Normal födelse som äger rum i vatten definieras som vattenfödsel. Vattenförlossning anses vara en naturlig metod för fostret som legat i fostervattnet i livmodern i 9 månader. Processen började först på 1800-talet, när en fransk kvinna födde barn i ett badkar fyllt med vatten för att underlätta hennes mycket långa förlossningsarbete. Att koppla av den blivande mamman i vatten har blivit en metod som ibland tillämpas på moderna förlossningskliniker under de senaste 30 åren, eftersom man konstaterat att smärtkänslan minskar.
Det finns debatter om tillförlitligheten av vattenfödelsemetoden. Möjligheten för infektion av den blivande mamman och fostret och risken för att barnet kvävs är i fokus för dessa diskussioner. En storskalig studie genomfördes 2009. Som ett resultat, vid vattenfödsel, krävdes mindre epiduralbedövning under den första perioden av graviditeten och biverkningarna av epidural visade sig minska. I det sista skedet av födseln ger vattnets flytkraft den blivande mamman fysisk styrka. Hydrostatisk kraft minskar mammans vikt och ger rörelsefrihet. Med vattnets värme och flytkraft ökar blodflödet till livmodern och effektivare livmodersammandragning och bättre syresättning uppnås. Vatten minskar stress och förebygger oro och rädsla hos mamman. Det har konstaterats att vaginala tårar är mindre vanliga vid vattenfödsel och behovet av episiotomi minskar.Förutom de nämnda fördelarna med vattenförlossning nämns några mycket viktiga risker. Dessa risker är särskilt viktiga för den nyfödda. Risk för kvävning av barnet, risk för kvävning, lungödem, hyponatremi och resulterande anfall, hjärnskador på grund av hypoxi, infektioner, särskilt pseudomonasinfektion, kan vara faror som väntar barnet. I en artikel publicerad i den brittiska medicinska tidskriften British Journal 1999 publicerades resultaten av studien för 4029 fall av vattenfödelse. I denna publikation framhålls att det inte är någon skillnad i resultat av födsel på land och i vatten. Men i Storbritannien är vattenfödsel endast tillåten för okomplicerade graviditeter. Som ett resultat av begränsade studier gjorda i Amerika har det fastställts att vattenfödseln lindrar den blivande mamman, många lyckade förlossningar har gjorts, men i många fall har den nyfödda problem. Man kom fram till att det inte borde finnas en annan typ av förlossning. Det finns dock inte tillräckligt med vetenskapliga, evidensbaserade, randomiserade kontrollerade studier för att göra en definitiv bedömning i denna fråga.
Om den blivande mamman har en herpesinfektion bör hon inte ha en vattenfödsel. Denna metod kan inte användas vid flerbördsgraviditet, vid sätesfödslar annat än fostrets huvudpresentation, vid felpresentationer såsom fotpresentation, sidopresentation, vid för tidig födsel, om barnet har producerat mekonium i livmodern, om den blivande mamman har högt blodvärde tryck eller havandeskapsförgiftning.
Specialgjorda bassänger används för vattenfödsel. Vattnets temperatur och renhet är oerhört viktigt. Vattentemperaturen bör vara runt 37 grader. Om vattnet är förorenat bör det bytas med jämna mellanrum. Förlossningen måste ske i sjukhusmiljö. Fostrets hjärtslag måste övervakas intermittent under förlossningen. Teamet bör vara redo för omedelbar utvärdering av den nyfödda.
Läs: 0
