Barn- och ungdomspsykiatrin

VEM ÄR EN BARN- OCH ungdomspsykiater?

Barn- och ungdomspsykiatri är utvecklad av European Medical Specialties Association (ATUB-Union of European Medical Specialties) av en specialistläkare på barn under 18 år med medicinska metoder, standarder och tillvägagångssätt.Det definieras som förebyggande, diagnostik och behandling av psykiska problem (ATUB 2001).

Barn- och ungdomspsykiatriker är specialistläkare som efter avslutad 6 års läkarutbildning erhållit en 4-årig specialiseringsutbildning inom området barn- och ungdomspsykiatri och sjukdomar till följd av Medicinsk specialistprövning. Alla svårigheter inom det mentala, kognitiva, akademiska och sociala området som kan uppstå under barnets utvecklingsperiod ligger inom barn- och ungdomspsykiatrin och den första som tillfrågas är barn- och ungdomspsykiatrin.

VAD GÖR EN BARN- OCH UNGDOMSPSYKIATRIKER?

Den ger rådgivning till familjer om barnets mentala, kognitiva, sociala, utvecklingsmässiga och akademiska områden. Planerar förebyggande insatser hos barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa. Diagnostiserar psykiska sjukdomar och begär psykometriska tester och undersökningar som krävs för diagnos. Planerar behandlingar för psykiska sjukdomar. Denna behandling kan vara med medicin eller psykoterapi. Vid behov samarbetar den med andra enheter som arbetar med barns psykiska hälsa och leder teamet.

VAD SKA EN BARN- OCH ungdomspsykiater SÖKA?

Föräldrar har ansvar att möta sina barns grundläggande omsorg och behov. Grundläggande vård och behov inkluderar tak över huvudet, kost, trygghet, utbildning m.m. Psykologiska och psykologiska behov hos barnet, såsom att tillgodose barnets behov, ingår också.

Även om det inte sker någon försämring av barnets livsrum och utveckling, rekommenderas att barnet utvärderas med avseende på psykisk hälsa. Dessutom, i följande fall och vid förekomst av liknande problem, bör en barn- och ungdomspsykiater konsulteras vid försämring på en nivå som kan påverka barnets familj-social-skola funktionalitet.

1 - Försening i barnets utvecklingsstadier (allmän utveckling, språk-tal- och kommunikationsutveckling) (autism, språk- och talstörning, utvecklings- och utvecklingsstörning). Regression eller förlust av talförmåga, social kommunikation och ögonkontakt, regression eller förlust av förmåga att titta på sitt namn, initiering av repetitiva rörelser, början av repetitiva ord, etc.). , beteendestörning.

4 - Skolproblem, skolvägran, studievägran, inlärningssvårigheter, uppmärksamhetsbrist, hyperaktivitet (överdriven aktivitet), testångest.

5-Rädsla, ångest, tillbakadragande, tvångstankar, blyghet, olycka, motvilja, ilska , irritabilitet, social fobi, specifik fobi, depression, tankar eller beteenden för att skada sig själv och/eller miljön.

6- Tics.

7- Problem med sängvätning, bajsning och annat toalettvanor.

8- Ätproblem (anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning), sömnproblem.

9- Traum, anpassningsstörningar.

10- Skilsmässa och separationsprocess.

11- Att se bilder, höra röster, försämring av att utvärdera verkligheten.

12 - Internet, teknik, alkohol, substans, cigarett, etc. beroende.

13- Psykosomatiska besvär som huvudvärk, buksmärtor, hjärtklappning, andnöd, svimning, illamående, kräkningar som inte kan förklaras av organiska orsaker.

14- Barnet har en kronisk organisk sjukdom.

15- Ta emot rådgivning om barnuppfostransprocessen.

Läs: 0

yodax