Tidigare känd som autism, kallas det autismspektrumstörning
enligt det nya klassificeringssystemet. Det är en neuropsykiatrisk
sjukdom som förhindrar utvecklingen av hjärnan, som vanligtvis börjar före tre års ålder och vanligtvis varar i många år, visar sig med talfördröjning, bristande social interaktion, begränsning i ögonkontakt, begränsad< br /> och repetitiva beteenden.
br /> Autism har börjat förekomma allt oftare sedan dagen då den först upptäcktes, på grund av orsaker som ökningen av antalet specialister som diagnostiserar den och ökad medvetenhet. Det ses hos nästan 1 av 60-65 barn i världen och i vårt land. Det är 3-4 gånger vanligare hos pojkar
än hos flickor. Autism finns i alla typer av samhällen, raser och familjer.
Autism har inget samband med barnuppfostran eller familjens ekonomiska förutsättningar. Det finns ingen specifik metod som används för tidig och definitiv diagnos av autism.< br /> Det är helt baserat på klinisk observation. Diagnos ställs utifrån observation och information från familjen.
Det är inte nödvändigt att barnet har alla symtom för diagnos. Generellt förekommer symtom från 15- 16 månader. Ibland kan det kännas igen i den mycket tidiga perioden genom att uppmärksamma situationer som att inte få ögonkontakt
och inte ge meningsfulla reaktioner på sitt namn när de kallas.
Kliniska symtom
- De får ingen ögonkontakt. , och om de gör det är det för en mycket kort tid.
- När de kallas vid namn brukar de låtsas att de inte hör och reagerar inte, men
de kan omedelbart lägga märke till ljud som intresserar dem.
- Tal saknas vanligtvis, om alls, är det mycket begränsat, vanligtvis är det memorerat och meningslöst. Det kan förekomma papegojliknande ordupprepningar (Echolalia). Ibland avtar talet med tiden.
- Istället för att använda pekfingret för att visa vad de vill, försöker de hålla förälderns hand och få dem att få vad de vill.
- De ser i allmänhet inte ut på den spetsiga platsen.
- I åldersgruppen De föredrar att vara ensamma istället för att leka med barn eller andra barn, även om de är i samma miljö.
- De har svårt att förstå känslor hos sina föräldrar (ilska, glädje, sorg), eller så reagerar de inte tillräckligt.
- Kroppsspråk, gester och m De använder i allmänhet inte gester, de har ett tråkigt utseende.
- Deras spel är generellt ovanliga, begränsade och långt ifrån imaginära. De föredrar repetitiva spel (som att ordna leksaker, vrida på hjulen på bilar)
- Det finns ett tillstånd av överdrivet intresse för roterande föremål eller roterande föremål. Ibland
kan de också ha beteenden som att sniffa och slicka föremål.
- De kan ha extrema besatthet av vissa föremål (överdrivet
intresse för pennor, nycklar, lampor, servetter)
- De kan vara extremt känsliga för vissa ljud ((såsom ljudet från hårtorkar, byggnadsbilar)
- De kan göra obegripliga, konstiga ljud,
- Ibland har de vandrande rörelser som om de letar någonstans, meningslöst springa runt i huset.
- Det finns konstiga handrörelser som kallas stereotypier. . (Få händerna att flaxa som vingar, röra fingrarna som om du räknar pengar, klappa händerna som om du klappar när du är glad eller arg)
- Ibland blir det rörelser av att gå på tå och vända sig om dig själv. Imiterar inte (gör inte försiktiga eller kyssande gester). /p>
Ungefär hälften av föräldrarna till barn med autismspektrumstörning beskriver sina barns
ovanliga beteende vid 15-16 års ålder. De uppmärksammas från cirka 24 månaders ålder och cirka fyra femtedelar av dem uppmärksammas från 24 månaders ålder. Men många föräldrar accepterar inte denna situation, särskilt för pojkar. Att inte tala anses vara en vanlig försening. Av denna anledning försenas diagnos och behandling. Istället för att förneka tillståndet, så snart det misstänks, bör en läkare konsulteras för att utvärdera de allmänna utvecklingsstadierna
. Eftersom sannolikheten för fullständig återhämtning vid autism
är runt 25 % under nuvarande förhållanden. Ju tidigare diagnosen ställs, desto mer sannolikt kommer barnet att återhämta sig från detta tillstånd.
I vårt land finns det nu tillräckligt många specialistläkare för att diagnostisera denna sjukdom och
specialpedagoger som bidrar till dess återhämtning. Guldstandarden är tidig diagnos och
specialpedagogik.
Läs: 0
