Även om panikattack och panikångest verkar vara samma begrepp och tros användas för att beskriva samma situation, är de faktiskt separata definitioner i den psykiatriska litteraturen.
Panikattack kan definieras som ett anfall av allvarlig rädsla som börjar plötsligt, oväntat, intensifieras plötsligt och är begränsat till en kort tidsperiod. Panikattack är en situation där personen upplever fysiska symtom som hjärtklappning, oförmåga att andas, domningar, svettningar, skakningar etc., som börjar plötsligt och varar under en kort tid (10-30 minuter), åtföljd av vissa rädslor som t.ex. som död, hjärtinfarkt eller att förlora kontrollen. . Det definieras ofta av patienter som en attack, kris eller anfall.
Panikstörning är ett tillstånd där återkommande panikattacker inträffar och funktionsförlust inträffar. Panikattacker är med andra ord inte en enda sjukdom. En enstaka attack eller sällsynta attacker kan ibland orsakas av en enkel orsak som sömnlöshet och överdriven koffeinkonsumtion, såväl som många psykiatriska sjukdomar (social ångestsyndrom, posttraumatiskt stressyndrom, depressiv sjukdom, schizofreni, etc.) eller andra icke -psykiatriska medicinska sjukdomar (hypertyreos) Det kan också förekomma som ett symptom på feokromocytom, mitralisklaffframfall, anemi, etc.).
Panikattack är ett mycket vanligt och vanligt tillstånd. Panikångest är ett mindre vanligt tillstånd än panikattacker. Panikattacker är ett symptom som kan uppstå även med enkla dagliga situationer som sömnlöshet, trötthet, överdriven koffeinkonsumtion, etc. Panikångest är en sjukdom. Det är en sjukdom som försämrar funktionaliteten och åtföljs av andra symtom, inklusive återkommande panikattacker. Så panikattack är ett symptom, panikångest är en sjukdom. Medan en panikattack kan uppstå en gång av någon anledning och sedan försvinna, kräver panikångest förekomsten av många återkommande panikattacker utan anledning, vilket resulterar i nedsatt funktionalitet i personens liv. För att få diagnosen panikångest måste flera oväntade panikattacker inträffa. Dessutom finns en förväntan om ångest för att attackerna ska uppstå igen, och ett tillstånd av ångest och sorg över attackernas negativa konsekvenser som svimning, hjärtinfarkt, död m.m. Dessutom är personen medveten om de eventuella negativa konsekvenserna av attackerna. De är i färd med att vidta försiktighetsåtgärder, undvika och söka trygghetsbeteenden.
Livstidsförekomsten av panikattacker har rapporterats med en frekvens på 6-10 %. Ungefär en av 10 personer kommer att uppleva en panikattack någon gång i livet. Med andra ord är förekomsten av panikattacker hög. I allmänhet börjar panikattacker mellan sena tonåren och början av 30-talet. Panikattacker börjar med andra ord oftast i unga år, mellan 18-30 år. Det kan dock börja i alla åldrar, men om en panikattack inträffar för första gången vid högre ålder är en detaljerad undersökning nödvändig för andra bakomliggande medicinska sjukdomar. Panikångest är vanligare hos kvinnor än hos män.
Hos patienter som anses ha diagnosen panikångest, bör andra medicinska sjukdomar, drogmissbruk och andra psykiatriska sjukdomar ifrågasättas i detalj och deras utvärdering bör begäras genom att begära konsultation från andra grenar av medicinen.
Läs: 0
