Mellanöroninflammation hos barn:
Mellanöroninflammation är inflammation i trumhinnan och luftkammaren bakom den. Det uppstår vanligtvis på två sätt hos barn:
1. Akut (smärtsam)otitis media
2. Serös (smärtfri) mellanöresinflammation (ansamling av vatten i örat)
Mellanöroninflammation kan ses i alla åldrar, men det är mer vanliga i barndomen.
AKUT OTITIS MEDIA:
ORSAKER:
Virala övre luftvägsinfektioner (förkylning), allergisk rinit, förstoring av adenoider, medfödd funktionsstörning i eustachian-röret, anomali i gomspalten, flaskmatning när du ligger ner, etc.
Ödem och blockering av näsändan av det eustakiska röret, särskilt under en viral förkylning som influensa, vilket hindrar luft från att komma in i örat. Det uppstår när bakterier i näsgångarna når mellanörat och orsakar inflammation.
SYMPTOM OCH SYMPTOM:
En störning i de övre luftvägarna uppstår hos ett helt friskt barn som aldrig har haft någon öronsjukdom förut. Efter infektion i luftvägarna kan smärtsam (akut) mellanöreinflammation börja. (Det bör noteras här att läckande vatten i badet eller poolen inte orsakar öroninflammation.) Det visar sig med smärta som börjar i ett eller båda öronen under eller efter förkylningsförloppet. Även om det bara kan finnas mild smärta, kan feber, rastlöshet och illamående och kräkningar också förekomma. I sällsynta fall kan blodiga flytningar uppstå på grund av att den inflammerade bubblan sprängs på membranet eller fullständig perforering av membranet. Smärtan är kraftig de första timmarna och överstiger vanligtvis inte 12-24 timmar. Efter den smärtsamma perioden, tills patienten återhämtar sig, kan han eller hon ha besvär som surrande i örat, en känsla av trängsel, en lätt hörselnedsättning (tillfällig) och eko i ljud.
Diagnos ställs. genom att titta på trumhinnan med ett otoskop eller mikroskop. Trumhinnan är distinkt röd och konvex till utseendet. (Här får man inte glömma att gråt under undersökningen hos spädbarn också kan göra trumhinnan röd och detta kan förväxlas med mellanöreinflammation.)
BEHANDLING:
Det kan följas utan att ge någon medicin, a� Antibiotika kan användas oralt eller genom injektion, samt läkemedel mot ödem, nässpray, anti-allergiska och smärtstillande medel. Örondroppar behövs inte förutom i fall av flytning. Det läker vanligtvis helt inom 1-2 veckor. I vissa fall försvinner det smärtsamma tillståndet, men vätske- och varansamling i mellanörat kan fortsätta.
Hos barn med ofta återkommande mellanöreinflammation (5-6 gånger per år eller oftare), efter varje attack Även om örat återgår till det normala, rekommenderas att man sätter in en öronsnör.
SERÖS (SEKRETÄR) OTITIS MEDIA (uppsamling av vatten/vätska i örat):
Detta tillstånd påverkar mellanörat och hänvisar till ansamling av inflammation i hålrummet utan smärta. Det kan uppstå efter en smärtsam mellanöratinfektion, eller det kan uppstå utan smärta efter långvarig eustachian obstruktion. Det beror på faktorer som slutenvård, rökning hemma, gå till förskola, allergisk rinit och adenoider. Det viktigaste symtomet är hörselnedsättning. Även om det finns symtom som trängsel och känsla av tryck, uttrycker barn inte dessa. Det upptäcks antingen tillfälligt under en undersökning eller när hörselnedsättning upptäcks hemma eller i skolan. Rastlöshet och öronspelbeteende hos barn och bebisar under 2 år (här ska öronspelbeteende inte glömmas bort hos bebisar runt 1 år då de blir uttråkade innan de sover) -eh, vad sa du...) Att titta på TV högt och noggrant kan orsaka distraktion i skolan och minska akademisk framgång hos äldre barn. Hörselnedsättningen är "tillfällig" och ligger runt 25-35 Db.
Detta kan bekräftas genom att mäta örontrycket (Tympanogram) efter undersökningen. Ett beslut kan dock inte fattas bara genom att titta på trycktestet.
FÖRSIKTIGHETSÅTGÄRDER OCH BEHANDLING:
Att ge bröstmjölk i minst 12 månader är mycket viktigt för att förhindra inflammation i mellanörat. Att undvika liggande matning vid byte till flaska, förhindra passiv rökning, ta en paus från barnkammaren eller inte skicka till barnkammaren är förebyggande metoder.
I behandlingen sker endast uppföljning, uppföljning med intermittent medicinering, införande av en öronslang (vanligtvis genom adenoiden) (t.ex.), i sällsynta fall kan omfattande öronoperationer utföras.
I läkemedelsbehandling, lämpliga antibiotika, anti-ödemmedel, anti-allergiska läkemedel och nässpray om det finns allergisk rinit och kortvarig oral oral kortisonläkemedel kan rekommenderas beroende på barnets ålder och vikt. (Här är det viktigt att antiallergiska läkemedel inte alltid ges. Det kan göra att vätskan i örat mörknar)
I fall som inte förbättras rekommenderas att man sätter in öronsnören Det är inte rätt att fatta ett beslut omedelbart med en enda läkemedelsbehandling. (Förutom speciella fall som gomspalt och framskriden membrankollaps) Samma läkare bör övervaka patienten i 2-3 månader och till och med förlänga uppföljningsperioden vid behov. Det vore inte rätt att fatta ett beslut direkt för barn som precis börjat på dagis, under vinter- och vårmånaderna, och för barn som inte har stora adenoider eller svår allergisk rinit/inte ofta är förkylda. Även om införande av öronrör är en procedur som måste utföras vid den tidpunkt då läkemedelsbehandlingen är uttömd(inte en sista utväg!!!)och har inga kända signifikanta biverkningar, är det fortfarande ett kirurgiskt ingrepp.
Anledningen till vätskeansamling i örat är att det inte kommer in tillräckligt med luft i mellanörat från Eustachian-röret. När luften i örat minskar utvecklas undertryck och trumhinnan börjar kollapsa mot mellanörat. En flytande pus ackumuleras i det förträngda mellanöratutrymmet. Om detta tillstånd försummas under en längre tid kan strukturen av membranet försämras och fästa helt till mellanörat (adhesiv otit), som sedan kan övergå till en typ av inflammation som kan orsaka benskörhet, hjärnhinneinflammation och ansiktsförlamning (kolesteatom) Membranet kan förbli perforerat, allvarligare och permanent hörselnedsättning kan utvecklas och mer omfattande operationer kan krävas. Å andra sidan kan hörselnedsättning på cirka 30 Dbvid en ålder då hörseln är mycket viktig för tal, mental och social utveckling och akademisk framgång leda till stagnation och regression inom dessa områden.
ÖRSLÖP:
Den grundläggande logiken med att bära en öronsnör är att se till att luften som inte kan komma in i örat genom Eustachian-röret kommer direkt in i örat utifrån. För detta görs ett litet hål i trumhinnan, vätskan i mellanörat rensas ut så mycket som möjligt och sedan placeras ett TUBE för att förhindra att hålet stängs direkt och förblir öppet under lång tid. öronslang Det är små rör som kan ha olika former och storlekar. Standardrör liknar en trådrulle 2-3 mm lång. Den är skårad i båda ändarna och har ett hål i mitten.
Adenoider tas ofta bort från barn som har insatta slangar.
Slanginföring är en enkelt och generellt riskfritt förfarande. Hörseln återgår till det normala från det ögonblick den sätts in. (som att plötsligt öppna ett igensatt öra med Valsalva efter en flygning) Röret är inte synligt från utsidan, och dess existens märks inte av barnet. Det begränsar inte barnets dagliga liv. Öronen behöver skyddas från vatten endast i situationer som bad och simbassänger.
Förutom i speciella fall sätts standardrör in under en kort tid i det första steget. Den sitter vanligtvis kvar i örat i 5-6 månader till 1 år och tas bort spontant. (Den behöver inte tas bort med en ny operation.) Slangen, som faktiskt är ett främmande föremål för kroppen, försöks avlägsnas från det ögonblick det sätts in och inom 6- 12 månader faller den ner i hörselgången när trumhinnan reparerar sig själv. I sällsynta fall kan det finnas ett hål kvar. I det här fallet övervakas den i upp till 6 månader, och om den inte stänger repareras den med en ny procedur.
Hos vissa barn återkommer vätskeansamlingen efter att rören tagits bort och en ny rör kan behövas. Det kan till och med förekomma fall där rören sätts in 3-4 gånger. I dessa fall installeras vanligtvis långvariga rör som kan hålla i 2-3 år. Dessa rör slängs ibland av sig själva, och ibland tas de bort från örat när det bestäms att de har gått ut. Under tiden repareras hålet med ett litet plåster.
Vid mellanöroninfektioner som har försummats under lång tid, i de fall membranet fortsätter att kollapsa trots tuben och vid inflammation i benet bakom örat kan ibland krävas mer omfattande operationer.
OBS OM ATT ÅKA HEM:
Vätskeansamling i örat är en mycket viktig situation när det gäller hörselnedsättning och dess negativa konsekvenser och örats framtida hälsa. Det är viktigt att dessa barn följs av samma läkare om möjligt och i minst 2-3 månader, längre vid behov. Om det inte förbättras, bör införande av öronrör inte undvikas. Adenoider tas ofta bort vid införande av öronrör.
Läs: 0
