Syftet med screeningtest är att eliminera de som löper högre risk än normalt. På så sätt kan definitiva diagnostiska tester tillämpas på den grupp som anses vara i riskzonen, med en mer detaljerad utvärdering.
Screening-tester tillämpas på vissa ämnen och vid olika graviditetsveckor. Beroende på den ökade risken kan en definitiv diagnos krävas. Interventionella procedurer (såsom villusbiopsi, fostervattenprov, cordocentesis, etc.) kan tillämpas för definitiv diagnos. Dessa procedurer medför en liten (0,5-1%) risk för missfall.
11-14. SCREENING MELLAN GRAVIDITETSVECKOR: Mellan dessa graviditetsveckor utvärderas barnet i livmodern genom ultraljud utfört av en perinatolog, närvaron av näsben (NB), mätning av nacktranslucens (NT) och dubbel screening (PAPP-A och beta) -hcg) test, och speciellt Downs syndrom ( Den kombinerade riskberäkningen för Trisomi 21), Trisomi 18 och Trisomi 13 görs med mycket hög känslighet.
SCREENING I ANDRA TRIMET: Graviditet 16 -18. Det är lämpligt att göra det mellan veckorna. Det används också som ett trippeltest (alfafetoprotein, östriol, beta-hcg) eller fyrdubbelt (alfafetoprotein, östriol, beta-hcg och inhibin A) tillsammans med ultraljudsutvärdering. I detta test görs, förutom trisomi, även en riskbedömning vad gäller neuralrörsdefekter (det allmänna namnet på sjukdomar som orsakar en öppning i barnets midja, rygg och skalle).
SCREENING EFTER DIABETES UNDER GRAVIDITET: under andra trimestern Screening och diagnostiska tester utförda (vanligtvis mellan 24:e och 28:e veckan); Beroende på det föredragna testet utförs det genom att dricka en vätska som innehåller antingen 75 gram glukos i ett steg eller 50 gram i två steg och 100 gram om det behövs, och sedan utvärdera blodprovet. Om den blivande mamman har en hög risk för diabetes kan dessa tester göras tidigare under graviditeten. Dessa tester har inga allvarliga effekter på mamman eller barnet.
Läs: 0
