Bröstcancer är sällsynt hos unga kvinnor. Mindre än 0,1 % av tusentals diagnostiserade bröstcancerpatienter runt om i världen är under 20 år. 1,9 % är mellan 20-34 år och 10,6 % är mellan 35-44 år (1,2). Även om antalet patienter som diagnostiserats med bröstcancer under 40 år är mindre än 7 %, diagnostiseras mer än 14 000 patienter årligen med invasiv eller icke-invasiv bröstcancer enbart i USA. Trots den ökande frekvensen av mammografi och livsstilsförändringar har förekomsten av bröstcancer varit stabil i västvärlden under det senaste decenniet (3-5). Dessutom finns en ökning av förekomsten av bröstcancer hos unga kvinnor i underutvecklade länder på grund av ökad medvetenhet, diagnostik och registreringssystem (2,3,6). Även om CA är sällsynt hos unga kvinnor, är det en av de främsta orsakerna till cancerrelaterade dödsfall under 40 år (7,8). Överlevnaden hos unga bröstcancerpatienter är lägre än hos äldre patienter (4,9).
Medan 5-årsöverlevnaden hos bröstcancerpatienter före 40 års ålder är 82 %, är denna frekvens 89 % hos bröstcancerpatienter i åldern 40 år och uppåt sluta (4). Även om det är kontroversiellt, även om unga kvinnor får mer intensiv behandling, är ung ålder en riskfaktor för återfall av sjukdom och död när kumulativa data utvärderas (10-12).
Även om yngre kvinnor får mer intensiv behandling, Bristen på effektiva screeningprogram orsakar förseningar i diagnosen, vilket innebär att yngre patienter uppvisar större tumörmassor och positiva lymfkörtlar (13). Skillnader i överlevnadsgrad beror dock mest på skillnader i de biologiska typerna av bröstcancer. Jämfört med premenopausala och postmenopausala patienter utvecklas CA-subtyper av bröst som är mer aggressiva, har negativa prognostiska egenskaper och är mindre lyhörda för konventionella behandlingar hos unga kvinnor (14-16). Specifikt indikerar tumörer hos unga kvinnor, höggradig, hormonreceptornegativ och hög proliferationsfraktion mer lymfvaskulär invasion.
I en koreansk studie visade 1444 kvinnor under 35 år och 8441 kvinnor mellan 35 år -50 undersöktes och åldern vid diagnos utvärderades. Relevanta klinokopatologiska skillnader upptäcktes. Kvinnor under 35 år har större tumörer och fler lymfkörtlar. Även ung grupp en 32,4 % ER positiv, 30,6 % ER negativ, 37 % okänd, i den äldre gruppen, 36,6 % ER positiv, 27,8 % ER negativ, 35,5 % ER okänd grupp. I den unga gruppen är dessutom 29,9 % PR-positiva, 31,9 % PR-negativa och 38,2 % utgör den okända gruppen. I den äldre gruppen var 36,6 % PR-positiva, 27,6 % var PR-negativa och 35,8 % visade sig ha okänd receptorstatus.
När ERBB2-status erhållen genom immunhistokemisk poängsättning utvärderades, visade 263 kvinnor under åldern av 35 och 35,8 % i den äldre gruppen Ingen signifikant skillnad hittades bland 1947 års kvinnor (15). Nyligen genomförda studier har visat att bröstcancer som utvecklas hos unga kvinnor har olika biologiska egenskaper och oregelbundna onkogena vägar som Src och E2F, vilket kan förändra prognosen (17). Dessutom tyder en växande mängd bevis på att biologiska subtyper av bröstcancer skiljer sig åt beroende på ras. I stora serier av studier som undersöker ålder, ras och bröstcancersubtyper, basalliknande bröstcancersubtyp (ER (-), PR (-), ERBB2 (-), cytokeratin 5/6 (+) och/eller ERBB1 (+) )) visade sig vara premenopausal svart. visar att det är vanligare hos kvinnor (39 %) än hos postmenopausala svarta kvinnor (14 %) och än hos icke-svarta kvinnor i någon åldersgrupp (16 %) (18). Dessutom har det rapporterats att den goda prognosen luminal A (ER (+) och/eller PR (+), ERBB2 (-)) subtypen är mindre vanlig hos premenopausala svarta kvinnor (36 %, 59 % respektive 54 %).
Risken för dödsfall på grund av bröstcancer är hög, och trots högdosbehandling möter unga patienter vissa åldersspecifika problem. Dessa problem, som att äventyra deras sociala liv under behandling, problem med befruktning och attraktionskraft, är frågor som är specifika för denna åldersgrupp. Unga kvinnor vill ha barn efter behandling. Dessa patienter har ökade genetiska riskfaktorer (19-22).
Riskfaktorer
Förutom kvinnligt kön är stigande ålder den starkaste riskfaktorn för utveckling av bröstcancer. Som ett resultat har unga kvinnor en lägre risk än kvinnor i premenopausala åldersgruppen. Den genomsnittliga risken för att utveckla bröstcancer på tjugotalet är 1/1800, på trettiotalet är den 1/230, på fyrtiotalet är den 1/70 (4)
Släkthistoria, särskilt hos unga först- grad släktingar som har utvecklat bröstcancer. Annars är det den primära riskfaktorn. Även om 15-10 % av bröstcancerfallen beror på BRCA 1 och BRCA 2 könscellsmutationer på kromosomerna 17 och 13, visade sig 15-20 % av bröstcancerfallen vara relaterade till genpleomorfism och miljöfaktorer (17). Enbart med tanke på åldern är det mer sannolikt att yngre kvinnliga patienter som diagnostiserats med bröstcancer är BRCA-mutationsbärare. BRCA 1- eller BRCA2-mutation upptäcktes hos 9 % av patienter under 40 år som opererades för tidig bröstcancer. Andra riskfaktorer, såsom familjär eller personlig äggstockscancer, bilateral bröstcancer, eller att vara av Ashkenazi-judisk härkomst, skapar också denna risk. Okända varianter av BRCA1 och BRCA 2 varierar också beroende på ras (23). Nödvändig rådgivning och testning angående BRCA1 och BRCA 2 rekommenderas för unga kvinnor som diagnostiserats med bröstcancer, särskilt hos patienter med en familjehistoria av bröst- och äggstockscancer.
Vid vissa sällsynta genetiska sjukdomar är känsligheten hos unga kvinnor till utvecklingen av bröstcancer ökar. . Dessa är Cawdens sjukdom (PTEN-genmutation på kromosom 10, ung ålder, hamartom, bröst- och sköldkörtelkarcinom), Li-fraumenia (TP53-mutation på kromosom 17, mjukdelsbensarkom, hjärntumör, binjuretumör, bröstcancer) (24) , Risken att utveckla bröstcancer ökar vid exponering för joniserande strålning under barndomen och tonåren (strålningsexponering på grund av pediatrisk Hodgkins sjukdom) (25).
Trots existerande fördomar har det observerats att utveckling av bröstcancer är spontan hos unga kvinnliga patienter. Det har inte tydligt associerats med miljö- och familjär cancersyndrom. Hormonella och miljömässiga faktorer för utveckling av bröstcancer har inte klarlagts tydligt hos yngre patienter, till skillnad från äldre kvinnliga patienter. Samtidigt som amning har en förebyggande effekt på utvecklingen av bröstcancer i alla åldersgrupper har graviditet två effekter, till exempel risken att utveckla bröstcancer.
Stora epidemiologiska studier visar att medan risken för bröstcancer ökar under de 3-15 åren efter födseln, minskar denna risk under de följande åren (18, 31-34). Moderns hög ålder vid första födseln ökar tillfälligt risken för bröstcancer. När allt kommer omkring är graviditet postmenopausal. Även om det är skyddande mot bröstcancer, orsakar hög moderns ålder en ökad risk vid premenopausala graviditeter. Den biologiska mekanismen för denna situation är inte klart klarlagd. Dessutom, till skillnad från äldre kvinnliga patienter, har viktökning och högt BMI en skyddande effekt mot utveckling av bröstcancer i unga åldrar (35-37).
Bröstdiagnostiska procedurer hos unga kvinnor
De flesta lesioner som utvecklas hos unga premenopausala kvinnor är godartade. Mammografi ger begränsade data hos unga kvinnor på grund av hög vävnadstäthet (33-35). I den här patientgruppen ger USG och MRI mer information. Bröstcancer kan vara större hos yngre patienter. Risken för multicentrisk eller bilateral förekomst är inte klart känd i frånvaro av ärftliga predisponerande faktorer. Det finns inga bevis för att visa effekten av sjukdomens multifokalitet på överlevnaden (36-41).
Många kliniska studier har delat in patienter i klimakteriet eller åldersgrupper under och över 50 år. Det finns inga publicerade kliniska studier om behandlingen hos unga kvinnor. Publikationer publicerar relevant behandling hos premenopausala kvinnor, vilket speglar åldersgruppen i 40-årsåldern.
Lokal behandling hos unga patienter
På grund av otillräckliga bildbehandlingstekniker, bröst cancer är förknippad med stora och stora bröstcancerpatienter. Den uppträder lokalt och i avancerade stadier. Även om data om dessa patienter är begränsade, har yngre patienter mer nytta av preoperativ systemisk terapi än äldre patienter. Även om de drar nytta av strålbehandling till tumörbädden är ung ålder en riskfaktor för lokalt återfall vid både invasiv och icke-invasiv sjukdom (42-47).
Bevis på att mastektomi ökar överlevnaden när mastektomi och bröst- bevarande kirurgi jämförs hos yngre patienter. I en befolkningsbaserad studie utförd i Danmark undersöktes 9285 premenopausala bröstcancerpatienter, och även om lokalt återfall efter BCS visade sig vara 15,4 % hos 719 kvinnor under 35 år, visade sig denna frekvens vara 3 % mellan åldrarna av 45 och 49. Det fanns ingen skillnad i risk för dödsfall mellan de två åldersgrupperna (48), endast ålder var en signifikant skillnad vad gäller BCS. Det skapar ingen trend. Ett ökande antal kvinnliga patienter föredrar dock bilateral profylaktisk mastektomi, inte bara mastektomi (49). Även om det inte finns någon tydlig anledning till detta tillvägagångssätt, finns det inga bevis för att ett så aggressivt kirurgiskt ingrepp påverkar resultaten positivt. För vissa unga kvinnliga patienter påverkas lokala behandlingsalternativ av om det finns en känd genetisk risk för att utveckla nya primära cancerformer. Därför bör genetiska tester utföras och genetisk rådgivning ges när det gäller bärare av genetiska mutationer, vilket kan ha inverkan på lokala behandlingsbeslut. Bilateral profylaktisk mastektomi och ooforektomi accepteras i allt högre grad hos unga patienter med kända BRCA 1 BRCA2-mutationsbärare (50,51).
För närvarande finns det inga data om effekten av strålbehandling och modern systemisk behandling på hjärtfunktioner i unga kvinnor. Andra effekter av strålbehandling bör beaktas hos patienter med lång förväntad livslängd (52). Kirurgiska marginaler är en viktig fråga att tänka på hos unga kvinnor som genomgår en bröstbevarande operation. I en studie utförd på 37 axill-negativa BCS-patienter yngre än 35 år visade sig lokalt återfall vara 50 % hos patienter med positiva operationsmarginaler och 20,8 % hos patienter med negativa marginaler (45). I nyare publikationer har lokal återfallsfri överlevnad hos kvinnor i åldern 40 år och yngre med invasiv sjukdom visat sig vara 84,4 % hos patienter med negativa kirurgiska marginaler och 34,6 % hos patienter med positiva kirurgiska marginaler. Den lokala återfallsfria överlevnaden hos kvinnor i åldern 40 år och äldre visade sig vara 94,7 % för negativa kirurgiska marginaler och 92,6 % för positiva kirurgiska marginaler (46). När dessa fynd justerades för 10-års sjukdomsfri överlevnad fann man 72 % sjukdomsfri överlevnad hos den unga kvinnliga patienten med negativa operationsmarginaler och 39,7 % hos den unga kvinnliga patienten med positiva operationsmarginaler. Ingen signifikant skillnad hittades i fråga om sjukdomsfri överlevnad hos äldre kirurgiska marginalpositiva och negativa kvinnliga patienter.
Systemisk behandling
Rekommendationer för adjuvant behandling beror på egenskaperna hos tumören och patienten. Vid behandling, oavsett ålder, utvärderas tumörsubtyper och faktorer såsom grad, proliferationshastighet, närvaro av östrogen- och progesteronreceptorer och ERBB2-uttryck.
Läs: 0
