Gestationsdiabetes mellitus (GDM) är olika grader av kolhydratintolerans som börjar under graviditeten eller först diagnostiseras under graviditeten. De som löper hög risk för GDM är de som är överviktiga, personer med GDM under en tidigare graviditet, och de med en familjehistoria av diabetes. De med en historia.
PATOFYSIOLOGI
En normal graviditet består av tillväxthormon som utsöndras från moderkakan, kortikotropin- frisättande hormon, placentalaktogen, tumörnekrosfaktor-α (TNF-α).Det är ett tillstånd som kännetecknas av insulinresistens, hyperinsulinemi och mild postprandial hyperglykemi på grund av effekten av diabetogena hormoner som ) och progesteron. Denna situation förbereder modern för att möta fostrets ökande behov av aminosyror och glukos, särskilt under andra hälften av graviditeten. Man tror att det finns en subklinisk metabol dysfunktion hos kvinnor som hade normal glukostolerans före graviditeten men utvecklade GDM i slutet av graviditeten. Den 60 %-iga minskningen av insulinkänsligheten som inträffar under normal graviditet leder till klinisk hyperglykemi/GDM hos dessa kvinnor. Maternell fetma, som ofta förknippas med graviditetsdiabetes, är associerad med ökad inflammation i moderns vita fettvävnad och moderkaka.
Screeningtestet utförs av OGTT med 75 g glukos mellan 24:e och 28:e graviditetsveckan. . Om "fördröjd fasteglukos" är 140-199 mg/dl vid 2:a timmen efter laddning och är över 200, diagnostiseras DM.
RISKFAKTORER
Om du har någon av de nämnda egenskaperna. Risken att utveckla GDM är ökad hos gravida kvinnor med diabetes.
- Tidigare nedsatt glukostolerans eller historia av GDM under en tidigare graviditet
- Latinamerikaner, afroamerikanska, infödda
Tillhör en etnisk grupp med en hög prevalens av typ 2 DM, såsom amerikanska, syd- eller östasiatiska, Stillahavsöarna
Att vara en medlem av en etnisk grupp med en hög prevalens av typ 2 DM
- Har en historia av diabetes i familjen, särskilt hos första gradens släktingar (30 )
- Pre- graviditetskroppsvikt ≥110 % av den ideala kroppsvikten, eller BMI >30 kg/m²
, eller överdriven viktökning i tidig vuxen ålder och mellan graviditeter, eller överdriven viktökning under graviditeten
Viktökning (31,32)
- Moderns hög ålder (>25 år)
- Efter att ha fött ett barn på >4,1 kg tidigare
p>
- Tidigare oförklarad perinatal förlust eller m föda ett redan bildat barn
- Moderns födelsevikt >4,1 kg eller <2,7 kg
- Detektering av glukosuri vid det första prenatala besöket
- Metabolisk syndrom, förekomst av metabola tillstånd som kan vara associerade med utvecklingen av diabetes, såsom polycystiskt ovariesyndrom, användning av glukokortikoider och högt blodtryck
BEHANDLING
Syftet med behandlingen är att minska sjukligheten och Syftet är att ge nära normal metabol kontroll för att minimera dödligheten. Glykemisk kontrollmål under graviditeten; FPG bestämdes till < 95 mg/dl, 140 mg/dl under den första timmen efter måltiden och < 120 mg/dl under den andra timmen. Initial behandling för GDM är kostreglering, glukosmätning och träning. Om glykemiska mål inte uppnås inom 1-2 veckor med livsstilsförändringar påbörjas farmakologisk behandling. Blodsockerövervakning är viktig för att utvärdera behandlingen. Det rekommenderas att patienten själv övervakar glykemiska nivåer genom att mäta fasteglukos före tre huvudmåltider, postprandial glukos vid den första timmen och vid sänggåendet. Glykemisk övervakning med 4-7 poäng bör göras minst 3 dagar i veckan.
Medicinsk nutrition behandling
Medicinsk nutrition behandling bör ges av en nutritionist hos gravida kvinnor med GDM. Syftet är att skydda modern från ketos, att ge normoglykemi och den energi som krävs för lämplig viktökning enligt moderns BMI och att bidra till att fostrets och moderns välbefinnande fortsätter. Totala dagliga kalorier justeras för ideal kroppsvikt. I klinisk praxis är energibehovet hos kvinnor i allmänhet 1800-2500 Kcal/dag.
Insulin
Ungefär 15 % av gravida kvinnor med GDM kan inte uppnå glykemiska mål med enbart näringsbehandling och kräver farmakologisk behandling med insulin. Förutom att inte nå de glykemiska målvärdena, kan fostrets bukdiameter som ligger över 70:e percentilen efter 29:e-30:e graviditetsveckorna också användas som ett kriterium för att fastställa behovet av farmakologisk behandling.
Orala hypoglykemiska medel är kända för att vara kontraindicerade under graviditet eftersom de kan orsaka fosteranomalier eller orsaka foster- och maternell hypoglykemi. BEHANDLING UNDER förlossningen God glykemisk kontroll före och under förlossningen Det är viktigt för att minska fosterkomplikationer. Hos gravida kvinnor som går på diet rekommenderas regelbunden glukosövervakning tillsammans med intravenös saltlösning med en hastighet av 100-150 cc/timme under denna period. Hos gravida kvinnor som får medicinsk behandling rekommenderas en IV-infusion av 5 % dextros eller koksaltlösning med en hastighet av 100-150 cc/timme tillsammans med en kortverkande insulin IV-infusion på 1-2 u/h per timme. Blodsockret mäts varje timme och målet är att hålla det mellan 70-130 mg/dl. Efter födseln försvinner insulinresistensen och moderns glukosmetabolism återgår till det normala. Eftersom vissa kvinnor kan ha odiagnostiserad öppen diabetes, rekommenderas det att fortsätta blodsockermätningarna under dagarna efter förlossningen
Läs: 0
