Kardiovaskulära sjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. När vi tittar på fördelningen av förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar utgör högt blodtryck, åderförkalkning, arytmier och hjärtsvikt en betydande del av dessa sjukdomar. Riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar delas in i två: modifierbara och oföränderliga faktorer. Medan modifierbara riskfaktorer inkluderar rökning, högt blodtryck, hyperkolesterolemi, lågt HDL-kolesterolvärde (bra kolesterol), diabetes mellitus och fetma, inkluderar icke modifierbara riskfaktorer risker som ålder och familjehistoria. Forskningen, som utfördes för att avslöja effekten av näring på hjärt-kärlsjukdomar, utfördes på individer med hjärt-kärlsjukdomar på sjukhus vid Afyon Kocatepe University Ahmet Necdet Sezer Research and Application Hospital i Afyonkarahisar mellan januari och mars 2017. Urvalet av studien bestod av 200 personer (102 män, 98 kvinnor) slumpmässigt utvalda på frivillig basis. Undersökningens data samlades in med ett enkätformulär. Som ett resultat av forskningen, när BMI för patienterna undersöks efter kön, ser man att 81,6 % av kvinnorna och 76,3 % av männen är lätt överviktiga, 1:a gradens överviktiga, 2:a gradens överviktiga och 3:e gradens övervikt. När svaren på frågorna om matvanor undersöktes visade det sig att patienterna generellt sett hade otillräckliga kunskaper om kost och 69 % av dem saknade lämplig kost. Nyckelord: hjärt- och kärlsjukdomar, kost, risk v ABSTRAKT Hjärt- och kärlsjukdomar är en av de främsta dödsorsakerna i världen. När vi tittar på fördelningen utgör prevalensen av hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck, åderförkalkning, arytmi och hjärtsvikt en betydande del av dessa störningar. Riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdomar delas in i två som modifierbara och icke modifierbara faktorer. Det finns riskfaktorer som rökning, högt blodtryck, hyperkolesterolemi, lågt HDL-kolesterolvärde (bra kolesterol), Diabetes Mellitus och fetma, men det finns även risker som ålder och familjehistoria i oföränderliga riskfaktorer. Studien genomfördes på individer med hjärt-kärlsjukdom vid Afyon Kocatepe University Ahmet Necdet Sezer Research and Practice Sjukhuset ligger i Afyonkarahisar mellan januari-mars 2017 för att fastställa effekten av utfodring på hjärt-kärlsjukdomar. Undersökningsurvalet bestod av 200 personer (102 män, 98 kvinnor) utvalda slumpmässigt på basis av frivillighet. Undersökningsdata samlades in genom frågeformulär. När BMI för patienterna undersöktes efter kön var 81,6 % av kvinnorna och 76,3 % av männen; lätt överviktiga, första graden fetma, andra graden feta och tredje graden feta. När svaren på frågorna om matvanor granskas konstaterar man att patienterna generellt sett har otillräckliga kunskaper om kost och 69 % saknar rätt kost. Nyckelord: hjärt- och kärlsjukdomar, kost, risk 1 1. INLEDNING Hjärt- och kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i världen. Enligt Turkish Statistical Institutes statistik över dödsorsaker 2015, rankas sjukdomar i cirkulationssystemet först med en andel på 40,3 %. Ischemiska hjärtsjukdomar stod för 40,5 % av cirkulationssystemets sjukdomar, följt av cerebrovaskulär hjärtsjukdom, som stod för 24,3 %. (1) När vi tittar på fördelningen av förekomsten av hjärt-kärlsjukdomar utgör högt blodtryck, ateroskleros, arytmi och hjärtsvikt en betydande del av dessa sjukdomar. Dagens accepterade viktiga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar listas enligt följande: 1. Ålder (≥45 hos män, ≥55 hos kvinnor eller tidig klimakteriet) 2. Familjehistoria med hjärtsjukdom (en första gradens släkting med en historia av kranskärlssjukdom). före 55 års ålder hos män och före 65 års ålder hos kvinnor 3. Rökning 4. Hypertoni (140/90 mmHg eller mer eller behandlas för högt blodtryck) 5. Hyperkolesterolemi (totalkolesterol över 200 mg/dl, LDL- kolesterol (dåligt kolesterol) över 130 mg/dl) 6. Lågt HDL-kolesterol (bra kolesterol) värde (<40 mg/dl) 7. Diabetes mellitus 8. Fetma 9. Oförmåga att hantera stress 10. Överdriven alkoholkonsumtion 11. Låg fysisk aktivitet (brist på motion) 12. P-pilleranvändning (om rökning) 13. Klimakteriet (2) Ålder När förekomsten och förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar undersöks ser man att hjärt- och kärlsjukdomar ökar med åldern. Därför anses ålder vara en av de viktigaste riskfaktorerna. (3) Enligt uppgifter från den turkiska statistikinstitutionen, Medan den äldre befolkningen (65 och över) var 5 miljoner 682 tusen 3 personer 2012, ökade den med 17,1 % under de senaste fem åren och nådde 6 miljoner 651 tusen 503 personer 2016. Medan andelen av den äldre befolkningen av den totala befolkningen var 7,5 % 2012, ökade den till 8,3 % 2016. 43,9 % av den äldre befolkningen är män och 56,1 % är kvinnor. (4) Familjehistoria av hjärtsjukdomar Familjehistoria av sjukdomar är bland de riskfaktorer som inte kan ändras. Utvecklingen av tidig kranskärlssjukdom hos fadern eller annan första gradens manlig släkting före 55 års ålder, och hos modern eller annan första gradens kvinnlig släkting före 65 års ålder, ökar personens risk för hjärt-kärlsjukdom med 1,3- 1,6 gånger. (3) (5) Även om andra risker korrigeras, upprätthåller en familjehistoria av sjukdomen personens risk. Rökning Rökning är en av de största riskerna för hjärt-kärlsjukdomar. Rökning anses vara en av de viktigaste förebyggbara dödsorsakerna. Att röka 20 eller fler cigaretter per dag ökar risken för hjärt-kärlsjukdom med 2 gånger. Risken för hjärtinfarkt och hjärtdöd hos rökare visade sig vara 2,7 gånger högre hos män och 4,7 gånger högre hos kvinnor än hos icke-rökare. (6) Det minskar också HDL-nivån och ökar trombocytaggregationen. Det har visat sig att även fibrinogennivån och blodviskositeten i blodet ökar. (7) Rökningsvanan tenderar att minska hos män och öka hos kvinnor i vårt land. Med tanke på att dödligheten i kranskärlssjukdomar hos kvinnor är på den högsta nivån bland europeiska länder, blir allvaret i denna ökning av rökbenägenhet hos våra kvinnor ännu viktigare. 3 Hypertoni Även om hypertoni är en mycket viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom, är den ansvarig för 35 % av alla aterosklerotiska kardiovaskulära händelser. (8) Koronar hjärtsjukdom är 2-3 gånger vanligare hos hypertensiva än hos normotensiva. (7) Förutom att vara en viktig riskfaktor för kranskärlssjukdom och cerebrovaskulär sjukdom, orsakar högt blodtryck hjärtsvikt, njursvikt, perifer kärlsjukdom, försämring av retinala blodkärl och synförlust. I samma åldersgrupp fördubblar varje 20/10 mmHg ökning av blodtrycket från 115/75 mmHg risken för hjärt-kärlsjukdomar. (9) Hyperkolesterolemi Riskbedömning En av faktorerna som bör beaktas vid testning är LDL och totala kolesterolvärden. Faktorer som ärftlighet, matvanor/näringsämnen, fetma och stress ökar totalkolesterol och LDL-kolesterol. Individer med totalt kolesterol över 200 mg/dl och LDL-kolesterol över 130 mg/dl löper risk för hjärt-kärlsjukdom. Enligt den amerikanska rapporten "National Cholesterol Education Program Adult Treatment Panel III" delas individer in i olika riskgrupper efter förekomsten av andra större riskgrupper än LDL. Dessa riskgrupper är följande: Högriskgrupp: De med kranskärlssjukdom eller motsvarande sjukdom ingår i denna grupp. Andra former av aterosklerotisk sjukdom, diabetes och individer med 2+ riskfaktorer har en risk >20 att utveckla kranskärlssjukdom inom 10 år. Måttlig hög riskgrupp: Denna grupp består av individer med 2+ riskfaktorer som ännu inte har utvecklat kranskärlssjukdom. Risken att utveckla kranskärlssjukdom inom 10 år är mellan 10-20%. 4 Måttlig riskgrupp: Individer med 2+ riskfaktorer och en <10 chans att ha en sjukdom inom 10 år. Lågriskgrupp: De med 0-1 riskfaktorer. (7) Lågt HDL-kolesterolvärde Det betonas i riktlinjerna att låga (<40 mg/dl) HDL-kolesterolnivåer är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom, medan höga (>60 mg/dl) HDL-kolesterolnivåer är en skyddande faktor. (10) En genomsnittlig minskning av HDL-kolesterol med 1 mg/dl ökar risken för kranskärlssjukdom med 2-3%. (11) Diabetes mellitus Diabetes drabbar hela världen som en sjukdom vars förekomst ökar dag för dag som ett resultat av förlängd livslängd, förändringar i livsstil med utvecklande teknologi, förändrade näringsmönster och minskad fysisk aktivitet. Enligt resultaten från TURDEP-I (Turkish Diabetes Study) visade sig prevalensen av diabetes i vårt land vara 6,2 % hos vuxna män i åldern 20 år och äldre och 8 % hos kvinnor (totalt genomsnitt 7,2 %) mellan 1997 och 1998. I resultaten av TURDEP-II, som genomfördes som en fortsättning på TURDEP-I och slutfördes 2010, visade sig prevalensen av diabetes vara 13,7 % (12,4 % hos män och 14,6 % hos kvinnor) och en ökning med 90 % i prevalensen av diabetes inträffade efter 12 år b har nämnts. (12) Diabetes är en oberoende riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom. Det ökar risken hos män och kvinnor med två till fyra gånger respektive. I rapporten från National Cholesterol Education Program anses DM vara en ekvivalent med kranskärlssjukdom och hamnar därmed i den högsta riskkategorin. Denna slutsats nåddes eftersom risken för hjärtinfarkt hos patienter med hjärtinfarkt av typ 2 utan hjärtinfarkt i anamnesen visade sig vara 20 % och risken för dödlighet var 15 %, och denna riskfrekvens liknade patienter med tidigare hjärtinfarkt utan diabetes . När en patient med typ 2-diabetes har en hjärtinfarkt är överlevnadsprognosen för dessa patienter mycket sämre än för patienter med kranskärlssjukdom utan diabetes (13) 5 Fetma Fetma är det största problemet i utvecklade länder och utvecklingsländer. Ändrade matvanor och preferenser leder till att människor konsumerar mer snabbmat, och fetma uppstår ofta som ett resultat av överskott av kalorier som konsumeras i kombination med brist på fysisk aktivitet. I studien av hjärtsjukdomar och riskfaktorer hos vuxna i Turkiet (TEKHARF), utförd av Turkish Cardiology Association och som omfattade 3681 personer, upptäcktes fetma hos en fjärdedel av turkiska män (25,2 procent) över 30 år och hos nästan hälften av kvinnorna (44,2 procent). När den betraktas separat i medelålders (31-49 år) och äldre (50 år och äldre) grupper, förändrades denna prevalens inte signifikant hos män (24,8 och 25,7 procent) och ökade signifikant hos kvinnor (38 procent och 50 procent, 2) har rapporterats. (9) Anledningen till denna betydande skillnad hos kvinnor är klimakteriet. I början av klimakteriet når en kvinnas kroppsvikt sitt maximum, mest på grund av ökad fettvävnad. Som ett resultat av kortare längd och ökad kroppsvikt ökar också viktstatusen som bestäms av body mass index (BMI) (kg/m2). Följaktligen är övervikt och fetma vanligare hos postmenopausala kvinnor än hos premenopausala kvinnor. Även kvinnor som inte haft problem med sin kroppsvikt under hela sitt liv möter oönskade vikt- och kroppsmassaindex (BMI) ökningar under denna period, och betydande förändringar sker i deras kroppsmått. Risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom och diabetes hos personer med fetma av central typ är gyneoidfetma (fetma i underkroppen).
Läs: 0
