Det är en klinisk bild som beror på slitaget av strukturerna som utgör ländryggen.
Degeneration (nötning) kan uppstå i diskar och leder mellan ryggraden. Olika kliniska fynd förekommer i olika skeden av slitage. Radiologiska fynd kanske inte är parallella med patientens klinik. Slitage är en process, det sker över år.Vi går inte och lägger oss en natt med ett sunt minne och vaknar nästa morgon med ett slitet minne. Det bör noteras att en patients besvär kan börja var som helst i denna process, vilket indikerar att förkalkning har inträffat under smärttröskeln under hela livet. Dessutom kan slitage i ett rörelsesegment predisponera intilliggande segment för liknande händelser. Olika stadier av slitageprocessen kan ses i olika ryggradsrörelsesegment hos patienten. Åldringsprocessen är inte alltid kompatibel med den kliniska fasen av slitage.
Det första steget i slitageprocessen är segmentell dysfunktion. Vi kallar situationen där rörelsen minskar utöver det normala, dysfunktion. I detta skede återspeglar det första kliniska fyndet vanligtvis leddysfunktion, till skillnad från ett diskbråck. Vid leddysfunktion förekommer ledvärk, inflammation och rörelsebegränsning. Konstant sammandragning av de korta musklerna, särskilt runt ryggraden, bidrar till begränsning av ledrörelser. Anledningen till att konsultera en läkare är smärta i ländryggen. Ländryggssmärta ökar när man står, går, böjer sig bakåt från midjan och svänger till vänster och höger i midjan. Det kan lindras något genom att böja sig framåt, men dessa fynd är inte diagnostiska, särskilt i närvaro av kronisk smärta. Regional ömhet och muskelspasmer, begränsad ledrörelseomfång och normal neurologisk undersökning är de förväntade fynden. Det kan finnas smärta som strålar ut till höften och låret. Skivslitage kan också förekomma under detta inledande skede av slitage. Leddysfunktion tillåter kanske inte tillräcklig viktbäring, så ökad stress överförs genom disken som ligger mellan kotorna. Senare stadier av dysfunktion är mer benägna att resultera i diskbråck.
Ländryggssmärta på grund av diskslitage ökar vid böjning, hostning och nysningar. Denna kliniska bild kanske inte alltid finns och atypisk smärta kan förekomma, särskilt hos unga atletiska individer. I närvaro av bråck på grund av diskförkalkning är det dominerande kliniska symtomet svaghet, och det kan finnas minimal ryggsmärta och bensmärta. midja f� Beroende på platsen för såret kan patienten uppvisa svår ryggsmärta eller bensmärta. Smärtan kan vara extremt svår. Det blir värre när man står och går, och kan ibland bli bättre när man sitter.
I det andra steget av slitage uppstår överdrivna segmentrörelser. En patient som aldrig har lidit av ryggsmärtor och aldrig har haft några besvär kan komma in i det andra slitagesteget. Gross range of motion utvärderar mjukvävnadsflexibilitet och övervakar effekten av behandlingen, men ger ingen information om segmentell rörelse. Information om segmentell rörelse kan ges genom erfaren manuell undersökning. Stelhet och smärtsam båge när man böjer sig framåt under återhämtningsperioden kan tyda på överdriven segmentrörelse. Om ömhet och muskelspasmer uppstår när lateral kraft appliceras på ryggradsutsprången under undersökning, är det underförstått att det undersökta segmentet är överdrivet rörligt. I det andra slitagesteget fortsätter förslitningen av diskarna mellan kotorna och disken tappar i höjd därmed.
I det tredje steget av slitage sker segmentell stabilisering. Fibros, expansion och vidhäftning förekommer i lederna. Slitaget på skivan fortskrider och vattenhalten minskar avsevärt. Små benutsprång bildas vid kotornas hörn. I detta skede av slitage är ledens rörelseomfång begränsad och stelhet uppstår. Det kan förekomma förträngningar i kanalerna genom vilka nerverna passerar, vilket resulterar i nervrotskompression, stenos och glidning i midjan. I detta skede uppstår domningar, muskelkramper och svaghet. Typiskt försvinner patientens besvär med manövrar som att luta sig framåt och sitta.
Läs: 0
