Ett ord vi ofta hör på sistone är självmedkänsla. Och när det kommer till implementeringsdelen har vi svårast... Eftersom vi är så vana att se på oss själva med andras ögon... När så är fallet, självkritik, självkritik, förebråelse för minsta misstag, självbestraffning etc. frodas. Våra liv gör redan ont på grund av något. Vi sparkar oss också. Vi skyller oss själva. Eller så tillåter vi inte oss själva att gråta till exempel. Låt oss säga att vi grät och sedan sa vi, "Hur kan du gråta!? Hur kan du vara så trippellös!?” Vi säger detta och skämmer ut oss själva. Låt mig berätta från början, alla dessa saker du har läst och kanske fler liknande dessa som du tänker på när du läser, förklarar bristen på självmedkänsla.
Vilka är dessa andra? Vår familj, våra vänner, vår granne, vår lärare eller någon annan... Ett eller annat... Det som är säkert är att de inte kunde titta på oss där vi behövde. Systematiskt... Inte bara en eller två gånger. Detta kan vara ämnet för en annan artikel i sig.
Nu vill jag att du ska tänka på den person du värdesätter mest i ditt liv. Hitta den saken eller personen först och fortsätt sedan att läsa resten av artikeln.
Om du hittade den sitter den personen bredvid dig just nu. Mycket ledsen. Han upplevde något han aldrig velat uppleva i hela sitt liv. Det gör så ont att han skyller sig själv. Han säger dåliga saker. Han tycker att han är värdelös, en av få, som förtjänar att få uppleva detta, att han till och med är lite. Han är hjälplös och vet inte vad han ska göra. Hur känner du för honom? Skulle du också bli arg på honom, skrika och skylla på honom? Eller tycker du att han är orättvis mot sig själv, att han är för hård mot sig själv och försöker hjälpa honom, åtminstone förstå hans känslor och lugna ner honom? Eller så kanske du bara tycker att en kram kan vara bra. Du vill vara. Du försöker tänka och ta reda på vad som kan vara bra för honom. Din hjärna aktiveras i denna riktning. Det är precis vad medkänsla är. Självmedkänsla är vår förmåga att göra alla dessa saker mot oss själva.
Var och en av oss har en enorm reservoar av självmedkänsla som vi kanske inte har upptäckt förrän nu. En onekligen stor skatt. Vi är bara vana vid att använda det för andra människor hela tiden. Vi har fått oss att tro att det är själviskt att använda det för oss själva. Det är dags att vakna upp från denna missuppfattning. För det som behöver oss mest är vi själva! Och om vi inte använder denna skatt för oss själva, kommer vår själ att fortsätta att lida av olika anledningar.
Först och främst bör vi börja med att lägga märke till de ögonblick då vi lider. Vi kan inte hjälpa oss själva i situationer där vi inte medvetet kan säga: "Det jag upplever just nu gör ont, gör mig ledsen, gör mig arg, gör mig orolig." Efter att ha insett detta är det andra steget att ha för avsikt att hjälpa oss själva till varje pris (för ibland kanske någon inte gillar det faktum att vi tänker på oss själva och vill hjälpa oss själva). Om avsiktsstadiet är avslutat, "Hur kan jag försörja mig nu? Hur kan jag hjälpa? Hur kan jag visa medkänsla för mig själv?” Att ställa frågor och söka svar. När vi väl har gjort avsikten och fullföljt den kan du vara säker på att svaren kommer att komma i snabb följd.
Läs: 0
