1. Utvärdering av näringstillstånd och behandlingsmetoder hos patienter med demens
2. Urininkontinens och behandlingsmetod
3. Trycksår
I. Utvärdering av nutritionsstatus och behandlingsmetoder hos patienter med demens
1. Undernäring och dess orsaker hos äldre
Enligt uppgifter från 2010 utgör alla Antalet äldre (65 år och uppåt) i världen cirka 8 % av befolkningen. Även om andelen är högre i utvecklade länder, är den mycket låg i underutvecklade länder (16 % mot 3 %) (2010 World Population Data Sheet). Tack vare de utvecklande hälsoinrättningarna i vårt land ökar antalet äldre för varje dag. Medan äldre individer utgjorde 4,2 % (2,2 miljoner) av hela samhället 1985, är denna andel idag cirka 7,2 % (5,3 miljoner) (T.R. Başkabanlık Turkish Statistical Institute News Bulletin 28 januari 2011). En betydande del av geriatriska syndrom som ses hos äldre består av neurologiska sjukdomar, metabola störningar och maligniteter. Ett annat geriatriskt syndrom som ofta förekommer i hög ålder är undernäring. Undernäring är patologiska förändringar som uppstår i kroppen till följd av brist på ett eller flera näringsämnen. När det finns otillräckligt intag av makronäringsämnen (proteiner, kolhydrater och lipider) och/eller mikronäringsämnen (spårämnen och vitaminer), inträffar vissa fysiska och metaboliska förändringar i kroppen. Enligt European Society for Clinical Nutrition and Metabolism (ESPEN) och British Association for Parenteral and Enteral Nutrition (BAPEN) definieras undernäring som undernäring, vilket orsakar märkbara biverkningar i kroppen (kroppsstorlek och sammansättning) och kroppsfunktioner som ett resultat av otillräckligt eller överdrivet intag av energi, protein och andra näringsämnen, och de beskrev det dock som ett patologiskt tillstånd som minskar överlevnaden (Lochs et al., 2006). I deklarationen som publicerades 2010 av International Consensus Guideline Committee bildad av American Association for Parenteral and Enteral Nutrition (ASPEN) och ESPEN, omdefinierades undernäring för att belysa fler orsaker. Följaktligen är undernäring uppdelad i två separata rubriker. gjord; ”Undernäring på grund av hunger” och ”Undernäring i samband med kroniska sjukdomar” (Jensen et al., 2010). Vid kritiska sjukdomar där ett allvarligt inflammatoriskt svar utvecklas ökar den katabola hastigheten och i detta fall är den främst associerad med ökade cytokinnivåer (tumörnekrosfaktor, TNF). Baserat på detta definieras kakexi som en ofrivillig viktminskning på mer än 6 % under de senaste 6 månaderna på grund av ökad katabolisk hastighet och denna situation motstår födointag (Lochs et al., 2006).
< /p >
37-40 % av de äldre kan inte äta tillräckligt för att tillgodose sitt dagliga energibehov, 2 av tre äldre hoppar över en måltid, och denna situation har beskrivits som "Anorexia of aging" de senaste åren (Morley 1997). Bland de faktorer som negativt påverkar näringstillståndet, miljöfaktorer som fysiologiska förändringar som uppstår vid åldrande, akuta och kroniska sjukdomar, tand- och munhälsoproblem, polyfarmaci, ekonomiska problem, att inte kunna handla ensam och att inte kunna förbereda och äta måltider har en viktig plats. Under 1-2,5 år efter början av viktminskning vid ålderdom av någon anledning, ökar dödligheten med 9-38% enbart av denna anledning (Marton, 1981). Förutom minskningen av oralt födointag minskar den dagliga utsöndringen av tillväxthormon med 29-70 % med åldern, vilket leder till sarkopeni (Corpas, 1993).
Istanbuls medicinska fakultet Institutionen för internmedicin geriatrik I en studie där nutritionsstatusen hos äldre patienter som följts upp vid BD Polyclinic screenades med Mini Nutritional Assessment Test, visade sig undernäringsgraden vara 13 %, och risken för ytterligare undernäring visade sig vara vara 31 %. En ökning av förekomsten av depression, avföringsinkontinens, förlust av kognitiv funktion och fysiskt beroende har upptäckts, särskilt hos de med undernäring (Saka et al., 2010). I två tvärsnittsstudier som genomfördes genom screening av äldre 2009 och 2010 på ett storskaligt vårdhem beläget inom gränserna till Istanbulprovinsen, visade sig undernäringsgraden vara 9,8 % 2009, och risken för undernäring visade sig vara 9,8 %. vara ytterligare 22,8 %. En signifikant ökning av förekomsten av andra geriatriska syndrom har upptäckts hos äldre med undernäring. I den screening som genomfördes med 349 invånare 2010 var undernäringsfrekvensen 13,5 %, och ytterligare Risken för undernäring befanns vara 33,5 %.
I en studie som genomfördes 2010 på patienter inlagda på sjukhus på Internal Medicine Geriatrics Clinic vid Istanbuls medicinska fakultet visade frekvensen av undernäring. vid tidpunkten för sjukhusvistelsen visade sig vara 45,5 %. Det fastställdes att varaktigheten av sjukhusvistelsen (18,9±19,1 vs 11,3±11,3 dagar, p<0,0001) och frekvensen av nosokomial infektion (45% vs. 7%, p<0,001, OR: 3,298) ökade signifikant i gruppen risk för undernäring.
I studien som genomfördes vid Hacettepe University Department of Internal Medicine Geriatrics Unit visade sig risken för undernäring hos äldre som följts upp på polikliniken vara 28 %. Risken för undernäring visade sig vara associerad med risken för depression, hematokrit, fasteplasmaglukos, albumin, erytrocytsedimentationshastighet, instrumentella aktiviteter i det dagliga livet och bentäthet (Ülger, 2010).
Över hela världen. Uppgifterna i litteraturen om detta ämne är också liknande. I studien utförd av Kaiser MJ et al., visade sig undernäringsfrekvensen vara 5,8 % hos äldre som bor i samhället, 13,8 % hos de som bor på vårdhem och 38,7 % hos de inlagda på sjukhus. Ett signifikant samband observerades mellan undernäring och demens och sarkopeni (Kaiser et al., 2010). Den första av studierna (NutritionDay) för att utvärdera nutritionsstatus för inlagda patienter, som genomfördes årligen av ESPEN, genomfördes 2006 och totalt 74 000 patienter skannades på 810 centra. Enligt geriatriska åldersgruppsdata löper 50-70 % av de äldre risken för undernäring när de är inlagda på sjukhus. Detta tillstånd är mest förknippat med aptitlöshet, sjukdomar i mag-tarmsystemet, kroniska sjukdomar och ökat kataboliskt svar (Hiesmayr et al., 2009).
Förekomsten ökar med åldrande och sjukdomar associerade med undernäring inkluderar cancer, depression och social isolering orsakad av den, demens, stroke, andra neurologiska störningar som leder till kognitiv försämring, och gastrointestinala och endokrina systemstörningar. Under alla dessa sjukdomar uppstår muskelmassaförlust (sarkopeni), osteoporos, fysiskt beroende och egenvårdsbrist, vilket indirekt ytterligare försämrar näringstillståndet (Morley, 1997; Saka et al., 2010; Claggett, 1989; Thompson och Morris, 1991; Cabr Era et al., 2007; Wilson, 1998).
De viktigaste orsakerna till aptitlöshet hos äldre är social isolering, demens och depression, kroniska sjukdomar och mediciner. Faktum är att alla dessa faktorer uppstår i närvaro av progressiv kognitiv försämring, och å andra sidan uppstår sväljsvårigheter när sjukdomen fortskrider. Detta underlättar utvecklingen av undernäring (Hays och Roberts, 2006). När dagliga aktiviteter och instrumentella dagliga aktiviteter minskar blir patienterna mer beroende, depression utvecklas och mängden mat som tas oralt minskar (Claggett, 1989; Cabrera et al., 2007). I studien av Ülger et al., som omfattade 2327 patienter inlagda på geriatriska kliniken mellan 2002 och 2004, visade sig risken för undernäring vara 27 % hos patienter utan demens, medan denna frekvens rapporterades vara 37,3 % hos patienter med demens (p < 0,001) (Ülger et al., 2010).
I tidigt skede av demens beror orsakerna till undernäring mestadels på komorbiditeter (kroniska sjukdomar, orala sjukdomar) och tandhälsa och depression), medan demens i mellanstadiet börjar förvärras när man hoppar över måltider och inte kan få tillgång till mat (ökning av beroende) och, mer sällan, sväljproblem. Vid avancerad demens är det mest framträdande problemet sväljsvårigheter. Bortsett från detta, i slutskedet, kan de inte längre ens förstå att äta. De vet inte vad de ska göra när det finns mat i munnen och tuggar inte på den, de håller den i munnen eller tar ut den.
I rekommendationerna från ESPEN (European Society of Clinical Nutrition and Metabolism) publicerad 2002, bör alla personer över 65 år vara näringsmedvetna. Rutinmässig screening rekommenderas. Liknande rekommendationer ingår i alla ESPEN-riktlinjer som publicerats under efterföljande år (Volkert et al., 2006). Inom ramen för det beslut som fattades av Europaparlamentet 2007 accepterades fetma och undernäring som de viktigaste folkhälsoproblemen och frågan togs upp på EU:s officiella politiska agenda 2008. Året 2009 har förklarats som ett krigsår mot undernäring av ESPEN.
2.Grundläggande begrepp inom nutrition
2.1.Energibalans
Den energi som personen förbrukar för kemiska händelser i kroppen i vila. Den minsta mängden energi kallas basal metabolic rate (viloenergiförbrukning, BET). Det varierar med längd, vikt, kön och ålder. Den åldersrelaterade minskningen av basal ämnesomsättning beror på minskningen av muskelmassa och ersättning av muskelmassa med fettvävnad, som har en långsammare ämnesomsättning. IET ökar med ökande metabolisk stress i närvaro av överdrivet cytokinsvar på grund av infektion och inflammation. Den totala energi (TET) som konsumeras av individen under dagen är lika med summan av IET och aktivitetsrelaterad energiförbrukning (AET). Medan aktivitetsfaktorn för en aktiv person i sängen är 15–20 %, är den 20–25 % för en ambulerande person och 30–40 % för en aktiv person.
Daglig TET genom mat som tas oralt. En motsvarande mängd kalorier måste tas. Förutom det dagliga energibehovet är intaget av essentiella näringsämnen som krävs för intracellulär metabol funktion också viktigt. Otillräckligt matintag kommer att leda till viktminskning (undernäring), och intag av fler kalorier än TET kommer att leda till överdriven viktökning (fetma). Undernäring och fetma kan samexistera eftersom konsumtion av något näringsämne som är mindre än den nödvändiga mängden kan leda till undernäring. Under de senaste åren har förekomsten av "fetma undernäring" hos äldre ökat. Speciellt hos äldre som tidigare var överviktiga och hade en akut sjukdom, då födointaget minskar, sker snabb muskelnedbrytning på grund av den katabola processen, och sarkopeni utvecklas med tiden. Detta tillstånd kallas sarkopenisk fetma (Li och Heber, 2012). Trycksår kan utvecklas hos patienter på sjukhus under långa perioder. Dessutom är övervikt en riskfaktor i detta avseende.
Livsmedel används för att bygga och reparera vävnader samt för att underhålla kroppsfunktioner. En komplett kost bör bestå av tillräckligt med kolhydrater och fetter för att tillgodose det dagliga energibehovet, samt proteiner, vitaminer, spårämnen och vatten som behövs för vävnader och ämnesomsättning.
2.2.Kolhydrater
Kolhydrater finns i tre former i livsmedel; stärkelse, socker och cellulosa (fiber). De viktigaste energikällorna (kalorier) för människor är stärkelse och socker. Cellulosa absorberas inte i mag-tarmkanalen (GI). Det ger volym till GIS-innehållet och ger lämplig passage. textur
Läs: 0
