Sammanfattning
Olika fysiologiska förändringar inträffar under graviditeten. Det dagliga behovet av protein, energi och olika mikronäringsämnen ökar. Undernäring utvecklas när dessa behov inte tillgodoses tillräckligt. Undernäring är en av de viktiga faktorerna som hotar mödra- och fostrets hälsa. Bortsett från detta kan många problem uppstå som berör invärtesläkaren, särskilt högt blodtryck och diabetes. Var och en av dem bör ifrågasättas separat och lösningar bör tas fram en efter en för de problem som uppstår. I denna artikel presenteras interna problem som kan uppstå under graviditeten och deras lösningar.
Fysiologiska förändringar under graviditeten
Ett antal fysiologiska förändringar sker i kroppen under graviditeten. Dessa är främst hormonella, hematologiska, kardiovaskulära, metabola, njur-, gastrointestinala och muskuloskeletala förändringar. Serumhalterna av östrogen och progesteron ökar under hela graviditeten. På så sätt förhindras nya menstruationscykler. Ökat progesteron ger livmoderavslappning. Ökat prolaktin orsakar hypertrofi av bröstvävnad. Ökningen av parathormon gör att mer kalcium kan absorberas från mag-tarmkanalen. Det finns en ökning av serumkortisolnivån. Under graviditeten ökar blodvolymen med cirka 50 % och åtföljs av relativ anemi. Ökning av erytrocytvolym, leukocytos, ökning av erytrocytsedimentationshastighet, ökning av plasmafibrinogen- och faktor VIII-nivåer och åtföljande hyperkoagulabilitet är andra hematologiska förändringar. Under graviditeten ökar hjärtfrekvensen och hjärtminutvolymen. Under den första hälften av graviditeten, trots ökningen i volym och flöde på grund av vasodilatation, sker en liten minskning av det diastoliska blodtrycket, men senare återgår blodtrycket till det normala på grund av den ökade aldosteroneffekten. Ökat blodtryck över det normala kan orsaka havandeskapsförgiftning och eklampsi. Protein- och fettinlagringen ökar under graviditeten. Ökningen av insulinresistens såväl som ökningen av kortisolnivåer i serum är ett försök att skydda fostret från hypoglykemi, men detta kan leda till graviditetsdiabetes. Under graviditeten ökar den glomerulära filtrationshastigheten med cirka 50 % och återgår till det normala först inom 20 veckor efter förlossningen. Således är ureakväve- och kreatininnivåerna i blodet låga under hela graviditeten. själv under graviditeten Illamående och kräkningar kan uppstå på grund av ökningen av beta-HCG, särskilt under första trimestern. I slutet av graviditeten kan gastro-esofageal refluxsjukdom uppstå på grund av ökat intraabdominalt tryck. När kroppshållningen förändras i de senare stadierna av graviditeten anpassar sig rygg- och magmusklerna till detta (1).
Näring under graviditeten
p>I takt med att ämnesomsättningsbehovet ökar under graviditeten ökar också det dagliga behovet av olika näringsämnen. Under graviditeten ökar det dagliga energibehovet med 300 kcal/dag (totalt 80 000 kcal). Detta energiintag motsvarar en genomsnittlig viktökning för modern på 10-12 kg vid terminen. Den rekommenderade dagliga energiökningen på 300 kilokalorier är 17 % av behovet före graviditeten. Behovet av vitaminer och mineraler ökar med 20-100%. Därför bör de livsmedel som ska väljas syfta till att möta dessa behov. Under graviditeten ökar det dagliga proteinbehovet med 15 gram jämfört med tidigare. Animaliska proteiner kommer i förgrunden som proteinkällor och man vet att kyckling- och fiskkött är nyttigare än rött kött. Omega-3-fettsyror bidrar till fostrets neurala och visuella utveckling. De viktigaste källorna till omega-3-fettsyror är sojabönor och fet fisk. Det bör betonas att de ska tillgodose sina fettbehov från icke-hydrerade vegetabiliska oljor, konsumera måttliga mängder fiskprodukter och vända sig till obearbetade naturliga livsmedel.Under graviditeten ökar behovet av mikronäringsämnen såväl som makronäringsämnen. Behovet av kalcium, järn, zink, folat, vitamin D och E, askorbinsyra och B-vitaminer ökar. Dagligt järnbehov är 5-6 mg mer än normalt (22-27 mg/dag). Dagligt kalciumbehov är 1000 mg, folat 400 μcg, zink 15 mg, vitamin D 600 IE, vitamin E 15 mg, vitamin C 85 mg, vitamin A 770 μcg, tiamin 1,4 mg, riboflavin 1,4 mg, niacin 18 mg och 1,9 mg pyridoxin (2,3).
Sjukdomar som kan uppstå under graviditeten
Förutom fysiologiska förändringar kan vissa patologiska sjukdomar utvecklas under graviditeten. De viktigaste av dessa är graviditetsdiabetes och högt blodtryck. Alla sjukdomar som uppstår under graviditeten riskerar moderns och fostrets liv om de inte behandlas effektivt.
Hypertoni
Hypertoni upptäcks i 7-10 % av alla graviditeter ... Några av dessa är personer som diagnostiserades med högt blodtryck före graviditeten. Graviditetshypertoni inträffar efter den 20:e veckan. När hypertoni upptäcks under graviditeten bör blodtrycksnivåerna först fastställas, vissa modifieringar i kosten bör rekommenderas utan allvarlig saltrestriktion, sekundär organskada bör undersökas och särskilt förekomsten av proteinuri bör undersökas. Hypertoni åtföljd av proteinuri och ödem (snabb utveckling av ödem i de nedre extremiteterna eller ödemutveckling i andra delar av kroppen) anses ha havandeskapsförgiftning, och alla dessa fynd åtföljda av konvulsioner (epilepsi) anses vara eklampsi. Behandlingsmålen bör justeras enligt dessa data. Vid undersökning och behandling bör fosterutvärdering utföras med jämna mellanrum och fostrets friska utveckling bör övervakas (4,5).
Riskfaktorer för havandeskapsförgiftning; mamma som är under 18 år eller över 35 år, tidigare havandeskapsförgiftning, första graviditet, familjehistoria med havandeskapsförgiftning, fetma, förekomst av kronisk hypertoni, förekomst av sekundär hypertoni, historia av pre-gestationell diabetes, kronisk njursjukdom , systemisk lupus erythematosus, förekomst av trombofili, användning av serotoninåterupptagshämmare, flerbördsgraviditet, hydrops fetalis och graviditets-trofoblastisk sjukdom (5).
Blodtrycksmålet hos gravida kvinnor med ingen organskada eller proteinuri är 140/90 mmHg. I närvaro av dessa två tillstånd är målet <140/90 mmHg. Över dessa värden krävs sängläge, livsmodifiering och medicinering. Vid allvarliga förhöjningar av blodtrycket (>170/110 mmHg) rekommenderas behandling med sjukhusvistelse (4,5).
Antihypertensiva som kan användas under graviditet är i första hand metyldepa, labetalol och kalciumkanalblockerare. Angiotensinkonverterande enzymhämmare (ACEI) och angiotensin 2 (AT2)-receptorblockerare används inte. I närvaro av resistent hypertoni kan dock andra antihypertensiva medel än ACEI- och AT2-blockerare användas. Vid hypertensiva kriser kan nitroprussid ges på ett kontrollerat sätt på sjukhus. Denna behandling bör hållas kortvarig, annars kan fostertiocyanatförgiftning inträffa. Vid preeklampsi och eklampsi kan magnesiumsulfat ges (6). Om den inte behandlas på lämpligt sätt kan havandeskapsförgiftning riskera livet för modern och fostret. Risker med havandeskapsförgiftning; eklampsi, intrakraniell blödning, lungödem, akut njursvikt, HELLP-syndrom, disseminerad intravaskulär koagulation, abruptio placentae, intrauterin tillväxtrestriktion, för tidig födsel och intrauterin död.
Gestationsdiabetes
Det definieras som diabetes som börjar under graviditeten och vanligtvis slutar med födseln. Redan existerande insulinresistens som ökar med graviditeten orsakar graviditetsdiabetes (GDM). Det är vanligtvis asymptomatiskt. Fetma, förekomst av insulinresistens före graviditet, nedsatt glukostolerans, moderns ålder ≥25 och historia av diabetes hos första gradens släktingar är riskfaktorer för utveckling av graviditetsdiabetes. Ett screeningtest görs med 50 g glukos mellan 24-28 graviditetsveckor. Denna period bör inte väntas på riskfyllda patienter. Om blodsockret är >140 mg/dl i slutet av den första timmen görs ytterligare tester för diagnos. American Diabetes Association (ADA) rekommenderar fortfarande 100 g i denna fråga. OGTT rekommenderar 75 g, medan Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar 75 g. Det indikerar att en OGTT utförs. Med 100 g OGTT, minst två av följande: fasteblodsocker ≥95 mg/dl, 1:a timmens blodsocker ≥180 mg/dl, 2:a timmens blodsocker ≥155 mg/dl och 3:e timmens blodsocker ≥140 mg/ dl. Om det finns diagnostiseras graviditetsdiabetes. Om ett av dessa värden är högt sägs det att det finns nedsatt glukostolerans (7,8). Enligt WHO:s utvärdering ställs diagnosen om fasteblodsockret är ≥126 mg/dl och 2 timmars postprandialt blodsocker är ≥200 med 75-g OGTT (9). Enligt de senast tillkännagivna kriterierna för International Diabetes and Pregnancy Study Groups (IADPSG), 24-28. 75 g per vecka. Med OGTT kan diagnos ställas om minst ett av följande värden: fasteblodsocker ≥92 mg/dl, 1:a timmes blodsocker ≥180 mg/dl och 2:a timmens blodsocker ≥153 mg/dl (10). Diagnos kan inte ställas med HbA1c.
Insulin ges i de fall kost och träningsprogram inte räcker till i behandlingen. Vid beräkning av kalorierna i den dagliga kosten används 30 kcal/kg/dag för normalviktiga personer, 25 kcal/kg/dag för överviktiga och 12 kcal/kg/dag för feta. Kolhydrathalten i kosten är 40-45%, proteinhalten är 1,1 Det bör vara g/kg/dag. Det måste innehålla omega-3-fettsyror, och folsyra, järn, kalcium och vitamin D-tillskott bör göras under uppföljningen. Innehållet av mättat fett bör hållas lågt. Metformin föredras inte i medicinsk behandling på grund av placentaöverföring. Det finns inga tillräckliga data för akarbos och glinider. Insulinsekretagoger används inte. Insulinbehandling rekommenderas för närvarande för behandling av graviditetsdiabetes. Mestadels kristalliserat och NPH-insulin är att föredra. Kortverkande analoga insuliner (aspart och lispro) kan också användas. Långverkande analoga insuliner används inte (11,12). Den initialt valda dosen bör vara 0,1-0,25 U/kg/dag. NPH insulin eller basal-bolus kan administreras två gånger om dagen. I uppföljningen bör den fasta glykeminivån vara <95 mg/dl och den första postprandiala glukosnivån bör vara <140 mg/dl. Minst 30 minuters träning dagligen bör rekommenderas. Tillståndet förbättras i 1/3 fall efter födseln, och fynden fortsätter i de återstående 2/3 individerna. Därför i postpartum perioden 6-12. Kolhydratmetabolismen bör undersökas med OGTT med 75 g glukos per vecka (8).
Hjärtsvikt
Under graviditeten ökar blodvolymen med cirka 50 %, topppulsen med 10-15/minut och hjärtminutvolymen med 30-50 % och blodtrycket minskar med 10 %. Under förlossningen ökar hjärtminutvolymen med ytterligare 50 %. Hjärtsvikt utvecklas i 1-4 % av alla graviditeter där det inte förekom tidigare. Risken är mycket högre hos gravida kvinnor som tidigare haft hjärtproblem. Till exempel, enligt NYHA-klassificeringen, ökar risken för dödlighet med 7 % och risken för sjuklighet ökar med 30 % hos en gravid kvinna med hjärtsvikt i stadium 3 och 4. Riskfaktorer för utveckling av hjärtsvikt under graviditeten: Historik med tidigare hjärtproblem, tidigare känd arytmi, NYHA stadium 3 eller 4 hjärtsvikt, hjärtklaffsjukdom och myokarddysfunktion av någon anledning. Risken för hjärtsvikt är 4 % när det inte finns någon av dessa risker, 27 % om det finns en och 75 % om det finns mer än en risk. Hjärtpatologier som utgör en allvarlig risk inkluderar svår pulmonell hypertoni, cyanotisk hjärtsjukdom, Marfans syndrom med aortastenos, svår aortastenos, aorta- och/eller mitralisklaffsjukdomar som orsakar måttlig eller svår vänsterkammarsystolisk dysfunktion, åtföljd av NY4HA stadium 3 hjärtsvikt, den som gör det
Läs: 0
