Kommunikation med ungdomar

Kommunikation kan definieras som utbyte av information mellan två system, oavsett deras egenskaper. Den viktigaste punkten här är att informationsöverföring i kommunikation är tvåvägs. Om informationsöverföring är enkelriktad kallas det information, och om det är tvåvägs kallas det kommunikation. Därför kan inte varje samtal mellan individer definieras som kommunikation. Föräldrar som ger vissa order till sina barn, lärare som ger vissa order till sina elever och inte tar hänsyn till den andra partens reaktioner, det vill säga deras barn eller elever, kan inte betraktas som kommunikation. Föräldrar eller lärare tror ofta att de kommunicerar med unga. Men när unga människor pratar lyssnar de faktiskt inte på den unga personen med många kommunikationshinder som varningar, förslag, påminnelser och bedömningar. I det här fallet känner sig den unge personen ohörd, inte förstådd och inte omhändertagen och avbryter kommunikationen

 

Så vad ska vi göra när vi lyssnar på den unge?

 

Vi bör lyssna tyst och med detta beteende måste vi visa att vi accepterar det. Tystnad kan användas som ett kraftfullt icke-verbalt budskap för att få den andra personen att känna att vi accepterar dem och uppmuntra dem att dela mer med oss. Om det är vi som alltid pratar kommer vi att begränsa friheten för den unga personen framför oss att uttrycka sina känslor. Det passiva lyssnandet vi talar om här ska givetvis inte användas under hela kommunikationen utan med vissa intervaller tills den unge kan uttrycka sig fullt ut. Nästa steg är den aktiva lyssnande metoden, som visar att vi accepterar den andra personen och hjälper oss att förstå honom. Det finns inget utrymme för bedömning och analys i denna metod. Aktivt lyssnande används för att förmedla tillbaka till den unge framför oss vad han sa eller ville säga, med våra egna ord. Tricket med den här metoden är att sätta oss i den unga personens skor och fråga: "Hur skulle jag känna om det var jag?" och reflektera de känslor som uttrycks av den unge personen genom att namnge dem. Så: Jag förstår inte alls fysiklektionen... (Vad känner den unge personen? Svårighet) Vårt svar: Fysiklektionen är svår för dig... Vi namngav känslan som den unge uttryckte, utan att döma, ge råd eller kritisera, bara med hänsyn till hans erfarenheter.

 

Vad ska vi göra för att vara en bra lyssnare?

 

Först och främst måste vi fysiskt lyssna på den andra personen. Vi måste tro att vi är redo för detta. Vem av oss skulle vilja förklara något för en person som tittar på tidningen i handen, filar naglarna eller skyndar för att laga middag? Först och främst, om personen vi pratar med är ett barn eller pre-adolescent, bör vi gå ner till hans höjd och få ögonkontakt. När vi står ansikte mot ansikte får vi meddelanden från ansiktsuttryck lika mycket som från det som talas. Det gör att vi kan uppfatta många icke-verbala meddelanden som dimmiga ögon, rodnad i ansiktet och avvända ögon. På så sätt blir vi informerade om det budskap som är tänkt att förmedlas av det som sägs. Vilken typ av kommunikationsbarriärer använder vi när vi lyssnar på den unge?

 

Ge råd: Gör inte det här, gör det...

Tillhandahålla lösningar: Gör inte det så här, gör det så här.

 

Vägledning: Sätt dig ner och studera istället för att bli upprörd.

p>

 

Döm inte: Du tar alltid den enkla vägen ut ändå.

 

Kritik: Du beter dig som ett barn.

p>

 

Förnamn: Idiot, dumt! Ställ frågor: Varför, varför? Undersök: Vad sa han till dig? Undersök: Vem av er sa det först?

Jag vet varför du gjorde det.

 

Analyserar: Faktiskt är ditt problem annorlunda...

 

Teskin: Bry dig inte, strunt i det.

 

Tröst: Det kommer att bli bättre, kära du, inte oroa dig, det går över, var inte ledsen.

 

Ändra ämne: Låt oss prata om andra saker. Kommunikationsbarriärer som vi omedvetet använder, såsom: Bristande förståelse, defensivitet, känna sig orättvis, tycka att problemet faktiskt är oviktigt och absurt, bli arg, visa motstånd, uppror, hjälplöshet, ilska osv. Vi får människor att uppleva känslor.

 

Den unge behöver dock bli lyssnad på och känna sig accepterad snarare än de många kommunikationshinder vi har listat ovan. Även om du bara lyssnar tyst utan att erbjuda några lösningar kommer du att lyckas eftersom du orsakar en viss flytning hos den unge. Då, med aktivt lyssnande, först när du speglar informationen du får från honom/henne i en enklare form, förmedlas budskapet "Jag blir lyssnad på, jag är accepterad". Du ger den till den unge. Medan du pratar ger du honom också möjlighet att upptäcka lösningen på sitt problem på egen hand. Det kommer inte att vara svårt att kommunicera med en ung person som vet att han blir förstådd, accepterad och älskad villkorslöst. Därför kommer problem att lösas enkelt utan att förvandlas till bråk, uppror eller förtvivlan.

 

Läs: 0

yodax