0-6 års ålder är en mycket viktig period i en individs utveckling, och denna period är det år då den snabbaste utvecklingen upplevs när det gäller fysisk, emotionell, mental, språklig och personlighetsutveckling. Individens prestationer under dessa år bildar hans attityder under senare år, och den grund som lades under denna period fortsätter att utvecklas. Av denna anledning lämnar föräldrar och andra människor som de interagerar med socialt en bestående inverkan på barnets liv.
Det finns några grundläggande beteenden som måste läras ut till barnet under denna period. Till exempel bör positiva personliga hygienbeteenden som att bädda sängen och borsta tänderna regelbundet förvärvas under denna period. För att uppfostra självsäkra, oberoende, harmoniska och företagsamma individer bör barnet visas villkorslös kärlek, hans framgångar bör belönas och kroppslig bestraffning bör absolut undvikas.
För effektiv kommunikation bör barnet ska lyssnas på lugnt och när något problem uppstår ska man prata med honom/henne på ett logiskt och förklarligt sätt.När det är nödvändigt ska övertalning och tillfälliga deprivationer användas som disciplinära metoder. Beteenden som att hota, varna eller erbjuda mutor förhindrar kommunikation mellan barnet och föräldern. Förtryckande och normativa mödrar minskar barns inlärningsförmåga och får barn att växa upp rädda, skygga och utan självförtroende.
Omkring 2 års ålder börjar barn utveckla medvetenhet om sin egen identitet. När vi ber barnet att göra något säger han antingen nej eller ignorerar oss. Han behöver korta, tydliga instruktioner och en bestämd inställning för att göra det han blir tillsagd. När verbala instruktioner inte räcker för att de ska bete sig på rätt sätt är det lämpligare att närma sig dem och få ögonkontakt för att indikera allvar.
De har vanligtvis problem med att skilja på drömmar och verklighet och uppfattar sina drömmar som verkliga. Under denna period verkar drömmar också verkliga, och även monster verkar faktiskt leva under sängen. De bedömer skrämmande stimuli från omgivningen som verkliga.
Det 3-åriga barnet har en starkare självkänsla och tenderar att lyda utan att oroa sig för att förlora sin självständighet. Ett 3-årigt barn gillar att följa reglerna. Att uppskatta hans/hennes positiva beteende, uppmuntra honom/henne i svåra situationer och Att bli vägledd med detta tillvägagångssätt hjälper barnet att samarbeta med den vuxne.
4 år är en ålder av trots. När ett barns önskemål kränks kan han eller hon tala oförskämt till vuxna och slåss med lekkamrater. Flyttar gränser, utmanar vuxen auktoritet. När han blir provocerad slår han och sparkar, och när han inte är nöjd vill han lämna miljön han befinner sig i. Han gråter högt och hans känslor fluktuerar till ytterligheter. Han gillar att använda oförskämda ord. Ett 4-årigt barn upplever konflikter, särskilt med en familjemedlem av samma kön. Att ljuga är också vanligt under dessa perioder.
Ett 5-årigt barn är mer socialt, självsäkert och harmoniskt. Mamma är världens centrum för honom. Han vill glädja sin mamma, vara med henne, hjälpa henne. Han pratar ständigt, ställer frågor för att öka sin kunskap och är intresserad av varför och varför av allt.
Vid 6 års ålder försöker barnet uttrycka sina egna känslor och tankar och kan agera lat och obeslutsamt. Men när han väl har bestämt sig är det inte alltid lätt att prata bort honom från sin idé. Under denna period ersattes individuellt spel med gruppspel. Han kan inte tolerera misslyckanden i konkurrensutsatta miljöer. Han måste vara först. I vänskap drar han ibland uppmärksamhet som en person som beordrar, argumenterar, skrämmer eller slår. Han vill ständigt bli beaktad. Han är väldigt känslig för kritik. Gråter lätt. Han tar ett visst ansvar, lyssnar noga på vad som sägs och vill inte bli klandrad eller kritiserad. Han reagerar på de straff som han fått. Barnens misslyckanden i den här åldern bör inte betonas, men deras framgångar bör berömmas.
Vi vet nu att barnet är framgångsrikt när det inte är knuten till oss med blind följsamhet. När vi försöker befria honom, när vi ger honom möjlighet att tänka annorlunda och välja sina egna värdenormer, är han förberedd på vuxenlivet. Avvisande attityder från sina föräldrar leder till att barnet känner sig värdelöst. När barnet visar önskade beteenden lär sig det stödda barnet vilka beteenden som är godkända. Denna miljö är grunden för att fostra barn med självförtroende.
Med tanke på dagens förhållanden, självstyrd, företagsam, Det är viktigt att uppfostra barn som är trygga och kan fatta beslut på egen hand och ta ansvar, och samtidigt som man gör allt detta är det viktigt att vara naturlig och etablera ärlig kommunikation.
Läs: 0