Strukturen av den yttre hörselgången
Det yttre örat består av öronen och den yttre hörselgången. Öronen består av elastiskt brosk, förutom örsnibben. Vävnaden under huden innehåller talgkörtlar och hårsäckar. Fettvävnad finns bara i örsnibben. Den yttre hörselgången är cirka 2,5 cm och den främre väggen är 6 mm längre än den bakre väggen. Den yttre 1/3 av den yttre hörselgången består av brosk. Den hydrofoba och relativt sura (pH 6,0-6:5) cerumen består av utsöndringen från körtlarna i denna del av den yttre hörselgången och förnyelsen av epitelet.
Den yttre hörselgången har ett själv -rengöringsfunktion. Det förnyade keratinösa lagret av trumhinnan rör sig bort från mitten. Denna rörelse sker från insidan till utsidan genom den beniga delen av den yttre hörselgången. Förnyad epitelvävnad ansamlas i den yttre 1/3 av den yttre hörselgången och stöts ut.
Extern öroninfektion
Det är infektion och inflammation av den yttre hörselgången. Det inträffar en gång om året hos 4 av 1000 vuxna och barn. Det ses mest under sommarmånaderna. Dess frekvens ökar i varma och fuktiga miljöer. Fastnat cerumen (öronvax), stenos, benutsprång (exostos), användning av hörapparater, användning av öronproppar, trauma på grund av manipulering (med bomullspinnar eller främmande föremål) och simning är predisponerande faktorer för bildandet av yttre hörselgångsinflammation. .
Skada på det hydrofoba cerumenskiktet och epitelet som täcker den underliggande ytan gör att detta område blir känsligt för infektioner. Som ett resultat av infektion ökar det inflammatoriska svaret och fortsätter med svullnad, rodnad, smärta, klåda och flytningar.
Svampinfektioner i yttre hörselgången är opportunistiska infektioner som vanligtvis uppstår som ett resultat av antibiotikaanvändning. Candida-gruppsvampar kan orsaka ytliga yttre hörselgångsinfektioner hos hörapparatanvändare. Aspergillus-svampar kan vara allvarliga och involvera huden och subkutan vävnad.
Tecken och symtom på extern hörselgångsinflammation
Kliniskt är smärta det vanligaste besväret. Smärtan kan vara svår och ökar vid beröring av öronen, särskilt brosket (tragus) i den främre delen av örat. Klåda uppstår i de tidiga stadierna Det kan ses vid både svamp- och bakterieinfektioner. Öronfullhet och hörselnedsättning kan uppstå på grund av ackumulering av epitelrester i den yttre hörselgången. Flytningar från den yttre hörselgången är vanligare vid bakteriella infektioner. Rodnad och en liten mängd flytningar i den yttre hörselgången är tidiga tecken. Svullnad och inflammatoriska flytningar i den yttre hörselgången är vanligtvis tecken på bakteriell infektion. Hyfer kan ses vid yttre hörselgångsvampinfektioner. Förtjockad, rodnad yttre hörselgång ses vanligtvis hos patienter med allergisk eller kontakteksem.
Det behövs ingen extra utredning för diagnos. Diagnos ställs utifrån besvär och undersökningsfynd. Extern hörselgångsodling behövs sällan.
Behandling för inflammation i yttre hörselgången
Rengör noggrant inflammationen och epitelrester som samlats i den yttre hörselgången i hörselgången. behandling både påskyndar behandlingen och ger Den låter dropparna lätt tränga in.
Om den yttre hörselgången blir tillräckligt smal för att förhindra att dropparna passerar, appliceras svullnadsminskande droppar indränkta i en bomullstampong av din läkare. Försurning av den yttre hörselgången med några droppar hjälper behandlingen.
Behandlingen sker vanligtvis i form av droppar som appliceras på den yttre hörselgången. I vissa fall kan oral antibiotikabehandling läggas till.
Läs: 0
