt när behandling med lingualtekniken (tändernas baksida) övervägs Hos en genomsnittlig patient är tandstorleken från lingualytan cirka 30 % mindre än tandstorleken från labialytan. Den kritiska kronstorleken förekommer ofta i de övre laterala framtänderna och nedre premolarerna. Nedre premolarer kan förbigås i de fall tandstorleken är mycket kort. För övre framtänder krävs dock minst 7 mm lingual tandhöjd. Annars vore det bättre att rikta patienten till andra behandlingsmetoder än den linguala tekniken.
C. PATIENTURVAL
Det viktigaste vid val av språkteknikpatient är utan tvekan att ta reda på varför patienterna vill behandlas och att göra en preliminär personlighetsbedömning i detta sammanhang.Patienten bör informeras om bl.a. behandling och bör informeras om de problem som behandlingen kommer att orsaka, särskilt i början. Felriktning, felaktig utvärdering av vad patienten förväntar sig av behandlingen, otillräcklig information om möjliga biverkningar, och som ett resultat, patientens oförmåga att anpassa sig till behandlingen, användning av linguala apparater Det kan ta oss hela vägen att kollapsa. Av denna anledning är det första samarbetet med patienten mycket viktigt. Detta är helt relaterat till patienturval, till en början, i det första mötet med patienten, faktorer som om patienten är foglig, tolerant, lätt anpassar sig till nya förändringar, om han är realistisk i sina önskemål, om han är uppriktig och uppriktiga utvärderas för att ge korrekt feedback och en gedigen utvärdering av behandlingsresultaten. Man bör försöka få en uppfattning om patienten. Personlighetsfaktor har obestridlig betydelse vid patienturval.
Mot bakgrund av all denna information kan fall som är/inte är lämpliga för behandling grupperas enligt följande;
1. IDEALA FALL
a. Djupt bett, måttlig trängsel, balanserat fasciamönster,
b. Djupt bett, utbredda interdentala utrymmen, balanserat ansiktsmönster,
c. Djupt bett, utskjutande överkäke, balanserat ansiktsmönster,
d. Stängningsstörningar orsakade av retardation i underkäken,
e. Fall som kräver expansion,
2. SVÅRA ATT BEHANDLA FALL
a. Kirurgiska fall,
b. Fall som är benägna att sticka ut underkäken,
c. Utsprång av överkäken, fall med utdragning av fyra första premolarer,
d. Patienter med flera restaureringar,
3. KONTRAINDIKERADE (ICKE-IDEALA) FALL
a. Patienter med akut ledstörning,
b. Patienter utan förslutning i den bakre gruppen molarer,
c. Patienter med överbett i främre gruppen framtänder,
d. Patienter med stora främre incisivproteser,
t.ex. Korta kliniska tandmått,
f. Patienter med svår överkäksutskjutning,
g. Dålig munhygien eller kritiskt parodontalt tillstånd,
h. Oönskad karaktärsstruktur,
Läs: 0
