När du börjar kritisera något, då är du ute efter förändring. Varför skulle du annars klaga? I mycket enkla ordalag; Vill du inte ändra smaken på din mat även med meningen "Maten var utan salt"?
Så; Om du kritiserar, vad du behöver göra är att ändra. Eftersom situationen du befinner dig i stör dig och om inte denna förändring inträffar är det enda din nuvarande situation kommer att göra; Det kommer att fortsätta att störa dig. Föreställ dig att säga att din mat är osaltad men inte tillsätter något salt. Även om du är hungrig just då bör du sluta äta och ta risker gällande smaken på maten du äter.
Din smak är din smak och allas smak är unik. Det är därför du måste tillsätta den mängd salt som passar din smak, eller hur? Det finns inget som heter ett visst förhållande eller detta förhållande. Den enda sanningen är smaken av din mun. Så; Vad du behöver göra för förändring är att vidta åtgärder och inte motstå förändring. Du kan också simma mot strömmen, inga problem. Det finns trots allt en sak som att bli trött. Men varje beslut har en konsekvens och varje beslut för med sig ansvar. Väljer du att simma mot strömmen ska du inte klaga på att bli trött. Om du klagar måste du byta jobb med att simma mot strömmen.
Ansvar för att fatta ett beslut; Ansvar kräver självförtroende. Endast någon som är säker har råd med förändring. För han känner till den aktuella situationen, han vet den och han känner sig trygg. Men du måste inse illusionen. En situation är varken säker eller farlig. Du känner dig säker eller i fara i den situationen. Vid det här laget, om din tillit är till dig själv, inte i situationen, då kan du omfamna varje ny situation med ditt självförtroende. Hur som helst, jag pratade för mycket, kom igen, kyl inte maten.
Läs: 0
