Oskuld är den grundläggande egenskapen för perioden från födsel till tonåren. Varje barn är oskyldigt. Av denna anledning hålls ett barn inte ansvarigt för sitt misstag och har inget straffrättsligt ansvar. När barnet väl blir annorlunda och distinkt (förmågan att lägga märke till och ta ansvar: förmågan att skilja bra från dåligt och kurvan direkt, att se och välja) med ålderns tillväxt, blir barnet ansvarigt.
Från tonåren till medelåldern Man bör se till att uppskatta och ge rättvisa åt ungdomar, biologisk/andlig hälsa och fritid i den del av livet som varar upp till 100 år. Under denna period engagerar människor individuella ansträngningar för att förbättra sin livskvalitet: slutföra sin utbildning och ta ett diplom/yrke, starta ett företag, försörja sig genom att tjäna pengar, bilda familj genom att gifta sig, fortsätta sin generation genom att ha barn, äga fastighet genom att köpa hus/bil/butik... att vara. Alla dessa strävanden är det världsliga livets skönhet. Medan vissa människor når tillfredsställelse på kort tid, är vissa människor omättliga och ackumuleras och ackumuleras under hela livet. I slutet av denna period börjar en oro i personens inre värld och han börjar söka efter nya.
Medelåldern är tiden att uppskatta befintliga tillgångar och ge dem vad de förtjänar. Förflyttningen från individualitet till att vara en social varelse börjar. En person försöker vara till nytta för samhället genom att dela sina tillgångar (material, kunskap, erfarenhet, makt, etc.) med människor: förenings- och stiftelseärenden, politik, sociala projekt, engagera sig i grupper inom olika områden... Prioriteringen är inte hans egna intressen, utan samhällets intressen. "Nöjet att bli rikare när du ger" distraherar personen från hans inre ångest. Detta tillstånd av välbefinnande är också tillfälligt.
När vi blir äldre kommer döden, som har hållits hemlig i flera år, att tänka på. För att uppskatta livet och ge det sin rätt görs förberedelser för den absoluta sanningen. Det världsliga livet är tillfälligt, det är en prövningsplats. Med många års erfarenhet vänder sig en person till det andliga området. Han söker efter en lösning på sin inre ångest i linje med vad han lärt sig i sitt förflutna: några blir "visare som sålde sina Ferraris", några drar sig tillbaka under buddhismens vingar i Nepal, några blir sufier, några organiserar sina liv som en moské /kyrka/synagogagemenskap på sitt eget sätt.
Vissa människor tar år på sig att skaffa sig färdigheten att känna till sitt värde och att ge sitt rätt, medan andra gör det på kort tid. Ibland kommer den tidiga fågeln på vägen lir. Ibland passerar den som faller på vägen senare den som är på vägen. Bara Gud vet vem som är vad.
Läs: 0
