Utvecklingen av hörsel och tal under nyfödd och spädbarnsperiod är mycket viktig för friska äldre individer i samhället.
Hos nyfödda (0-6 månader):
Reagerar på plötsliga höga ljud (rörelser)
Vaknar i brus.
Imiterar ljud fritt.
Lugnar med ljud.
Vrider huvudet mot ljudets riktning.
6-12 Mellan månader:< br /> På frågan kan han visa en person eller ett föremål han känner.
Börjar gråta.
Efter 12 månader:
Förstår enkla uttryck som "vifta med handen".
Spädbarnstid (13 månader-2 år):
Tittar på det första samtalet även när det ringer med en mjuk röst.
Reagerar på ljuden i omgivningen.
Förstår varifrån ljudet kommer .
Vid 18 månader:
/> Han börjar använda några enkla ord för bekanta personer och föremål.
Han lyssnar på tv med normal volym eller går hela tiden nära tv:n.< br /> Han har ungefär samma språkutveckling som sina kamrater.
Det kan avgöras om ditt barn har nedsatt hörsel. . Efter en enkel öronundersökning görs hörselundersökningar. Idag finns det två testmetoder: Den första är otoakustisk emission, som mäter innerörats (cochlea) operation, och den andra är BERA (brainstem evoked response audiometry), som exakt visar hörtrösklar på hjärnstamsnivå. Otoakustisk emission är ett test som kan användas från och med nyföddperioden, ger resultat på kort tid och inte orsakar något obehag för barnet. Eftersom dess värde i hörselmätning är lägre än BERA, används det också som ett screeningtest. BERA-test på spädbarn utförs under narkos. Men när man allvarligt misstänker hörselnedsättning är BERA det bästa testet. Beroende på barnets utveckling kan lekaudiometri utföras från 3 eller 4 års ålder. Situationer med risk för hörselnedsättning är: Genetisk risk (om en eller flera personer i familjen har hörselnedsättning som uppstår i de tidiga åldrarna av livet), under graviditeten (om mamman har haft en virussjukdom som scharlakansfeber eller förkylning) , om mamman har använt alkohol, förlossning och nybörjare. Om det finns en missbildning som involverar ansikte och huvud under förlossningsperioden (0-28 dagar) (om födelsevikten är mindre än 1500 gram), måste neonatal intensivvårdsavdelning hålls i mer än 5 dagar. Om patienten har haft neonatal gulsot på en nivå som kräver transfusion, om han/hon har haft hjärnhinneinflammation under spädbarns- och spädbarnsåldern (fått intravenös antibiotikabehandling), om han/hon har haft ett skalltrauma (det är inte nödvändigt att blod kommer från örat), om han/hon har haft en öroninfektion med öronutsläpp i mer än tre månader, om ditt barn har neurologiska störningar eller om hans/hennes språkutveckling ligger bakom det som nämnts ovan, skulle det vara fördelaktigt att ha ditt barns hörseltestad. BERA ska appliceras på spädbarn som inte reagerar på miljöljud som dörrklockan, telefonen eller mammans samtal, trots att de är 6 månader gamla. Det vore lämpligt att göra en öronundersökning och hörseltest på barn som inte säger några ord trots att de är 18 månader.Under idealiska förhållanden bör alla barn göra ett hörseltest innan de börjar skolan. Orsakerna till hörselnedsättning hos spädbarn är uppdelade i två: konduktiv typ (relaterad till ytter- och/eller mellanörat) och sensorisk-neural typ (relaterad till innerörat och/eller hörselnerven).
Orsaken till ledande förluster är; Stängning av hörselgången med öronvax eller främmande föremål, perforering av trumhinnan, vätskeansamling i mellanörat, störning av kontinuiteten i ossikulära kedjan i mellanörat och dysfunktion av eustachiusröret. Ledningsförluster är förluster som kan vändas med läkemedelsbehandling eller kirurgisk behandling. Den främsta orsaken till förluster av sensorisk-neural typ är funktionella störningar eller medfödda anomalier i innerörat. Läkemedelstoxicitet, hörselnedsättning av typ innerörat på grund av sjukdomar och skada på innerörat på grund av frakturer kommer senare. Sensorisk-neurala hörselnedsättningar är permanenta.
Vikten av att upptäcka hörselnedsättning i ett tidigt skede är att hörseln hos spädbarn är avgörande för talutvecklingen. Eftersom barn lär sig genom imitation och behöver god hörsel för korrekt uttal. Viss hörselnedsättning i spädbarnsåldern (t.ex. öronvax) kan lätt elimineras i undersökningsrummet. Vissa av dem kan korrigeras med medicinering eller vid behov kirurgisk behandling (till exempel vätskeansamling i mellanörat, införande av ventilationsslang). I närvaro av sensorineural hörselnedsättning finns det vanligtvis ingen fullständig dövhet, barnet har tillräckligt med hörselkapacitet för att använda den. I det här fallet, i den tidiga perioden Normal utveckling av tal säkerställs genom att använda e-hörapparater. Om hörselnedsättning inte märks inom de första tre åren och hörseln inte ökar till det normala är det nödvändigt att ge särskild utbildning för talutveckling. Om hörselnedsättningen av neural typ är på nivån av bilateral fullständig dövhet och det inte finns någon strukturell anomali i innerörat, kan barnet höra och tala normalt eller till och med nära normalt genom att anpassa och träna ett bioniskt öra (cochleaimplantat). Resultaten som erhålls med det bioniska örat är dock mer tillfredsställande i fall av dövhet som utvecklas efter att ha lärt sig tala. Det är ingen skada eller skada för barnet i att ha ett hörseltest. Mer exakt kan man säga så här: Ingenting går förlorat genom att göra ett hörseltest, men om det finns hörselnedsättning hos barnet möjliggör det tidig diagnos.
Läs: 0
