Att göra det lösningistiska innebär ibland att inte agera som vi känner för. För att ändra ditt beteende måste du vara medveten om vad du tänker, känner och gör i nuet. Om vi är medvetna om dessa kommer vi att börja förstå våra beteenden som vi inte gillar och vill förändra, och att förstå varför vi gör dessa beteenden. När vi väl förstår varför vi gör som vi gör, kommer vi att vara mer benägna att ändra vårt beteende. Det är inte alltid lätt att välja ett effektivt beteende och vara lösningsorienterad när man hanterar en negativ händelse vi upplever. Sättet att uppnå detta är att inte göra några bedömningar. För det mesta är vi inte ens medvetna om att vi gör en bedömning, i själva verket producerar vårt sinne ständigt bedömningar, vi kan säga att det är en slags bedömningsmaskin. Positivt eller negativt omdöme kan göra oss besvikna. Att göra bedömningar om situationen och vårt beteende kan hindra oss från att göra det som är effektivt. Låt oss till exempel föreställa oss att en elev tycker att en uppgift är för svår. Den här eleven kommer förmodligen inte att göra läxorna, och säger att det är för svårt. Och i tentamen kanske han inte kan svara på frågor relaterade till uppgiften och kan därför bli underkänd på kursen. Den här elevens negativa omdöme om sina läxor hindrar honom tyvärr från att utföra ett effektivt beteende. Om han hade varit medveten om bedömningarna av sina känslor och tankar i det ögonblicket, skulle han ha försökt göra läxorna så gott han kunde istället för att göra bedömningar om uppdraget.
Att göra det lösningistiska innebär att försöka att göra det som krävs för att lösa ett problem. Att vara lösningsorienterad innebär aldrig att ge upp eller gömma sig. Kort sagt, att göra det lösningistiska innebär att ATT TÄTTA. Ibland behöver vi vara ihärdiga för att nå vårt mål, även om vi inte tycker att det är rätt. Vi kan behöva vara ihärdiga för att få det vi vill ha.
Låt oss ge några exempel på hur vi gör lösningen:
-
Du handlar i snabbköpet och sedan när du kommer till betalningsstället ser du att det verkar som om det aldrig kommer att ta slut.Det är kö. Du vill lämna det du köpt och återvända hem, men eftersom det inte finns så mycket mat kvar hemma så föredrar du att stå i kö
-
Du är i trafiken. Du är i vänster fil, men fordonet framför dig kör i låg hastighet trots att det är i vänster fil. Du kör i fart och du blir så arg att du vill krascha bak, men om du gör det skadar du båda bilarna. Skada på den andra föraren är en annan sak. Som ett resultat väntar du på att ha tålamod och på att fordonet framför dig ska flytta in i ett annat körfält.
-
Du hamnar i ett slagsmål med din älskare. Du både skriker och skriker. Du är så skadad att du känner för att lämna huset. Istället för att knacka på dörren och gå därifrån tar du ett djupt andetag, tar en kort paus och börjar uttrycka dig med meningar konstruerade på "jag"-språket.
-
Trots din arbetsbörda, din chef ger dig ett annat jobb, du blir arg, du tänker på din chef. Du känner för att skrika och säga upp dig, du tror att du blir arbetslös om du gör detta, när du lugnar dig bestämmer du dig för att prata med chefen om din arbetsbörda gör du det som är bäst för dig själv.
-
Du erbjuder din vän att gå till köpcentret tillsammans och din vän avslår din begäran och säger att han har annat att göra , men du var där för honom när han behövde det och du blir arg. Du känner för att berätta för honom/henne att han/hon är självisk, men du tror att om du gör det här kommer din vän att bli upprörd och till och med din vänskap kan ta slut, så du slutar kalla honom självisk och frågar dig själv vad som kan vara en lösning- orienterat beteende för den aktuella situationen och berätta för din vän hur du känner.
Läs: 0
