Den person som står barnet närmast ska meddela dödsfallet. Man kan få stöd av en expert om hur man förklarar döden, men jobbet att förklara ska inte överlåtas till experten. Om barnet har förlorat en av föräldrarna är det lämpligt att den andra föräldern gör detta uttalande. Det ska finnas en miljö där barnet känner sig tryggt samtidigt som det ger nyheter. Barnet förbereder sig för situationen genom att säga: "Jag ska ge dig tråkiga nyheter", och en förklaring görs. Du ska inte berätta för barnet om plötslig död. Chocken han kommer att uppleva kan frysa sorgeprocessen. Dödshändelsen bör förklaras gradvis, tillsammans med dess orsaker. Avslöjandet av förlusten bör inte försenas.
Vad man ska göra efter förlusten
Efter att nyheten om förlusten har meddelats bör processen kring begravningen förklaras för barnet. Efter att processen förklarats bör man fråga sig om han/hon vill närvara vid begravningsceremonin och om han/hon är redo att besöka graven Om han/hon inte vill ska han/hon inte tvingas.
Att gå på begravningen är ett symboliskt farväl för barnet. Att ha möjlighet att uppleva intensiva känslor med närstående på begravningen förhindrar också att personen känner sig ensam. Barn som går på begravningen, ser bilder på den avlidne som uttrycker sin ilska över döden och besöker deras grav är mindre benägna att uppleva depression i framtiden än andra (Koç, 2003). Deltagande i begravningsceremonin gör det lättare för barnet att konkretisera döden, som är ett abstrakt begrepp, i sitt sinne. Att delta i ceremonin kan ge möjlighet att prata om döden med barnet. Det rekommenderas att barnet deltar i begravningsceremonier, särskilt efter 7 års ålder, för att lära sig om döden, som är en av livets fakta. Att "kidnappa" barn från sitt eget hem eller kyrkogård under begravningsceremonin och uppmuntra dem att engagera sig i överdriven lek eller underhållning av vuxna, kan få barnet att utveckla en känsla av skuld för sin förälders död och göra sorgen komplicerad ( Ürer, 2017). Regelbundna gravbesök har en positiv effekt på läkningen.
Efter förlusten är det av stor vikt för barnet att snabbt återgå till sin vardag i skolan, i hemmet och i den sociala miljön. Även om döden redan är en stor förändring för barnet, ökar hans förvirring att göra andra förändringar som att byta hus han bor i och ta en lång paus från skolan. denna d Långvarig separation av vuxna från barn ökar deras oro. Genom att ge information om hur förlusten kommer att påverka barnets dagliga liv och vem som ska tillhandahålla hans/hennes behov och omsorg kommer barnet att kunna organisera sitt liv efter förlusten, acceptera saknaden och uppleva sorgeprocessen på ett hälsosammare sätt (Bildik 2013).
Barn ska ges möjlighet att prata om döden och ställa frågor. Ständiga frågor bör besvaras tålmodigt, utan kritik. Händelserna ska berättas utan några förändringar varje gång. Vill han inte prata ska han inte tvingas. Att göra döden till ett mysterium hemma, att inte prata om det alls och att agera som om en sådan förlust inte inträffade gör döden mer nyfiken för barnet. Det är fel att låtsas att barn är starka och inte lider alls så att de inte drabbas av döden. Att inte prata om döden alls förhindrar känslomässigt helande och orsakar en känsla av osäkerhet hos barnet
Läs: 0
