Syftet med specialundervisningen är; Syftet är att ge individer grundläggande livskunskaper så att de kan bli självförsörjande. Av denna anledning är det mycket viktigt att inte slösa ens en minut under sessionerna och att utvärdera sessionen på det mest produktiva sättet. Kanske i det ögonblicket individen; Med den förmåga han har skaffat sig kommer han att kunna överleva i framtiden när hans föräldrar inte är med honom. Samtidigt är kontinuitet och samarbete oumbärligt i specialundervisningen.
Så hur professionellt tillhandahålls denna service, som är så viktig för kampen för livet? Även om sättet som privat utbildning implementeras för varje individ är lika speciellt som ett fingeravtryck, vilka personer styr denna tjänst? Även om samarbete mellan skola-familj-specialist-läkare är så viktigt, hur stor vikt tillmäts denna fråga i specialundervisningen? Hur framgångsrik kan specialundervisning vara, med att barnet bara placeras vid ett skrivbord och leds av ständig målning, montering och demontering, gör-inte-instruktioner?
Att vara goda människor för specialundervisning; erfarenhet, tålamod, praktisk intelligens, framförhållning, lösningsorienterat beteende m.m. Det för med sig många förmågor. Så, är det viktigt att ta individen in i en session under lång tid för att lära känna honom? Med sin erfarenhet kan en person som är kompetent inom detta område mer eller mindre förutsäga individen han har tagit in i sessionen från första stund han går in genom dörren, även med en kort observation, och kan bilda en förutsägelse om honom. Sessioner, observationer och intervjuer kan ha förutsägande kraft när det gäller individens framtida utvecklingsegenskaper. Frågor som vad individen ska vinna, vilka försiktighetsåtgärder som ska vidtas, vart det är viktigt att rikta honom/henne är av stor betydelse.
Om det inte finns någon diagnos för individen under den första sessionen, han/hon bör kontaktas med ett lämpligt tillvägagångssätt (varken få situationen att verka för allvarlig eller oviktig). ) Remiss bör göras till relevant specialist på ett sätt som föräldern bäst kan förstå. Ett medicinskt utlåtande, inklusive en psykiater, neurolog, sjukgymnast eller alla av dem, är mycket viktigt för specialisten. Familjeundervisning bör inledas genom att fastställa information om situationen och den färdplan som ska följas, med början från mötet med läkaren efter diagnosen. Om tillgängligt bör ett möte hållas med skolpsykolog och lärare för samarbete kring situationen. Läkarkontroller och testtekniker bör tillämpas med jämna mellanrum för dessa. Det specialträningsteam som individen behöver bestämmer målen. Specialpedagogiska tjänster bör startas omedelbart utifrån samarbete. Till exempel; För att arbeta med diagnosen Downs syndrom ska experter som specialpedagoger, psykologer, sjukgymnaster och logopeder bedriva ett samordnat arbete på anstalten. Ansträngningar bör göras för att minska familjens oroliga väntan genom familjeutbildning och terapi. Det måste finnas en viss grad av oro så att familjen inte skär av läkarens stöd och inte ser specialundervisning som en onödig praxis.
Specialundervisning; Det handlar inte om att sitta individen vid ett skrivbord och ständigt arbeta med pussel och plug-ins. Utbildningsplats; Vid behov bör det finnas ett kafé som stödjer socialisering eller en toalettmiljö som hjälper eleverna att lära sig egenvård. En-mot-en-shopping från marknaden med en expert bör syfta till att minska impulsiviteten, samt öka socialiseringen och förbättra numeriska färdigheter genom att tillhandahålla konceptet pengar. Med dramaaktiviteter, överlevnadskompetens som hur man ringer ambulans och ger adressen till en förälder som är sjuk hemma m.m. stödjande. Medan terapeuten och barnet är på väg kan terapeuten låtsas lämna barnet och genomföra lärorika övningar om hur barnet ska bete sig i verkliga livet i sådana situationer. Studier; bör gå från det konkreta till det abstrakta. Begreppet siffror bör inte anges genom att rita tre punkter med en färglös penna. Först bör begreppet "korn" ges till barnet så att det kan etablera ett förhållande mellan siffror och föremål. Ett objekt-nummer-förhållande kan skapas genom att placera tre godisar på en kartong där siffran tre är skriven. Barnet kan förbättra sina ritfärdigheter och riktningskoncept genom att spåra siffror med fingret på ett kort där siffran tre är ritad med ett föremål som sandpapper. Sedan kan du träna på att rita siffror på prickar med en tjock färgpenna, som om du spelar ett spel.
I ordförrådsstudier bör man också gå från det konkreta till det abstrakta. Till exempel; För konceptet med en bil bör du först arbeta med en modellbil, sedan ta ett foto av bilen och sedan fortsätta med bilritningen. Begreppet bokstäver bör ges till barnet genom att ge bokstaven mening. Till exempel; Bokstaven "t" ska associeras med dörrknackningsljudet "knacka, knacka, klick". "Va" Ett kort med bokstaven "e" skrivet på bör läggas framför barnet som skakar det i form av "e, eee, eee" så att han kan etablera ett samband mellan handlingen och bokstaven. Detta visar att bokstäver är tecken som används för att uttrycka vissa ljud och föremål i livet.
Grunden för specialundervisning är; Syftet är att se till att barnet och den unge skaffar sig de grundläggande färdigheterna för att klara sig utan sina föräldrar och sedan påbörja processen att skaffa sig sekundära färdigheter. Kan barnet äta och dricka vatten på egen hand, och kan han/hon ta av och på sig kläder självständigt? Arbetet bör successivt fortsätta för att förvärva dessa grundläggande färdigheter. Till exempel; Innan du försöker ta på dig dräkten bör du arbeta med att ta bort den. Du kan starta borttagningsprocessen med en lös t-shirt med en ärm som sticker ut. För specialundervisningen går alltid från lätt till svår. Föräldrar ska informeras genom de studier som görs och familjen ska aktiveras genom att få stöd från familjen. Samordnade åtgärder bör vidtas genom att dela ämnet för studierna med lärarna på dagis eller skola. Möten som görs hos en läkare såsom en psykiater eller neurolog och de mediciner som används bör följas av institutionspsykologen och en ständig dialog bör föras med läkaren. Inom specialundervisningen, som är ett fingeravtryck, är det mycket viktigt att förutse vilket stadium barnet kommer att nå i framtiden. Till exempel; Om ett barn med diagnosen genomgripande utvecklingsstörning har ett intresse för bokstäver kan läs- och skrivaktiviteter startas genom lek. Därmed kommer barnet, som kommer att ha sociala problem när det börjar skolan, att börja skolan med plus i läs- och skrivkunskaper och få högre självförtroende. Barnet som blir lärarens assistent kommer att försöka lära ut saker till sina vänner och hans socialisering kommer att öka. Det kan också vara möjligt att lösa artikulationsproblem och behandla problem som följer med specifika inlärningssvårigheter genom läs- och skrivstudier. I början av dessa studier förstärks barnets förmåga att följa bokstaven och riktningen gjord med deg och sandpapper för att förhindra barnets benägenhet att skriva och rita saker upp och ner bygga upp intelligenskapacitet genom tester Relationer mellan mentala områden av individuella funktioner kan observeras. Till exempel; Även om barnets visuella spatiala förmåga är mycket avancerad, om det finns en signifikant utvecklingsskillnad mellan det efterföljande kognitiva bearbetningsområdet som åtföljer korttidsauditivt minne, bör ett relevant kognitivt interventionsprogram initieras. Barnet som hela tiden försöker bli rättad av familjens ständiga ord som "studera" eller lärarens "egentligen är han ett smart barn, han klarar det om han pluggar" behöver ett kognitivt interventionsprogram och expertstöd. En låg grundläggande akademisk nivå kommer att leda till ett svårt utbildningsliv i framtiden.
Som ett resultat; Specialundervisning är oerhört viktig eftersom den ger individen färdigheter som gör att han kan överleva. Denna tjänst, som är så viktig, kan endast tillhandahållas av kompetenta och engagerade människor. För att dra full nytta av denna tjänst kan den uppnås genom samarbete med skolan, familjen, specialisten och läkaren och genom att ständigt följa innovationerna och anpassa dem till livet.
Läs: 0
