Föräldrar får ibland panik över sina barns beteendestörningar. De gör rätt eller fel ingrepp utan att veta vad de ska göra. Barn däremot kämpar med omvärlden för att bli självständiga individer. Under denna kamp ställs han då och då inför olika problem. Medan vissa barn har problem med toalettträning kan andra ha anpassningsproblem som blyghet. Vanliga beteendestörningar är irritabilitet, irritabilitet, aggression, envishet, lögn, nagelbitning, hårdragning, sängvätning och fekal inkontinens, skolk, trots, stjäl och svordomar.
Det vi kallar beteendestörningar. koncept är en situation som består av beteenden som negativt påverkar barnet och familjen, kränker andra människors grundläggande rättigheter och struntar i åldersanpassade sociala regler. Det finns några kriterier för att ett negativt beteende som ses hos ett barn ska klassificeras som en beteendestörning 1. Det är inte lämpligt för hans ålder: För att kunna prata om beteendeproblem hos barn är det nödvändigt att känna till egenskaperna hos barnets utvecklingsperiod. Nya utvecklingar beroende på barnets ålder ger olika förutsättningar för barnet och skapar svårigheter och svårigheter. Barn kan uppleva tillfälliga anpassningsproblem tills de anpassar sig till nya förutsättningar. Det ska ligga utanför utvecklingsperiodens specifika beteenden.
2. Det ska inte vara intensivt: Intensiteten hos de känslor och beteenden som uppstår ska vara högre än normalt.
3.Det ska ske kontinuerligt: Beteendet måste fortsätta ihärdigt under lång tid.
br /> 4. Underlåtenhet att uppfylla förväntningar på sexuella roller: Det måste finnas situationer där pojkar och flickor inte beter sig enligt sina sexuella roller.
5. Kulturella faktorer: Det samhälle som barnet lever i påverkar också hur det beter sig.
Beteende Det finns många orsaker som leder till störningen. Det är situationer som barns önskan att dra till sig uppmärksamhet, belöning av dessa beteenden i vissa fall, försvar, att göra upp med föräldrar, negativa effekter av massmedia, fysiologiska problem, ärftlighet, deprivation, misslyckande med att tillfredsställa grundläggande behov.
Uppförandestörning� Hur ska familjen behandla detta barn? Även om det kan finnas olika metoder för olika beteendestörningar är det nödvändigt att först acceptera att barnet är en individ och försöka lyssna och förstå honom som familj. Som familj bör det första steget vara ett förhållningssätt som bygger på ömsesidig kärlek och respekt. Generellt sett kommer att välja enklare metoder som involverar känslomässigt våld, som att skrika och skälla ut den försvarslösa varelsen framför oss, aldrig leda till det önskade och hälsosamma resultatet. I en trygg miljö som är omtänksam, kärleksfull och respektfull kommer barnet att uttrycka sig lättare och välja lämpliga sätt att uttrycka de negativa känslor som har samlats inom honom. En vanlig situation vid beteendestörningar är att man misslyckas med att upprätthålla gränserna mellan barnet och föräldrarna. Att sätta gränser innebär att ge barnet hjälpsamma och vägledande tecken som bestämmer i vilket område barnet kan röra sig samtidigt som det känner sig tryggt. Så länge de gränser som dras är tydliga och konsekventa blir det lätt för barn att förstå och implementera dem. En av de viktiga punkterna att komma ihåg är att familjen tas som en förebild av barnet.
Medan psykologer arbetar inom detta område behandlas frågor som barns kommunikationsförmåga, problemlösningsförmåga, impulskontroll och ilskahantering. Ett av de viktigaste stegen i behandlingen är att informera familjen och omgivningen om hur man ska bete sig mot barnet. I behandlingen är samarbete mellan psykiater, psykolog, familj och skola mycket nödvändigt för att få positiva resultat av behandlingen. Både föräldrars och barns attityder och beteenden behöver regleras. Eftersom mamma och pappa attityder spelar stor roll för barnets beteende.
Läs: 0
