I människokroppen står ben, muskler, leder och mjuka vävnader i ett strukturellt såväl som funktionellt förhållande till varandra. Med de utvärderingar som gjorts inom denna strukturella och biomekaniska integritet kan det fastställas att smärtan som känns i en del av kroppen orsakas av en begränsning av rörelsen i en annan del. Genom att behandla rörelsebegränsningen försvinner även problem i andra strukturer som rörelsesystemet, som vi kallar den kinetiska kedjan, har ett funktionellt samband med. Denna situation har försökt förklaras av de biomekaniska effekterna av manuell terapi.
Det har visat sig i vetenskapliga studier att vid manuella applikationer separeras ledytorna från varandra och trycket i disken i ledutrymme och ryggrad minskar. Det hävdas att de biomekaniska stimuleringarna som skapas på patientens kropp av händer också har andra positiva effekter. Det finns två typer av manuell terapi: manipulation och mobilisering. Manipulation är en snabb applicering av en lätt kraft på problemområdet. Mobilisering, å andra sidan, är långsammare, rytmiska, repetitiva, passiva rörelser med större amplitud.
Läs: 0
