Betalar varje kvinna (och faktiskt varje man) för det förflutna för den partner som kommer in i hans liv, oavsett vilken ålder och under vilket namn som helst? Säg vad? Så, finns det alltid ett rättvist förhållande mellan vad som kommer till bordet och kontot som betalas? Till exempel, passar priset på den mest speciella rätten alltid din smak? Relationer har aldrig blivit besvikna? Det är gott när det är varmt, men när det är kallt fastnar det som is på gommen. Du kan inte svälja den, spottar du ut den har den fastnat en gång. Du kan inte bli räddad.
Det förflutna är vad vi känner till. Det skrämmer oss inte, för det mesta. Det gör bara ont. Om det är framtiden är det vad vi inte vet. Det skadar oss inte, för det mesta. Skrämmande på ett otäckt sätt. Vi trimmar. Smärta från det förflutna eller rädsla för framtiden? Vilken skulle vara din preferens? En svår fråga, man kan inte svara på en gång. Det förflutna bär på skuld och mycket ansvar, det medför drag, precis som alluvium som bildas av floderna med våld och våld samlas och fyller de vackra haven. Det fyller oss med tristess. Framtiden bär på osäkerhet och mycket oro, den skapar luckor i oss, precis som de bottenlösa gropar som bildas på havens botten. Det genomborrar oss med rädsla.
Hur är det med det förflutna och framtiden i relationer, är de samma? Hur många relationer har inte offrats till det förflutnas tristess? Vilken relation har inte gått förlorad i framtidens osäkerhetsgropar? Om förhållandet inte finns här och nu, var är det då? I det förflutnas offerriter eller i framtidens osäkerhet?
Om relationen inte kan vara här idag, just nu, tappar den sig själv. Varken ledtrådarna fungerar eller spåren. Hittade inte, okänt. Han har för länge sedan lämnat övergivenhetens land, mot nuet. Är deras ämnen samma? Jag tror inte det, för den förändrade tiden är inte längre här och nu. Det har redan hänt, det är det förflutna, fullt av tristess, söker offer. Framtiden har också fallit offer för tiden och det förflutna!
Hurra här och nu!!!
Läs: 0
